Carlitos way (1993 USA)

Carlito Brigante drar en vinstlott då hans skumraskadvokat Kleinfeld lyckas få honom frisläppt i förtid från sitt 30 åriga fängelsestraff pga av en juridisk teknikalitet. Carlito har fått nog av kriminalitet och bestämmer sig för att leva ett hederligt liv. Hans dröm är att spara ihop pengar och starta en biluthyrningsfirma på Bahamas. Kleinfeld fixar in Carlito som delägare på en nattklubb och när han återförenas med sina gamla flickvän Gail verkar Carlitos liv gå mot ljusare tider. Men det är svårt att bryta helt med sin kriminella identitet och mot sin vilja finner sig Carlito snart vara en en jagad man.

Det finns två regissörer som borde sysslat med något annat än att göra film förslagsvis skoputsning. Wes Anderson är den ene, Brian de Palma som gjort Carlitos way är den andre. Att se en film av De Palma är en åktur med några få toppar och många dalar av Grand canyon klass. Carlitos way hör dock till de bättre filmer De Palma gjort men det är inte hans förtjänst att filmen blivit såpass bra som den är. Den bedriften får man tacka manusförfattarna samt skådisarna Pacino och Penn för. Filmen hoppar mellan briljanta scener som t.ex biljardpartiet och filmens sista mycket spännande halvtimme och rena kalkonscener som t.ex när Carlito och Gail hoppar i säng. Skådisar som har lite rutin klarar sig bra på egen hand i filmen men de som behöver mer regi står som handfallna. Viggo Mortensen är rent pinsam att se när han ska agera latino. Om det beror på en dålig dag eller Palmas regi vet jag inte men en duktig regissör hade insett att Mortensen suger i rollen som latino.

De Palmas filmer präglas ofta av en viss självgodhet där det känns som att han försöker visa upp vilken påhittig regissör han är med hjälp av kameraåkningar och blinkningar till andra regissörer, främst då Hitchcock. Det görs ofta klumpigt och bara i syfte att tillfredsställa Palmas ego eller ja det är åtminstone så jag uppfattar det. Det dyker upp ett flertal tillfällen i Carlitos way där man märker att De Palma skrockar förtjust över sin egen förträfflighet men de är inte så värst störande den här gången.

Det som är bra med filmen är Sean Penn som spelar den sliskige advokaten Kleinfeld som drar ned Carlito i skiten. Bara Penns bisarra frisyr gör att filmen är sevärd. Al Pacino levererar ett mycket bra porträtt av den f,d puertorikanska gangstern som  desperat försöker vara hederlig. Vanligtvis tycker jag Pacino spelar Pacino men den här gången växer han och blir till något större än sig själv. Dvs han skådespelar för en gångs skull. Tack för det. Jag sitter och hejar på Carlito och vill verkligen att han ska få sin bilfirma på Bahamas. Detta gör att jag sitter som på nålar i slutet av filmen då uppgörelsen närmar sig, men De Palma sumpar till viss mån filmens slut genom att vara lite prententiös. Gillar man gansterfilmer , Penn och Pacino är filmen definitivt sevärd. Troligtvis Palmas bästa film.

Regi: Brian de Palma

Betyg: 7/10

About these ads

8 thoughts on “Carlitos way (1993 USA)

  1. Personligen gillar jag De Palma. Det betyder inte att han bara gjort toppfilmer, för det har han inte. Han har dock gjort flera filmer jag verkligen gillar, detta är en av dem. Kul att du åtminstone kunde uppskatta en av hans filmer :D

    Länge sen jag såg den, men Penn och Pacino är bra. Däremot har jag för mig att Mortensen gör en gedigen insats i sin lilla roll. Däremot hade jag glömt bort att han spelar latino så den biten klarar han kanske inte av lika bra, haha. Felcastad kanske ?

    • Mortensen gillar i vanliga fall men visst är det en felcastning. De Palma lyckas ofta med att locka till sig intressanta skådis och på pappret ser filmen bra ut det är just De Palma som är mitt problem.

  2. Ohh…den här var eoner sedan jag såg!
    Och jag har bara sett den en enda gång också. Kanske fanns en orsak…
    Vill minnas att just Sean Penn var rätt obetalbar som sliskpelle.

    Undrar om inte den här filmen hamnade lite i kölvattnet och skuggan av just Pacinos Scarface…? Man var liksom lite trött på….”konceptet”…? (även om det skiljer 10 år!)

    • Kom många gangsterfilmer i slutet av 80 början av 90 talet. Detta var nog en av de sista i den vågen. Är svag för genren så jag klämmer de flesta.

  3. Sean Penn är riktigt riktigt vass i denna film. Även Pacino gör som sagt en bra insats. Själva filmen kanske inte är sådär jätteminnesvärd, men jag tyckte om den mycket när jag såg den minns jag. Jag tycker inte att slutet är kasst, jag gillar hur den hänger ihop med första scenen och jag tycker inte att det blir för pretentiöst.

    • Kasst o kasst, det blir bara lite för mycket för mig när Pacino ska hålla avskedstal. Tycker jag men det ska till ett rejält bra manus för att motivera en film som börjar i slutet. Har lite svårt det greppet.

  4. Ajaj, inte nådigt för De Palma att hamna i samma kategori som Wes Anderson! ;) Riktigt så dålig tycker jag nog inte att alla hans filmer är, men den här kändes bara trött tyckte jag. Även om Pacino är ovanligt nedtonad och Penn gör en bra insats.

    • Kanske det är därför jag gillar den. Palma har alltid en tendens att överdriva både händelser och känslor så tröttheten har sina fördelar här. Blir alldeles lagom tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s