Veckans låt

Charli XCX kände jag inte till för ett par veckor sedan men trillade över artisten via en annan låt, Fancy med Iggi Azalea. Har lyssnat genom hennes senaste platta och det var inte illa alls. Att You (ha ha ha) i stort sett är Gold Pandas låt med samma namn men nu med sång må vara hänt. Hur som helst så är den bra.

Captain America: The Winter soldier (2014 USA)

winter-soldier-posterJag ska erkänna att jag var aningens orolig innan jag sjönk ned i biofåtöljen. Iron man 3 var ett stolpskott och Thor:The Dark world milt underhållande. Hade Marvel tömt sina resurser och kört slut på vad de kunde erbjuda biopubliken i.o.m The Avengers?

Captain America försöker anpassa sig till sin nya verklighet. Samtidigt som han arbetar med att plugga in de förändringar som skett i samhället medan han varit nedfryst arbetar han för spionorganisationen SHIELD. Under ett gisslandrama inser han att allt inte står rätt till med SHIELD och när Nick Fury utsätts för ett attentat inser Cap att man inte kan lita på någon. Han är nu en jagad man av sin egen regering och den legendariske lönnmördaren The Winter soldier som hyrts in av samma personer som infiltrerat SHIELD.

Marvelfilmer funkar oftast bäst när manusförfattarna sneglat lite extra på originalet (serietidningarna) under arbetets gång. Här anar jag att Ed Brubaker och Steve Eptings Captain America svit som introducerade just The Winter soldier har legat som grund för filmen. Captain America 2 är en superhjältespionhistoria. Ambitionen är en mer komplex berättelse som b.la involverar övervakning och frågan om vem som vaktar väktarna med ett stänk av Bushdoktrinen dragen till sin yttersta spets samt kryddat  med maffiga fighter och en och annan explosion.

Det finns lite smågodis för oss serienördar (t.ex Batroc, Stephen Strange och Baron von Strücker (älskar det namnet )) samtidigt slår aldrig berättelsen över och blir till ett navelskåderi endast för invigda. Skådisarna gör de det ska med ett extra plus till Scarlett Johansson som superspionen The Black widow. Jag gillar även Chris Evans i rollen som den något träige hjälten Captain America. Man hinner också med att introducera The Falcon, kanske inte en av Marvels mest spännande karaktärer, personligen tycker jag nog att man kunde valt någon annan figur som tredjefiol efter Black widow och Captain America.

Överlag är detta en underhållande film men jag är lite mätt på fighter och explosioner redan innan det blir dags för finalen även om denna är en storslagen CGI-fest. Det hade inte heller skadat om filmen varit lite kortare. Ett extra plus vill jag ge till de snygga eftertexterna.

Regi: Anthony RussoJoe Russo

Betyg: 7/10

Även Sofia och Fiffi har sett filmen. Klicka vidare och se vilka åsikter de har.

Filmspanarna: Science fiction

Först tyckte jag att det det skulle bli lätt att skriva om science fiction, en genre jag håller ganska högt men det stod still inte ett uns av inspiration. Ett tag tänkte jag skriva om Blade runner eller Matrix men det ville sig inte och jag hade så smått kommit till insikt att jag nog fick nöja mig med att läsa bloggkollegornas underhållande inlägg i temat. I går lossnade det dock när jag kommenterade ett inlägg över hos Sofia. Mitt bidrag till temat blir åtta stycken science fiction historier som inte filmats än men om/förhoppningsvis/när de filmas kommer jag att sitta mycket förväntansfull i biomörkret. Det blir två berättelser som nog bäst lämpar sig som tv-serie sedan följer de sex historier som jag gärna vill se på vita duken. Att det blev just åtta önskefilmer/serier är att det var just dessa som utan ansträngning ploppade upp i hjärnan.

TV-Serier

The Incal - Restored Trailer - 03

Inkalen av  Alejandro Jodorowsky & Moebius. Den misslyckade privatdetektiven John Difool stöter på en döende utomjording som ger honom ett föremål, ljusets Incal. Denna ofrivilliga gåva sätter i gång en hejdlös historia som involverar allt som tänkas kan inom genren science fiction. Det är ett myller av personer och händelser och att knöka in allt detta i en film skulle vara svårt men som tv-serie skulle det nog kunna bli en mycket underhållande berättelse.

untitled-1-1345588934

The Invisibles av Grant Morrisson m.f. Tänker inte försöka förklara handlingen här, det skulle ta allt för stor plats men storyn involverar bla Area 51, tidsresor, aztekiska demoner, Markis de Sade, shamaner, konspirationer som står so spön i backen, djävulen, utomjordingar samt The King in yellow. Skulle kunna bli hur bra som helst men risken att det blir en soppa utav guds nåde är också stor.

