The Squid and the whale (2005 USA)

Bernard Berkman (Jeff Daniels) hör till en kategori människor som jag avskyr av hela mitt hjärta. Personer som har någon form av högre utbildning och tar det som ett frikort för att se ned på människor som av olika anledningar inte gått på universitet. Man kan finna dessa personer här och var i samhället men tack och lov har jag inte träffat på någon som är lika vedervärdig som Bernard.

The Squid and the whale baseras på regissörens egna upplevelser när hans föräldrar skiljde sig. Pappan är en universitetsprofessor vars författarambitioner kommit på skam. Han är kort och gott en jävla as som anser att världen kretsar kring honom. Mamman har levt med denna man i ett antal år och dövat sin ångest med ett antal kärleksaffärer. När skiljsmässan blir ett faktum väljer två barnen sidor i konflikten. Ädste sonen Walt flyttar in hos pappan och den yngre brodern Frank stannar kvar hos mamman. Att barnen har problem är ett understatement. Walt försöker bli en avbild av pappan och söker hela tiden hans bekräftelse. Frank börjar dricka och sysslar med mindre socialt accepterade saker på skolan. Situationen blir inte bättre när pappan sätter på en av sina studenter och mamman startar en ny kärleksaffär med barnens tennistränare.

Det var länge sedan jag blev så förbannad när jag såg en film. Jag skulle egentligen vilja ta ut båda föräldrarna i skogen för att ge de ett kok stryk (främst pappan). De är ganska bedrövliga som föräldrar. Mammans beteende är väl ursäktligt då hon levt en stor del av sitt liv med Bernard som har en tendens att vrida allt till sin fördel eller att framstå som en martyr.Jag kan förstå att hon vill känna sig fri för första gången på ett decennium. Samtidigt som filmen gör mig upprörd är den roande så till vida att dessa personer är så världsfrånvända och helt borta när det gäller det sociala livet. Jag blir egentligen mest förbryllad att det trots allt gått så bra som det gjort hitintills i denna störda familj, hade inte barnen varit med i bilden så hade filmen gränsat till komedi.

Skådisarna är suveräna i filmen. Daniels porträtt av den ynklige pappan mycket bra t.om kanske för bra. Laura Linnley som spelar mamman är lågmäld i sin roll men samspelet mellan de två är mycket bra och jag tror på Linney/Daniels som f.d gifta och inte som två skådisar som spelar ett gift par. Barnen spelas av Jesse Eisenberg och Owen Kline något som de klarar av med bravur.

Filmen är kort (80min) och slutet kan nog många känna vara lite tvärt. Jag gillade det och det satte igång mina tankar hur det skulle kunna tolkas och en film som har med Lou Reeds Street Hassle i finalen kan inte vara dålig.

Regi: Noah Baumbach

Betyg: 9/10

About these ads

9 thoughts on “The Squid and the whale (2005 USA)

  1. Baldwin minns jag inte ens. Måste varit en minimal roll.

    Baumbach har varit med och skrivit några Wes Anderson-filmer, så lite erfarenhet av honom har du kanske ändå. ;)

  2. Jag är nästan beredd att hålla med Pladd, men jag var tvungen att se om filmen för att den skulle växa. Skådespelarprestationerna är något utöver det vanliga för alla inblandade och som du säger, särskilt Daniels karaktär vill man bara slå lagom mycket för att han ska fatta vilken skitstövel han är.

  3. Gillar verkligen filmen. Gav den faktiskt i julklapp på dvd till mina föräldrar. Hmm, kanske inte en klockren present med tanke på handlingen och karaktärerna. ;) Minns att filmen hade en sorglig men samtidigt hoppfull slutscen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s