JFK (1991 USA)

Efter att ha läst Kings roman om Kennedymordet blev jag lite småsugen på att se om Oliver Stones film som kom med buller och bång (gör inte alla filmer av Stone det?) 1991.

Stone har baserat sin film på Jim Garrisons bok On the Trail of the Assassins. Garrison arbetade som åklagare i New Orleans och åtalade affärsmannen Clay Shaw för inblandning i mordet på Kennedy. Likt Palmemordet är mordet på president Kennedy rena Mecka för konspirationsteoretiker. Olika teorier har lanserats under åren, från Lee Harvey Oswald som agerade på order (Sovjet, maffian, Castro, exilkubaner m.fl) till presidentens egna livvakter. Att Stone sällar sig till konspirationsteoretikerna lär inte förvåna speciellt många annars hade han valt en annan källa än Garrison att basera JFK på. Detta är filmens svaghet men även dess styrka.

Att kalla JFK för en spelfilm är missvisande. JFK är Oliver Stones filmatiserade övertygelser om att Kennedy (förutom att presidenten enl. Stone var i det närmaste Jesus himself) mördades av mörka krafter inom den amerikianska administrationen. Skådespelarnas uppgift är att via dialoger ge den ”sanna” bilden av mordet. När jag ser filmen tänker i det närmaste på ett väckelsemöte där prästen (Jim Garrison) ställer frågor till församlingen (övriga skådespelare) som redan har givna svar. I stort sett all dialog går ut på att plantera ”fakta” hos oss tittare att Oswald omöjligen kunde utfört mordet . Om inte dialogen räcker till klipper Stone in bilder för att visa vad som egentligen har hänt. T.ex förvandlas naturliga dödsfall till mord i Stones värld. Jag upplever filmen som en dramatiserad monolog från Stone om Kennedymordet och skådisarna har ganska lite att göra då karaktärerna är helt underordnade Stones budskap. JFK ligger ganska nära de propagandafilmer som gjordes under 2:a världskriget och är i det hänseendet en ganska obehaglig produktion trots att budskapet är ett annat.

Det var länge sedan jag sett en film med ett sådant ursinnigt patos. Stone är fly förbannad på hela etablissimanget något han inte backar för vare sig i ord eller bild. Stone gör spekulationer till fakta och vänder fakta till spekulationer, han blandar äkta journalfilmer med förvanskade och till slut vet jag inte längre vad som är sant eller falskt eller som Garrison utrycker det i filmen ”black is white, white is black”. Ur denna synvinkel är JFK intressant för det är rasande skickligt gjord propagandafilm som visar vad en konspirationsfanatiker kan göra om han får fria händer och en himla massa miljoner dollar att spendera. Det är det tekniska hantverket som är filmens styrka men det är inte en bra film. Däremot är det en intressant och välgjord skröna från början till slut med en himla massa skådisar som närapå får agera statister .

Regi: Oliver Stone

Betyg: 6/10

About these ads

7 reaktioner på “JFK (1991 USA)

  1. Mycket bra skrivet och bra argument! Propagandafilm är ordet sade Bull. När Kennedy hyllas på detta sätt blir jag alltid lika nyfiken på hur han hade uppfattats om han fått sitta sina perioder, dö en naturlig död och därmed ha gott om tid att göra en massa olika misstag.

    • Tackar :) Ja hur det blivit om Kennedy suttit kvar vet man inte men LBJ genomförde stora delar av den politik Kennedy förde. Ang Vietnam så tvistar de lärde finns indikationer/bevis åt båda håll men troligtvis hade det utvecklats till ett krig då USA hitintills inte backat ut ur en konflikt.

    • tekniskt välgjord som sagt och ett intressant experiment men inte mycket till film. Engagemang kan ställa till det för de bästa ;) Men det är som sagt min åsikt.

  2. Ännu en favoritfilm som inte går hem hos dig, hmm. Nu har jag inte sett den på år och dar, men det ska det bli ändring på så småningom. Minns att den engagerar och bjuder på bra prestationer rakt igenom. Brukar gilla Oliver Stones filmer (iaf de äldre) och detta är alltså inget undantag.

  3. Jag håller ju den här som ett mästerverk, men då med vetskapen att handlingen bara är ett enda mumbojumbo. Som jag har tolkat Stones intentioner ville han utmana publiken, och det kan man ju minst sagt säga att han gjorde.

  4. Pladd + Noire. Mitt stora problem med både JFK o Scarface är att filmerna är så otroligt övertydliga. Filmerna känns uppblåsta och stundtals lite larviga. Speciellt utmand blir jag inte av Stone. Utmaningen skulle i så fall vara att stå ut med att han fullkomlingen vrålar ut sitt budskap i tre timmar ;) Pescis peruk tröttnar jag dock aldrig på :) Vilken karaktär!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s