Filmer

61DyBFj0FPL

6. Prey av Michael Crichton: En av författarens sista böcker och inte speciellt bra. Men jag anar att den här historien som rör nanoteknik och artificiell intelligens skulle kunna lämpa sig bra på film. Upplägget påminner lite om The Thing och görs det rätt kan man nog få en härlig sf-thriller att mysa till.

we3

5. WE3 av Grant Morrison & Frank Quitely. Militären har ”förbättrat” tre djur, en hund, katt och en kanin. De tre djuren är fullfjädrade mördare som nyttjas i statens tjänst. Problem uppstår dock när djuren rymmer och kommer ut i vida världen. Militären sätter efter de tre rymlingarna men de är inte speciellt lätta att fånga in. Detta skulle bli en film som skulle kombinera högkvalitativ action och rikligt med ”damm” i lokalen som en bloggkollega brukar uttrycka sig. Svårigheten ligger nog i att få de tre huvudkaraktärerna att kännas verkliga utan att CGI tar över hela showen.

tag-fran-brooklyn

4. Linda & Valentin av Pierre Christin & Jean-Claude Mézières. Man skulle tycka ett en serie som ”lånat” en hel del till filmer och tv-serier som Star Wars, Babylon 5 och Det femte elementet skulle vara värd åtminstone en egen liten film. Intressanta berättelser där våld inte alltid är lösningen samt fantasifyllda miljöer som troligen skulle slå det mesta man hitintills sett på bio. En fest för ögat. 26_Chris_Moore_TheStarsMyDestination 3. Tigermannen (The Stars are my destination) av Alfred Bester. Mekanikern och medelmåttan Gully Foyle lämnas att dö i ett förstört rymdskepp. Detta väcker inre inre kraft hos Gully och han startar en interplanetarisk odyssé för att hämnas på den ansvarige. Hårdkokt sf-historia och det är lite märkligt att den inte filmats än. 

h-030

2 Websters värld (The City) av C.D Simak. När science fiction är som bäst ger den mig en ”sense of wonder”. City är en vemodig historia som startar i nutid och sträcker sig långt in i framtiden där människan är en legend som det berättas sagor om. En stillsam historia som troligen skulle kunna bli en film man skulle tänka på länge efter att man sett den. 1280x720_3401_At_mountains_of_madness_2d_fantasy_lovecraft_landscape_adventure_picture_image_digital_art1. At the mountains of madness av H.P Lovecraft. Det har varit riktigt nära att den här sf-skräckisen blivit film men projektet har fallit på målsnöret två gånger. Jag hoppas att det blir tredje gången gillt för vem kan motstå en berättelse där en expedition finner en bortglömd stad i Antarktis innehållandes allsköns rysligheter?  Jag håller inte andan i väntan på att något av ovanstående verk blir till film men man kan alltid hoppas. Vilka sf-historier skulle du vilja nå vita duken?  

Andra filmspanare om samma ämne

Except fear

Fripp

Flmr

Jojjenito

Rörliga bilder

Movies noir

Fiffi

Veckans låt

April månad innehåller två mycket intressanta skivsläpp dels Kents nya skiva.

samt Iggy Azaleas ”debutalbum” som verkar lovande efter de singlar som släpps hitintills. Låten Work är bättre om man INTE ser videon – för mycket rövvickande för min smak.

Årets bästa filmer 2007

20071

Inspirerad av bloggkollegor väljer jag att starta ett oregelbundet projekt med årsbästa listor. Att det blev just 2007 beror på att de listorna nyligen dök upp hos några andra bloggare. Det var även lätt att välja filmer till detta år. Jag kör på direkt med de bästa filmerna från år 2007. Jag startar i botten och avslutar med årets bästa film. Tankar om filmåret och mitt urval kommer efter att listan presenterats.

The Orphanage Screenshot 2

10. The Orphanage. En ryslig och ganska lågmäld spökhistoria från Spanien. Man slappnar liksom aldrig av utan sitter som halvt om halvt på helspänn under filmen. Samtidigt som den är ryslig är den även både gripande och sorglig.

