Årets bästa filmer 2007

20071

Inspirerad av bloggkollegor väljer jag att starta ett oregelbundet projekt med årsbästa listor. Att det blev just 2007 beror på att de listorna nyligen dök upp hos några andra bloggare. Det var även lätt att välja filmer till detta år. Jag kör på direkt med de bästa filmerna från år 2007. Jag startar i botten och avslutar med årets bästa film. Tankar om filmåret och mitt urval kommer efter att listan presenterats.

The Orphanage Screenshot 2

10. The Orphanage. En ryslig och ganska lågmäld spökhistoria från Spanien. Man slappnar liksom aldrig av utan sitter som halvt om halvt på helspänn under filmen. Samtidigt som den är ryslig är den även både gripande och sorglig.

05-jesse-stares1

9. The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford.  Den här filmen med det löjligt långa namnet rullar verkligen inte på, nej den skrider fram i sakta mak. Sömnpiller för vissa men jag kunde inte slita blicken från det här stillsamma dramat och sögs in i berättelsen.

darling8. Darling Feelbad från Sverige. Bara jag tänker på filmen och Michael Segerström genomgoda karaktär Bernard får jag ångest. Filmen satt kvar länge efter jag sett den och  att godhet inte lönar sig står ganska klart när eftertexterna rullar.

is3

7. Inside. Det här blodiga och mycket spännande franska kammarspelet var en oväntad upplevelse. Jag var inte riktigt beredd på vad som skulle komma men det blev nittio svettiga och slafsiga minuter tillsammans med två fransyskor i en kamp på liv och död.

tropa-de-elite

6. Tropa de elite. Att vara polis i Rio är inget drömjobb inser man efter den här filmen. Det utspelas ett regelrätt krig i favelorna mellan olika gäng och polisen. Huvudpersonen inser att han håller på att tappa sin medmänsklighet och försöker finna en väg ut från våldsamheterna. Engagerande kriminalfilm som tål att ses om.

[•REC] (2007)

5. REC. En handkamera som far hit och dit i ett hyreshus där en grupp människor är inlåsta tillsammans med en växande skara zombies. Jag upptäckte att jag satt och flämtade i takt med huvudpersonen under filmens final. En av fördelarna med handkamera är att om det görs bra sugs man in i filmen (på både gott och ont). Skönt med en spansk skräckis där huvudtemat för en gångs skull inte är utsatta barn.

no-country-for-old-men-1

4. No country for old men. Definitivt en av bröderna Coens bästa filmer. En berättelse som präglas av girighet samt ren och skär ondska i formen av lönnmördaren Chigurh. I sina stunder en långsam film men samtidigt mycket spännande. Härligt filmad i karga miljöer med en hel hög bra skådisar.

larsrealgirl-373. Lars and the real girl. Om det inte vore för min fru som hyrde den här filmen hade jag troligen aldrig sett den. Handlingen lät rent ut sagt skitkorkad. En kille som blir ihop med en uppblåsbar docka ?! Frun hade rätt och jag fel. Skönt! Filmen andas medmänsklighet och godhet. Trevligt med en film där folk bara är snälla. Visst har historien mörka stråk men på det hela blir man lite glad efter att ha sett den mao Darlings motsats.

the_poughkeepsie_tapes_2007_rony-mkv_004429058

2. The Poughkeepsie Tapes. En otrevlig låtsasdokumentär om en seriemördare utöver det vanliga. Det finns blodigare och mer spännande filmer i genren men ingen som sätter sig i själen som denna. Filmens sista intervju hade jag helst velat slippa. Usch!

Sunshine

1. Sunshine. Ohotad etta av 2007 års filmer. Musiken, Capas jump, solen, ljuset, Kanedas öde – ”What do you see?”, ja det är mycket att älska när det handlar om Boyles Sunshine som är en av mina absoluta toppfilmer i alla kategorier. Ett passande avslut för 2007 års filmlista.

Bubblare: Zodiac, Juno, The Mist, Eastern promises, Dead silence och Before the Devil knows you´re dead.

