Veckans låt

Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag hösten är helt ok, ja tom en ganska bra årstid. Problemet med hösten är att den följer på den bästa årstiden av alla  – sommaren. Men det är smällar man får ta. September ser ut att bli en fullspäckad månad för undertecknad i stort sett varenda helg är fullbokad men då av trevligheter av allehanda slag. I rask takt ska platser som Lekvattnet, Lund och Arboga betas av mao en rafflande månad för en man som inte rör på sig i onödan.

Förra året körde jag  headertemat ”bra skådisar” då fantasin tryter blir det ”bra filmer” som header en tid framåt.

Clive Barker: Coldheart Canyon

9780061769054Filmstjärnan Todd Pickett börjar oroa sig för sin karriär. Han är väl inte direkt Oscarsmaterial utan lever mer på sitt utseende och charm. Åldern börjar så smått sätta sina spår i Todds ansikte så botemedlet blir att boka in en tid hos en plastikkirurg Ingreppet går fel och skådespelarens ansikte är förstört. Todd beslutar att gömma sig undan allmänhetens ögon och genom sin agent hyr han ett stort hus som har varit övergivet i många år. Todd fördriver tiden med att dricka och deppa men en kväll stöter han ihop med en ung kvinna i huset. Kvinnan heter Katya Lupi och var en firad filmstjärna under 20-talet. Hon hävdar att hon bott i huset under alla år men det som är mest märkligt med skådespelerskan är att hon lyckats behålla sin ungdom.

Barker är en märklig författare. Han balanserar hela tiden på gränsen till att hans historier ska gå överstyr och bli lite löjliga men lyckas allt som oftast hålla sig på rätt sida om den osynliga gränsen. Som författare verkar han inte heller backa för något och ordet överdrift existerar inte i hans vokabulär. Coldheart canyon svämmar över av spöken, hybrider, sexorgier, förtrollade rum, djävulens fru Lillith, änglar och (som vanligt när det rör sig om Barker) en himla massa könsorgan och kroppsvätskor. Konstigt nog så funkar det och fråga mig inte varför det kan bero på att Barker går till sådan överdrift och drar på så stora växlar att jag som läsare helt enkelt kapitulerar inför orkanen av ideer och händelser som slår emot mig.

Coldheart canyon är en tjock bok (ca 700 sidor) och hade mått bra av att redigerats. Den startar sakta och det tar tid innan vår huvudperson hamnar i det olycksaliga huset och möter Katya Lupi. Trots den långa uppstarten blir det aldrig tråkigt, det är en ganska roande läsning om Hollywood och jakten på evig ungdom. När spökena väl träder fram och den underhållande karaktären Katya Lupi tar plats på scenen ökar berättelsens tempo och kör på i full fart hela vägen in i mål – nästan. Barker verkar ha ett problem med att avsluta sina böcker för när jag tycker att Coldheart canyon är klar är det faktiskt över hundra sidor kvar. Hundra för berättelsen meningslösa sidor om ni frågar mig.  Författaren gjorde någon liknande krumbukt i Den Blodbestänkta väven och till viss del i De fördömdas spel. Det kan nog vara som så att Barker behöver en något mer bestämd redaktör.

Trots detta är boken läsvärd även om Barker kör vidare i samma gamla hjulspår med begär och åtrå som den drivande kraften men hans fantasi råder det ingen brist på även om jag gärna sluppit en och annan lite väl grafisk beskriven scen av sexuell art, pryd som jag är.

24 hour party people (2002 Storbr)

b51562gqg4jUnder 80 och en bit in under 90-talet förgyllde staden Manchester musikvärlden med många bra band t.ex Joy Division, New Order och Happy Mondays. Filmen 24 hour party people berättar om den här perioden i Manchester. Nu är det som så att filmen inte är en rakt berättad story, det en sorts metafilm där huvudpersonen skivbolagsdirektören/managernTony Wilson ger sin version av händelseförloppet. Wilson var en lokal programledare som blev ”frälst” av den nya musiken som spelades på stadens klubbar och startade skivbolaget Factory samt nattklubben The Hacienda. Wilson kombination av vilda ideer och noll koll på ekonomi gör att man blir smått förundrad att Factory inte gick i konkurs på stört. Ett exempel på Wilsons oförmåga att sköta sina affärer är världens mest sålda maxisingel Blue Monday där varje såld skiva var en förlust för Factory då skivkonvolutet var dyrare att producera än vinsten på var såld singel. Detta var bara en av många märkliga och kanske inte helt sanna historier om musikscenen i Manchester. Wilson vänder sig ett par gånger under speltiden direkt till tittarna och förklarar att allt kanske inte stämmer med verkligheten men varför förstöra en god historia?