05-jesse-stares1

9. The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford.  Den här filmen med det löjligt långa namnet rullar verkligen inte på, nej den skrider fram i sakta mak. Sömnpiller för vissa men jag kunde inte slita blicken från det här stillsamma dramat och sögs in i berättelsen.

darling8. Darling Feelbad från Sverige. Bara jag tänker på filmen och Michael Segerström genomgoda karaktär Bernard får jag ångest. Filmen satt kvar länge efter jag sett den och  att godhet inte lönar sig står ganska klart när eftertexterna rullar.

is3

7. Inside. Det här blodiga och mycket spännande franska kammarspelet var en oväntad upplevelse. Jag var inte riktigt beredd på vad som skulle komma men det blev nittio svettiga och slafsiga minuter tillsammans med två fransyskor i en kamp på liv och död.

tropa-de-elite

6. Tropa de elite. Att vara polis i Rio är inget drömjobb inser man efter den här filmen. Det utspelas ett regelrätt krig i favelorna mellan olika gäng och polisen. Huvudpersonen inser att han håller på att tappa sin medmänsklighet och försöker finna en väg ut från våldsamheterna. Engagerande kriminalfilm som tål att ses om.

[•REC] (2007)

5. REC. En handkamera som far hit och dit i ett hyreshus där en grupp människor är inlåsta tillsammans med en växande skara zombies. Jag upptäckte att jag satt och flämtade i takt med huvudpersonen under filmens final. En av fördelarna med handkamera är att om det görs bra sugs man in i filmen (på både gott och ont). Skönt med en spansk skräckis där huvudtemat för en gångs skull inte är utsatta barn.

no-country-for-old-men-1

4. No country for old men. Definitivt en av bröderna Coens bästa filmer. En berättelse som präglas av girighet samt ren och skär ondska i formen av lönnmördaren Chigurh. I sina stunder en långsam film men samtidigt mycket spännande. Härligt filmad i karga miljöer med en hel hög bra skådisar.

larsrealgirl-373. Lars and the real girl. Om det inte vore för min fru som hyrde den här filmen hade jag troligen aldrig sett den. Handlingen lät rent ut sagt skitkorkad. En kille som blir ihop med en uppblåsbar docka ?! Frun hade rätt och jag fel. Skönt! Filmen andas medmänsklighet och godhet. Trevligt med en film där folk bara är snälla. Visst har historien mörka stråk men på det hela blir man lite glad efter att ha sett den mao Darlings motsats.

the_poughkeepsie_tapes_2007_rony-mkv_004429058

2. The Poughkeepsie Tapes. En otrevlig låtsasdokumentär om en seriemördare utöver det vanliga. Det finns blodigare och mer spännande filmer i genren men ingen som sätter sig i själen som denna. Filmens sista intervju hade jag helst velat slippa. Usch!

Sunshine

1. Sunshine. Ohotad etta av 2007 års filmer. Musiken, Capas jump, solen, ljuset, Kanedas öde – ”What do you see?”, ja det är mycket att älska när det handlar om Boyles Sunshine som är en av mina absoluta toppfilmer i alla kategorier. Ett passande avslut för 2007 års filmlista.

Bubblare: Zodiac, Juno, The Mist, Eastern promises, Dead silence och Before the Devil knows you´re dead.

I mina ögon är 2007 ett starkt filmår. När listan var klar såg jag att den var relativt internationell: Två filmer från Spanien, en film från Storbritannien, Frankrike, Brasilien och Sverige vardera och resten från USA. Om man inte gillar skräckgenren kanske man finner året vara mer svagt men 2007 var ett mycket bra år rörande skräckfilmer. S.k ”storfilmer” lyser med sin frånvaro på listan, det närmaste man kan komma det är nog No country for old men.

Slående är att många av filmerna har jag bara sett en gång.det kan bero på att de flesta av mina val är ganska otrevliga upplevelser som man inte gärna återvänder till när man i första hand vill ha en stund förströelse.

Kommentera gärna och titta in hos Movies noire, Fripp och Fiffi för att se vilka filmer de tyckte var bäst under 2007. Tipsa mig gärna om bra filmer jag kan ha missat detta år. Listan är föränderlig. Ett extra tack till Henke som fick mig att inse att visst ska man göra årslistor – konstruktiv kritik när den är som bäst.

