Stephen King: Under the dome

Det här blir den första bokrecensionen på bloggen och premiärförfattare blir ingen mindre än Stephen King. King har jag troget följt sedan 80-talet. Troligtvis var det filmen The Shining som gjorde att jag började läsa Stephen King. Jag har läst det mesta som han skrivit men jag hör inte till de som anser att allt han skrivit varit bra. Däremot är King intressant då hans författarskap är lite av en berg o dalbana, han har inga perioder där han radar upp succerer eller fiaskon. Kanonböcker kan följas av kalkonböcker och vice versa, som läsare vet man aldrig vad som kan dölja sig mellan pärmarna.

Innan jag tar mig an Under the dome vill jag varna för en och annan spoiler. Under the Dome är en mastodontbok som klockar in på ca 900 sidor. King säger själv i intervjuer att han startade på boken på 70/80 talet under arbetsnamnet The Cannibals men lade den åt sidan då de tekniska aspekterna satter käppar i hjulen för honom. Det är kanske tur att King förklarat detta för annars kan man kanske anklaga karln för att ha plagierat Simpsons the movie då Under the Dome har i stort sett samma handling.

En höstdag isoleras plötsligt den lilla staden Chester´s Mill i delstaten Maine. Staden innesluts i av en ogenomtränglig barriär där ingenting tar sig in eller ut. Millitären står maktlös och i staden börjar bilhandlaren och politikern Jim Rennie etablera ett terrorvälde. Bokens hjälte är irakveteranen och kocken Dale. Det är upp till Dale att försöka lösa mysteriet med stadens isolering vilket visar sig var lättare sagt än gjort då han redan innan katastrofen var i konflikt med Jim. Det är handlingen i korthet men då vi har med King att göra breder han ut berättelsen rejält. Jag är dålig på att komma ihåg namn och är därför mycket tacksam över att författaren har bifogat en namnlista till boken för det är många personer att hålla reda på. King väver skickligt samman alla karaktärers (över femtio personer) olika berättelser till en helhet och det är många mer eller mindre intressant karaktärer man får följa

Naturligtvis är det de onda personerna som brukar vara intressantast men av någon anledning är de inte speciellt intressanta i Under the dome. Bilhandlaren Jim och hans son Junior som är leading bad guys är helt enkelt för tokiga, de är helt enkelt för stolliga för att ha kunnat nå den maktposition de har i staden innan barriären sänks över samhället. I och för sig kan de ha haft galenskapen latent och tar sin chans när staden isolerats men de blir ändock svagt tecknade karykatyrer av onda män där personporträtten kryddats med nekrofili och religiös galenskap.Bokens hjälte Dale har vi stött på tidigare i Kings författarskap allt för många gånger, som karaktär känns Dale aningens uttjatad. Det är stadens övriga karaktärer som fångar mitt intresse, t.ex läkaren på sjukhuset som försöker ge vård trots krympande resurser eller den förvirrade och själsligt veke politikern Andy Sanders även om han tilldelats en roll i dramat liknande trashcan man i The Stand.

Under the dome är en typisk mellanbok av King. Den lider av att vara alldeles för lång och ofta får jag känslan av att King drar ut på historien av den enkla anledningen att han vill skriva en riktigt lång bok. Element från tidigare böcker av King finns med: drömmar, talspråket för att illustrera hur någon låter, och insprängda småberättelser som förklarar varför någon har kort stubin eller inte tycker om en viss sorts mat. Vanligtvis är jag ganska förtjust i dessa tekniker som King använder sig av i sitt skrivande men när de överanvänds som jag anser att han han gör i Under the Dome blir det en svaghet. När King i finalen pausar berättelsen för att beskriva varför stadens alkoholist kan köra bil och vi får oss en historia i historen för femtioelftegången måste jag erkänna att jag börjar skumläsa. Jag störde mig även en aningen på upplösningen och fenomenets förklaring. Det blev lite smetigt och fjantigt men på det stora hela är Under the dome en godkänd bok av Stephen King vare sig mer eller mindre. Det hade dock mått bra av att kortats med hälften. I höst kommer King med en ny bok som rör tidsresor och Kennedymordet kan bli intressant jag hoppas bara att den är aningens kortare och att King begränsar sin förkärlek för förklarande historier.