I mina ögon är 2007 ett starkt filmår. När listan var klar såg jag att den var relativt internationell: Två filmer från Spanien, en film från Storbritannien, Frankrike, Brasilien och Sverige vardera och resten från USA. Om man inte gillar skräckgenren kanske man finner året vara mer svagt men 2007 var ett mycket bra år rörande skräckfilmer. S.k ”storfilmer” lyser med sin frånvaro på listan, det närmaste man kan komma det är nog No country for old men.

Slående är att många av filmerna har jag bara sett en gång.det kan bero på att de flesta av mina val är ganska otrevliga upplevelser som man inte gärna återvänder till när man i första hand vill ha en stund förströelse.

Kommentera gärna och titta in hos Movies noire, Fripp och Fiffi för att se vilka filmer de tyckte var bäst under 2007. Tipsa mig gärna om bra filmer jag kan ha missat detta år. Listan är föränderlig. Ett extra tack till Henke som fick mig att inse att visst ska man göra årslistor – konstruktiv kritik när den är som bäst.

Squirm (1976 USA)

Squirm Lobby Card_2Jag har haft den här filmen på ”att se” listan i många år ända sedan jag som 11-åring gick förbi biografen som visade en plansch på en man täckt av maskar. Idag när jag blivit äldre och mindre fantasifull påminner affischen mer om någon som drunknar i fullkornsspagetti.

Den här 70-tals rullen har trogen haft uttrycket ”anything goes” som rättesnöre under produktionen allt annat är otänkbart. Efter ett åskoväder elektrificeras marken tack vare nedblåsta ledningar, en scen som återkommer lite då och då under filmens gång så man påminns om orsaken till att maskarna fått smak på människor. Det är nämligen på det viset att elen gör områdets maskar aggressiva till den grad att de börjar attackera folk. När den lokala maskfarmen drabbas av elen (oklart hur) blir resultaten katastrofala åtminstone för oss tittare som eländet till film.

Ja vad ska man säga?Jag fick vad jag förtjänade: Dåliga skådisar, karaktären som verkar ha rymt från en anstalt där man förvarar folk som inte riktigt kan ta hand om sig själva och en himla massa maskar som till på köpet skriker (?!). Betyget får tala för sig själv. En liten fotnot dock: Det finns maskar som bits men de flesta återfinns som så många andra vidriga djur under vattnet. Vad jag har förstått så kan de bitas rejält men vad de har på en maskfarm i den amerikanska södern att göra förtäljer inte historien.

Regi: Jeff Lieberman

Betyg: 2/10

Gunnar Wall: Konspirationer

konsomsl13-1Konspiration, betyder enligt ne.se: ”Hemligt samarbete (vanligen i illasinnat eller dunkelt syfte)”. Det kan nog stämma bra men under senare år har ordet fått lite av ett löjets skimmer över sig efter alla konspirationsteoretiker som letat efter dolda agendor, ödlemänniskor och koder i gamla tavlor. Detta kan vara lite farligt då det de facto verkligen pågår konspirationer både här och där. Allt från kommunchefer som tillsammans med restaurangägare bildar priskarteller inför festivaler till regeringar som smugglar vapen. När dessa konspirationer avslöjas kallas de istället för affärer, ett ord som inte har samma tyngd. Gunnar Wall beskriver i sin bok ett par verkliga konspirationer samt några som ligger i gränslandet mellan rent påhitt och sanning.

Boken börjar med rejält kapitel där författaren reder ut begreppet och tar exempel från historien. Det är relativt balanserat till en början men man märker att Wall har sina sympatier hos konspirationsanhängarna, kanske inte så konstigt då han är en många som anser att Palme föll offer för en konspiration. Boken tar sedan upp ett antal populära konspirationer men de rör sig inom relativt sansade områden så den som vill läsa om hur vi styrs av ödlor, Roswellincidenten och andra tokerier får söka efter dessa historier i andra böcker.

Det bästa kapitlet är det som rör Watergateaffären, en avslöjad och relativt väl kartlagd konspiration. Det är ett långt kapitel som nästan skulle kunna ges ut enskilt som en bok. Wall lyckas med ett enkelt men för den skull inte torftigt språk lotsa läsaren genom Watergateaffärens alla turer. Det som slår mig är att de inblandade var avsevärt större skurkar än vad man kunde ana samt att de kom riktigt billigt undan men maktens män har en tendens att skydda varandra t.ex Geijeraffären för att ta ett svenskt exempel.