Squirm (1976 USA)

Squirm Lobby Card_2Jag har haft den här filmen på ”att se” listan i många år ända sedan jag som 11-åring gick förbi biografen som visade en plansch på en man täckt av maskar. Idag när jag blivit äldre och mindre fantasifull påminner affischen mer om någon som drunknar i fullkornsspagetti.

Den här 70-tals rullen har trogen haft uttrycket ”anything goes” som rättesnöre under produktionen allt annat är otänkbart. Efter ett åskoväder elektrificeras marken tack vare nedblåsta ledningar, en scen som återkommer lite då och då under filmens gång så man påminns om orsaken till att maskarna fått smak på människor. Det är nämligen på det viset att elen gör områdets maskar aggressiva till den grad att de börjar attackera folk. När den lokala maskfarmen drabbas av elen (oklart hur) blir resultaten katastrofala åtminstone för oss tittare som eländet till film.

Ja vad ska man säga?Jag fick vad jag förtjänade: Dåliga skådisar, karaktären som verkar ha rymt från en anstalt där man förvarar folk som inte riktigt kan ta hand om sig själva och en himla massa maskar som till på köpet skriker (?!). Betyget får tala för sig själv. En liten fotnot dock: Det finns maskar som bits men de flesta återfinns som så många andra vidriga djur under vattnet. Vad jag har förstått så kan de bitas rejält men vad de har på en maskfarm i den amerikanska södern att göra förtäljer inte historien.

Regi: Jeff Lieberman

Betyg: 2/10

Gunnar Wall: Konspirationer

konsomsl13-1Konspiration, betyder enligt ne.se: ”Hemligt samarbete (vanligen i illasinnat eller dunkelt syfte)”. Det kan nog stämma bra men under senare år har ordet fått lite av ett löjets skimmer över sig efter alla konspirationsteoretiker som letat efter dolda agendor, ödlemänniskor och koder i gamla tavlor. Detta kan vara lite farligt då det de facto verkligen pågår konspirationer både här och där. Allt från kommunchefer som tillsammans med restaurangägare bildar priskarteller inför festivaler till regeringar som smugglar vapen. När dessa konspirationer avslöjas kallas de istället för affärer, ett ord som inte har samma tyngd. Gunnar Wall beskriver i sin bok ett par verkliga konspirationer samt några som ligger i gränslandet mellan rent påhitt och sanning.

Boken börjar med rejält kapitel där författaren reder ut begreppet och tar exempel från historien. Det är relativt balanserat till en början men man märker att Wall har sina sympatier hos konspirationsanhängarna, kanske inte så konstigt då han är en många som anser att Palme föll offer för en konspiration. Boken tar sedan upp ett antal populära konspirationer men de rör sig inom relativt sansade områden så den som vill läsa om hur vi styrs av ödlor, Roswellincidenten och andra tokerier får söka efter dessa historier i andra böcker.

Det bästa kapitlet är det som rör Watergateaffären, en avslöjad och relativt väl kartlagd konspiration. Det är ett långt kapitel som nästan skulle kunna ges ut enskilt som en bok. Wall lyckas med ett enkelt men för den skull inte torftigt språk lotsa läsaren genom Watergateaffärens alla turer. Det som slår mig är att de inblandade var avsevärt större skurkar än vad man kunde ana samt att de kom riktigt billigt undan men maktens män har en tendens att skydda varandra t.ex Geijeraffären för att ta ett svenskt exempel.

Författaren lyckas sämre med de kapitel där han försöker bevisa att en det föreligger en konspiration speciellt i avsnitten som rör morden på J.F.K och Palme. Det blir ett famlande i mörkret efter olika ledtrådar som baseras på hörsägen, antaganden och vittnesmål. Några konkreta bevis presenteras inte och jag blir nästan mer säker på att morden inte beror på en konspiration efter att ha läst dessa kapitel mao tvärtemot författarens intentioner. Däremot är kapitlen välskrivna och ger en god historisk bakgrund till skeendena men det blir lite tröttsamt efter en stund att läsa en massa antaganden som staplas på hög. Wall verkar här gå efter regeln ”inger rök utan eld”.

Sammantaget är Konspirationer en välskriven bok som är både lättläst och underhållande och som en bonus får man lära sig en hel del på vägen. Gunnar Walls böcker brukar vara just ovanstående så en god stunds läsning ger boken även om jag långtifrån håller med författaren.