About these ads

22 thoughts on “Stephen King: Under the dome

  1. Kul med en bokrecension och dessutom en av min favvo Stephen King. Hade själv tänkt recensera böcker lite då och då men jag läser på tok för långsamt men lite sugen blev jag nu.

    Angående Under the Dome så håller jag nog med om det mesta. Den är låååång. Upplägget var riktigt intressant till en början, just när kupan bildades och ingen förstod vad det var. Gillade även att den var så stor att det till en början liksom inte var nån fara men att det sen visade sig att t ex luften blev sämre och sämre. Det ÄR många karaktärer. Det brukar det iofs ofta vara i Kings böcker men kanske inte så här många, så att det krävs en lista för att hålla koll på dem, haha.

    Trots att det inte är en av Kings bästa, inte på långa vägar, så kändes det ändå som att komma hem. Så känns det varje gång jag läser en King-bok. Han har en speciellt förmåga att dra in mig i historien, att göra karaktärer och miljöer levande.

    Ja, det finns en del trick och grepp som King använder lite för mycket. En grej är att brukar plantera saker, som t ex att skriva nåt i stil ”…och det var sista gången som han såg Justine” och så ska man sitta och undra, och vara tvungen att läsa vidare snabbt för att få reda på vad som hände med Justine.

    Mina favvoböcker av King är hela The Dark Tower-serien (bäst tror jag Wizard and Glass är), The Stand, It, The Green Mile, The Long Walk, The Talisman.

    Förresten, du gillar ju serier, har du läst The Dark Tower i serieform. Jag har läst alla som Marvel hittills publicerat. Trevlig läsning om man som jag är en DT-junkie. ;)

  2. Roligt att du gillade bokrecension, jag läser också otroligt långsamt så det blir bara en bok då och då. Du har definitivt rätt i den där ”komma hem känslan” när det gäller King oavsett om boken är bra eller dålig.
    Jag har inte läst The dark Tower serien, den och Lisey’s Story är det enda jag inte läst av King men så småningom lär de bli av. Dark Tower serien har jag kollat lite i men inte direkt läst, den ser snygg ut.
    Mina favoriter med King är: The Stand, Salems lot, Christine, Pet Sematary och Duma Key.

  3. Har bara läst en bok av SK, en gammal en: ”Cujo” om en galen hund och en bil som inte vill starta. Bra bok. Började sedan på ”Det” men den var läskig och jag värderade nattsömnen mer än läsupplevelsen…

  4. Kul att du börjat med bokrecensioner också, film _och_ böcker är en oslagbar combo. Har inte hunnit med Kings senaste efter…ouch, Lisey’s Story ser jag men de ligger i högen/på listan. Som Jojjenito säger, även de King man inte gillar ger den välbekanta hemma-känslan. Den enda jag nog skulle ha lagt ifrån mig om det inte varit för att den var föredömligt kort är The Girl Who…

    Den här låter rätt lik The Stand i upplägg och en story jag tycker att King återkommer till lite nu och då — vad händer inom en grupp människor som utsätts för obegripliga händelser, press och yttre hot? Men visst har han en förmåga att dra ut på historier i onödan ibland (*host* Tommyknockers) men jag kan tycka att han har förtjänat det.

    Jag kan nästan inte välja favorit — de äldre är trevliga allihopa, The Long Walk, DT-serien är underbar, Green Mile och Needful Things likaså och så gillade jag combon Desperation-The Regulators. Dessutom kan jag varmt rekommendera On Writing.