När det rör sig om metafilmer funkar det oftast inte för mig, det känns ofta lite larvigt samt att det krossar lite av filmens illusion av verklighetsflykt för mig. I 24 hour party people funkar det dock ypperligt. Vad som är sant eller inte vet jag inte riktigt men det spelar ingen större roll då det är mycket underhållande skrönor om besynnerliga karaktärer som visas. Om man känner till lite om banden och en del av historien kring Manchester är det till en stor fördel då det är en strid ström av personer och händelser som presenteras för tittarna Filmen kan nog kanske kännas vara en aning rörig. Naturligtvis blir också filmen bättre om man gillar musiken från den här tiden samt skådisen Steve Coogan som spelar Tony Wilson då man i rejäla doser får ta del av båda fenomenen under filmens gång.

Regi:  Michael Winterbottom

Betyg: 8/10

 

 

Filmitch fem år

4854Efter 1379 inlägg har det blivit dags att fira fem år. Jag trodde aldrig att jag skulle hålla på så här länge när jag startade den bloggen för fem år sedan. Det var en kollega på jobbet som visade mig sin blogg där han skrev om film och jag tänkte att jag skulle testa på bloggandet lite smått. Mitt första inlägg blev filmen London en helt ok film som av en ren tillfällighet hade Jason Statham i en av rollerna och sedan dess har det rullat på.

Under årens lopp har jag stiftat många trevliga bloggbekantskaper och har haft turen att få träffat dessa även i verkligheten. Bloggar har kommit och gått men till min stora förvåning har jag harvat på, många gånger har jag tänkt ”nu släpper jag det här” men så har det alltid dykt upp en film, rolig kommentar eller något annat som gjort att jag skrivit på. Klart att bloggandet slukar mycket tid men det är roligt, informativt och trevligt så jag håller på ett tag till då det ständigt kommer nya filmer, böcker och serier som är värda att skriva om. Jag vågar inte lova att det blir fem år till av bloggande men det är en skräckfilmsvecka i antågande och till våren blir det naturligtvis en musikalvecka så jag tar ett år i taget.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som läser den här bloggen (det är åtminstone i mina ögon förvånansvärt många), alla trevliga människor som orkar med att kommentera och sist men inte minst alla bloggkollegor därute i den virtuella verkligheten som själva skriver underhållande inlägg på sina bloggar och tipsar om intressanta filmer, böcker och musik. Tack!

P.S Någon kanske undrar vilken av alla dessa filmer som det skrivits om här på Filmitch som ligger i topp i besöksstatistiken? Vinnaren är Rocky IV tätt följd av Sucker Punch vad man ska dra för slutsatser av det resultatet vet jag inte riktigt.

rockyiv_01

Sucker Punch

Veckans låt

Det blir lite si och så med bloggaktiviteten den närmaste(?) tiden. Jag har fått helt andra arbetsuppgifter och har numera huvudet fyllt av oregelbundna verb, trafikregler, multiplikationstabeller och annat som hör mellanstadiet till mao jag har inte tid att skriva så mycket som jag skulle vilja. Nåväl min ambition är att åtminstone kunna presentera åtminstone två/tre inlägg i veckan. Confusion med New order känns ganska passande för ögonblicket då det känns lite som att jag famlar i mörkret.

 

Hansel and Gretel (2007 Sydkorea )

l_p1021620000Eun-Soo är stressad då hans mor är svårt sjuk och hans fru väntar parets första barn. Bilkörning och stress går inte så bra ihop och Eun-Soo kör av vägen. Omtöcknad efter olyckan förvirrar han sig allt djupare in i skogen där han slutligen svimmar. När han vaknar har natten fallit men som tur är stöter han på en liten flicka som leder honom genom skogen till ett hus. Eun-Soo övernattar hos familjen som bor i huset. När han nästa dag ska försöka hitta tillbaka går han vilse i skogen och verkar ha gått i en cirkel då han kommer tillbaka till huset. Det verkar vara stört omöjligt hitta en väg genom skogen och familjen verkar ovillig att låta Eun-Soo lämna deras hem så plötsligt är barnens föräldrar försvunna och han börjar ana vad det hela rör sig om.

Hansel and Gretel är en otroligt snygg film men å andra sidan brukar filmer från Sydkorea vara visuellt intressanta. Filmens första halva är riktigt bra det är en hotfull stämning kring den märkliga familjen och hotet blir allt mer överhängande ju längre tid Eun-Soo vistas i huset. Det är inga större fel på storyn som är både fantasifull, lagom mystiskt och småryslig. Filmen kan nog bäst kan liknas vid en mörk fantasy med en del inslag av skräck. Filmen är dock lite för lång och hade vunnit på ett klipp eller två. Upplösningen är en anings svag och lite väl sentimental för min smak men dessa invändningar vägs upp av berättelsens stämning och att filmen är en fest för ögat.