 

 

Black´s game (2012 Island)

blacks-game-posterStebbi har kommit i klammeri med rättvisan då han misshandlat ett man efter en blöt natt. Av en slump stöter han på sin gamla barndomskamrat  Tóti på polisstationen.Tóti lovar att hjälpa Stebbi med en bra advokat i utbyte mot en tjänst. Utan att Stebbi riktigt fattat vad som skett så är han nu med i Reykjaviks ledande gangstergäng. Bankrån, knarksmuggling och andra illegala aktiviteter är snart vardagsmat. Situationen blir värre när gänget får en ny ledare, den obehaglige Bruno samtidigt som polisen är brottslingarna på spåren.

Gangsterdrama från Island hör inte till vardagen i filmens värld. Bortsett från språk och miljöer skiljer sig inte Black´s game, eller Svartur á leik som den heter på isländska,  från andra filmer i samma genre. Det är en rak historia utan några större krusiduller och då jag gillar genren är jag nöjd. Min enda invändning är att slutet känns lite hoprafsat. Jag fick en känsla av att man upptäckte att pengarna höll på att ta slut.

En liten detalj som satte griller i huvudet på mig är hur man kan driva ett gangstergäng på en såpass isolerad och befolkningsmässig liten plats som Island. Stället är så litet att ”alla känner alla” och det borde vara mycket svårt att inte dra uppmärksamheten till sig. Bruno och hans gäng smälter inte direkt in i bakgrunden vare sig till utseende eller i beteende men det är väl sånt man får leva med i filmens värld.

Regi: Óskar Thór Axelsson

Betyg: 7/10

Veckans låt

Sommartid!!!!! Det innebär ny header (samma gamla vanliga) och bakgrund. Det tar jag och firar med Chris Isaaks tio bästa låtar. Hans somriga musik som för tankarna till kyld coca-cola, varma dagar och ljumma nätter passar ypperligt nu när livet börjar igen (fast lite smolk finns i botten av bägaren – huset kräver ommålning – tvi vale!!). Two hearts är hans bästa låt och resten är på delad andra plats om ni nu undrar.

Two hearts

San francisco days

I belivie

Beautiful homes

Pretty girls dont cry

Kings of the Highway

Blue hotell

Forever young

Walk slow

Heart shaped world

Festen (Danmark 1998)

bQJiLfFv474bIWlFDGLUv2cowCNDet drar ihop sig till fest. Släkt, vänner och familj samlas för att fira Helges sextioårsdag. På ytan verkar alla tycka att det ska bli en trevlig afton men säg den släktträff där gemytligheten är rådande. Konflikter bubblar under ytan och när den äldste sonen ställer sig upp för att hålla ett tal med det något kryptiska namnet ”Pappa ska bada” bryter helvetet ut och det blir en sextioårsdag som lär gå till historien.

Festen är den första filmen som filmats efter det s.k Dogmamanifestet som skrevs av Lars von Trier. Det innebär att filmskapandet ska innehålla ett antal regler b.la: Filmen ska vara i färg, befintlig scenografi ska användas, kameran ska bäras, optisk bearbetning är förbjuden m.m. Det är lätt att känna igen en dogmafilm när man ser den. De kan ibland vara lite jobbiga att se men det finns åtminstone en fördel samt en nackdel med manifestet såsom jag upplever det.

Fördelen är att jag känner mig mer närvarande i filmen, känslan av att det man ser ”är på riktigt” är högst påtaglig.  När det gäller dagens film glömmer jag efter ett tag att det är film jag ser, det känns som att jag är en passiv gäst under denna mardrömslika tillställning något som gör att det känns i kropp och själ. En känsla som även fanns när jag såg Älskar dig för evigt.

Nackdelen är att samtidigt som man känner sig delaktig i det som händer på rutan gör manifestets regler att jag ändå känner mig lite alienerad inför det som sker. Allt utspelas i realtid framför kameran och några djupare porträtt av de inblandade sker inte. De blir trots sin närvaro ändå statister i ett obehagligt drama. Jag har en och annan undring över en del av karaktärernas agerande i filmen men å andra sidan kan det ibland vara skönt att inte få allt skrivet på näsan det lyckas allt för många filmer med i dag.

Festen är inte någon trevlig historia men i sina stunder slår det obehagliga över och jag undrar nog om det inte är en svart komedi jag ser även om skrattet fastnar i halsen. Klart sevärd med många fina skådisar.

Regi: Thomas Vinterberg

Betyg: 8/10