    • Combon Desperation – The Regulators gillade jag ett intressant experiment och On Writing var också bra. The Girl who …… skummade jag igenom med en rasade fart Kings sämsta ?

      • Angående Kings sämsta så hade jag sanslöst svårt med Gerald’s Game. Det kan iofs ha berott på att det var den första King som jag läste på engelska vilket jag då kanske inte riktigt behärskade. Nuförtiden läser jag hellre King (och andra) på originalspråk (engelska). Man får en helt annan närhet i språket.

        The Girl Who Loved Tom Gordon minns jag som helt ok, konstigt nog. Men den läste jag när jag hade återupptäckt King efter ett lång King-uppehåll så då var allt King bra och jag var förlåtande. Gerald’s Game lästes däremot precis innan uppehållet, ett uppehåll som var behövligt.

        Håller med om Desperation/The Regulators. Riktigt bra och spännande syskonböcker. Can de lach. Tak!

  5. Där drog du fram en hemsking från gömmorna Jojjenito. Geralds Game var otroligt trist, som novell på en femtio sidor hade den troligtvis varit mycket bra men som roman :( The Girl… är lite King goes Disney och det är aldrig bra men roligt för King att någon uppskattar den ;)

  6. Men är ni helt förryckta människor?! Jag tyckte Gerald’s Game var riktigt bra, både reell och psykologisk skräck och en premiss som är lika enkel som den är elegant. Och (förhållandevis ;)) lätt att identifiera sig med.

    • Haha, ja du, Sofia, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det enda jag vet är att det är den King-bok som jag haft jobbigast att ta mig igenom. Nu kan ju omständigheterna kring själva läsandet spela in också.

      En parantes: Kom att tänka på att vissa delar GG liknar 127 Hours lite grann, eller hur? Hur hon ska komma loss från… var det handklovar som hon satt fast i?

      • Handklovar, alldeles riktigt. Den enda Kingbok som jag fått kämpa mig igenom är not The Girl… Alla andra har slunkit ned riktigt fint, även de dåliga.

  7. Kan inte hålla med här om jag nu ska se till mina egna läsupplevelser och King: Tommyknockers, Insomnia, Needful things, Geralds game har alla varit en aning kämpiga att harva sig igenom. Needful things var inte dålig men hade en tendens att bli lite småtjatig då man ganska kvickt anade åt vilket håll historien skulle gå.

    • Visst ser man vad som är på väg (fast i det avseendet tycker det är sällan King bjussar på några riktiga överraskningar) med det är uppbyggnaden som är så fantastisk i NT tycker jag. Insomnia blev bättre när man läste om den med hela DT-serien i bakhuvudet. Tommyknockers är hyfsat underhållande men alldeles för fånig så det är en av de sämre King även för min del.

      • Där har du en anledning att läsa DT-serien, filmitch. Just att King verkligen utnyttjar hela sitt universum. Man stöter på referenser hela tiden till olika böcker. Allt är ihoplänkat. Ja, Insomnia fick plötsligt en större betydelse. Hearts in Atlantis, It, Black House, The Eyes of the Dragon är andra tie-ins.

      • Nope det blev Game of Thrones istället. Men DT kommer troligen bli nästa bok efter Different seasons.

      • Åh, då ska det bli väääldigt spännande att se vad du tycker. Hela serien då, eller? Glöm inte bort att första boken är väldigt annorlunda till sin ton jämfört med resterande. Ifall du inte skulle gilla den, tänker jag

    • Jag vet inte om det blir hela serien – blir jag fast så kan det hända att jag hoppar framåt i Kings digra produktion men jag för söker hålla mig någotsånär kronologisk i mitt projekt.

  8. Ping: Under the Dome (2009) | Rörliga bilder och tryckta ord

  9. Jag kan som sagt absolut hålla med om att King i viss mån återanvänder karaktärer, men då störde jag mig betydligt mer på skurkarna är Dale. Han var liksom lite för blek för att störa sig på. Vilket naturligtvis inte är något plus…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s