Regi: Pil-Sung Yim

Betyg: 6/10

Guardians of the galaxy (2014 USA)

guardiansofthegalaxyposterRedan tio minuter in i filmen börjar jag ångra kvällens val av film. Det är en enda röra, karaktärer introduceras kors och tvärs, platser och planeter nämns till höger och vänster och när Michael Rooker dyker upp på duken, blå som en smurf i ansiktet börjar jag fundera på hur lång tid det kommer ta innan min försvarsmekanism mot dålig film på bio kommer kicka in, dvs jag somnar. Men så händer något i filmen som gör att jag rätar på mig i sätet och sitter resten av speltiden med ett leende på läpparna hela vägen till extrascenen som dyker upp när eftertexterna rullat klart.

 

Guardians of the galaxy (GoG) är den senaste i raden av filmer baserade på Marvels serietidningsuniversum men till skillnad mot tidigare filmer utspelar sig handlingen (nästan) helt i rymden. Storyn kan nog bäst liknas med The Raiders of the lost ark men istället för arken är det ett litet silverklot som folk jagar kors och tvärs genom universum. Filmens hjältar är ett gäng udda individer som motvilligt måste samarbeta för att stoppa skurken Ronan the Accuser att lägga vantarna på klotet som innehåller ett mäktigt vapen. Som jag tidigare skrev är filmen knepig i början men när det  talande trädet Groot och den ettrige tvättbjörnen Rocket Racoon introduceras i det redan stora persongalleriet så vänder filmen. Plötsligt blev GoG rolig, jag satt och skrockade förnöjt och historien fick styrfart efter den otympliga och röriga inledningen.

GoG har både värme och humor, den är fartfylld men kanske inte så värst spännande. Det är en trevlig stund i biomörkret där (hör och häpna) 3D:n stundtals var riktigt bra. Filmen tappade en anings mot slutet dels för att den blev lite såsig och känslosam, personligen hade jag föredragit att man hållit sig med hejsansvejsan atmosfären som präglar historien ända in i kaklet. Jag var inte heller helt tillfreds med skurkarnas öde. Men det är kanske petitesser i sammanhanget. ActionLunkan som var mitt sällskap var lika nöjd.

Regi: James Gunn

Betyg: 7/10

Årets bästa filmer: 1998

1998

 

Turen har nu kommit till1998. Kommentar och annat dyker som vanligt upp efter listan.

MSDSOGR EC007

10 Sour grapes: Gillar man Larry David så gillar man troligen Sour grapes. En lättviktare kanske men mycket underhållande och rolig i sina stunder.

ScreenShot329

9 The Faculty: Rymdvarelser, skräck och en gnutta humor i en skön mix. En hel del intressanta skådisar.

spring_lola2

8 Spring Lola: Intressant berättad historia om Lola som måste hjälpa sin pojkvän ur en knipa. Hur det går och kan gå beror på vad Lola väljer att göra.

4ECwuRrJ3YsWY9QnOFrK4IFA3nS

7 Festen. Tvättäkta dansk ångest. Välspelat och välgjort. Man blir inte direkt sugen på att träffa släkten efter den här filmen.

enemy2

6 Enemy of the state: Thriller av klassikt snitt. En jagad man som möter omöjliga odds. Bra skådisar och flyt i storyn. Stor omtittningsbarhet.

F-it-the-big-lebowski-35141591-1328-720

5 The Big Lebowsli: En nedpissad matta, bowling, nihilister och annat smått och gott i en av bröderna Coens bästa filmer.

matt-dillon-something-about-mary-horse-teeth

4 Den där Mary: Så mycket roligare än så här blir det nog inte. Otroligt rolig och filmen håller hela speltiden nårot som komedier ofta har svårt att göra. Roligast är amfetaminhunden.

American-History-X_Handcuffs

3 American history X: Främlingsfientlighet och rasism, det sociala arvet, förstålese och förlåtelse, filmen rymmer det mesta om ett ständigt aktuellt ämne.

1528__happiness_(1998)movie_

2 Happiness: Ångest, elände, smärta, sorg och pinsamheter klart att en sådan film hamnar högt på min lista.

ls-statham1 Lock stock & two smoking barrels: Jason Statham kniper första platsen det här året. En härlig gangsterhistoria som har en underbar dialog och är mycket påhittigt filmad.

1998 var ett knepigt år. Jag har sett en hel del filmer från året men de flesta var bara ok och inte så mycket mer. Jag var verkligen tvungen att tänka till rejält innan jag fick ihop en lista på tio filmer. För ovanlighetens skull kom det med ganska många komedier på listan ja en hel del då både The Faculty och Lock stock & two smoking barrels till viss mån hamnar i komedifacket. Även Festen och Happiness kan ses som s.k svarta komedier fast då måste man allt vara bra cynisk. Vad mina bloggkollegor har petat in för filmer får ni kolla in på nedanstående länkar.

Fripp

Fiffi

Spel & film

Rörliga bilder och tryckta ord

 

Fem filmer som gör mig glad

Nu när hösten närmar sig och semestern tagit slut känns det lite tungt i själ och hjärta. Här kommer fem filmer som får åtminstone mig på bättre humör. De är kort och gott små solstålar som letar sig fram i ett mörker som råder i sju/åtta månader.

Den bästa sommaren: Filmen är lite mörk på sina ställen och det är inte en helt idyllisk värld som presenteras. Cancer, fosterbarn, olyckliga människor och Kjell Bergqvist i sin livs roll som den buttre och otrevlige begravningsentreprenören Johansson. Till tonerna av Dream a little dream of me reder sig dock allt till slut och jag ler stort när eftertexterna rullar.

denbc3a4stasommaren

Min vän Totoro: En bagatell men om alla bagateller vore så här mysiga och gosiga så ja varför inte? Jag skulle inte ha något emot att ha en alldeles egen Totoro i min trädgård eller att få åka kattbuss (även om den är lite ruggig) till jobbet.

my-neighbor-totoro-screen2

Flickorna i Rochefort: En fest för öga och öra. En dubbad Gene Kelly är trots allt ändå Gene Kelly. Alla är glada, dansar och söker kärleken och får den också innan berättelsen är slut, t.om filmens seriemördare är lite småtrevlig.

rochefortkellydorleac

Singing in the rain: Kelly igen!! Fantastisk musik, pepsodentleenden i parti och minut och snyggt koreograferade dansnummer. Det kan knappast bli trevligare. Till på köpet är filmen fullproppad med bra låtar och storyn duger mer än väl.

SinginInTheRainTrio

Bondfilmerna från Dr. No t.om YOLTOk lite fusk här mot slutet av listan men de första fem Bondfilmerna har en magi som är svår att slå. Connery är avslappnad, filmerna är färggranna och miljöerna exotiska. Däremot kanske inte alla fem hör till de bästa i serien om 007 men de är svårslagna om man vill drömma sig bort en stund från den otrevliga verkligheten.

Thunderball 1

 

Den stora skönheten (2013 Italien)

lagrandebellezza846492lJournalisten och författaren Jep Gambardella lever ett glidarliv i Rom. Hans enda bok som han skrev för flera decennier sedan blev en succé och en dörröppnare till Roms innekretsar. Jep blev liksom kvar i Rom och så mycket mer har inte hänt i hans liv. Jep kliver upp sent på dagen, äter middagar med Roms kulturelit, har fester på sin terrass och går till sängs med kvinnor till höger och vänster. Hans liv saknar substans men vad gör det när livet bokstavligen är en fest? Men trots alla fester och middagar börjar livet kännas tomt och Jep har utvecklats till en cynisk människa som föraktar sin själv och andra. När han får reda på att hans ungdomskärlek avlidit blir det en väckarklocka och Jep börjar fundera och se tillbaka på sitt liv.

Vad gör en film bra? En svår fråga men om jag gillar en film ordentligt så känns det i magtrakten och det gjorde det här. Den stora skönheten var Italiens bidrag till Oscarsgalan och den vann, om det var förtjänt eller inte vet jag inte då jag inte sett de övriga bidragen. Visst är filmen pretto så det stänker om det och den har likheter i både ton och känsla med Maliks The Tree of life som jag däremot tyckte var urtrist. Vad är det då som gör Den Stora skönheten till en bra film? Den underbara musiken och fotot samt de fantastiska miljöerna i Rom gör sitt. Jep är en underhållande om än tragisk person i sin cynism och jag finner många av samtalen roliga när kultureliten sitter och sprider floskler omkring sig. Det fanns många människoöden i filmen som berörde mig. Jeps känsla av att ha förslösat sitt liv på innehållslöst prat och ytliga fester är det som känns mest i magtrakten, kanske mycket därför att jag själv börjar komma till åren och min favoritsyssla är att göra just ingenting. Kommer jag likt Jep vakna upp en dag och undra vart livet tog vägen och inse att man slösat bort sin tid på jorden?  Filmen väckte tankar inom mig vad man gör med sitt liv och hur man hanterar/förslösar de möjligheter som ges.

Nu är Den stora skönheten en lång film och många kan nog finna den vara minst lika trist som The Tree of life men hos mig slog den an en sträng och jag kommer definitivt se om filmen och då är möjligheten stor att betyget höjs ett snäpp. Jag skulle också tro att man får ut än mer av filmen om man är lite mer insatt i italienskt kulturliv samt Fellinis filmer erfarenheter jag helt saknar men tänker ta igen inför nästa titt.

Regi: Paolo Sorrentino

Betyg: 9/10