Författaren lyckas sämre med de kapitel där han försöker bevisa att en det föreligger en konspiration speciellt i avsnitten som rör morden på J.F.K och Palme. Det blir ett famlande i mörkret efter olika ledtrådar som baseras på hörsägen, antaganden och vittnesmål. Några konkreta bevis presenteras inte och jag blir nästan mer säker på att morden inte beror på en konspiration efter att ha läst dessa kapitel mao tvärtemot författarens intentioner. Däremot är kapitlen välskrivna och ger en god historisk bakgrund till skeendena men det blir lite tröttsamt efter en stund att läsa en massa antaganden som staplas på hög. Wall verkar här gå efter regeln ”inger rök utan eld”.

Sammantaget är Konspirationer en välskriven bok som är både lättläst och underhållande och som en bonus får man lära sig en hel del på vägen. Gunnar Walls böcker brukar vara just ovanstående så en god stunds läsning ger boken även om jag långtifrån håller med författaren.

 

 

Black´s game (2012 Island)

blacks-game-posterStebbi har kommit i klammeri med rättvisan då han misshandlat ett man efter en blöt natt. Av en slump stöter han på sin gamla barndomskamrat  Tóti på polisstationen.Tóti lovar att hjälpa Stebbi med en bra advokat i utbyte mot en tjänst. Utan att Stebbi riktigt fattat vad som skett så är han nu med i Reykjaviks ledande gangstergäng. Bankrån, knarksmuggling och andra illegala aktiviteter är snart vardagsmat. Situationen blir värre när gänget får en ny ledare, den obehaglige Bruno samtidigt som polisen är brottslingarna på spåren.

Gangsterdrama från Island hör inte till vardagen i filmens värld. Bortsett från språk och miljöer skiljer sig inte Black´s game, eller Svartur á leik som den heter på isländska,  från andra filmer i samma genre. Det är en rak historia utan några större krusiduller och då jag gillar genren är jag nöjd. Min enda invändning är att slutet känns lite hoprafsat. Jag fick en känsla av att man upptäckte att pengarna höll på att ta slut.

En liten detalj som satte griller i huvudet på mig är hur man kan driva ett gangstergäng på en såpass isolerad och befolkningsmässig liten plats som Island. Stället är så litet att ”alla känner alla” och det borde vara mycket svårt att inte dra uppmärksamheten till sig. Bruno och hans gäng smälter inte direkt in i bakgrunden vare sig till utseende eller i beteende men det är väl sånt man får leva med i filmens värld.

Regi: Óskar Thór Axelsson

Betyg: 7/10

Veckans låt

Sommartid!!!!! Det innebär ny header (samma gamla vanliga) och bakgrund. Det tar jag och firar med Chris Isaaks tio bästa låtar. Hans somriga musik som för tankarna till kyld coca-cola, varma dagar och ljumma nätter passar ypperligt nu när livet börjar igen (fast lite smolk finns i botten av bägaren – huset kräver ommålning – tvi vale!!). Two hearts är hans bästa låt och resten är på delad andra plats om ni nu undrar.

Two hearts

San francisco days

I belivie

Beautiful homes

Pretty girls dont cry

Kings of the Highway

Blue hotell

Forever young

Walk slow

Heart shaped world

Festen (Danmark 1998)

bQJiLfFv474bIWlFDGLUv2cowCNDet drar ihop sig till fest. Släkt, vänner och familj samlas för att fira Helges sextioårsdag. På ytan verkar alla tycka att det ska bli en trevlig afton men säg den släktträff där gemytligheten är rådande. Konflikter bubblar under ytan och när den äldste sonen ställer sig upp för att hålla ett tal med det något kryptiska namnet ”Pappa ska bada” bryter helvetet ut och det blir en sextioårsdag som lär gå till historien.

Festen är den första filmen som filmats efter det s.k Dogmamanifestet som skrevs av Lars von Trier. Det innebär att filmskapandet ska innehålla ett antal regler b.la: Filmen ska vara i färg, befintlig scenografi ska användas, kameran ska bäras, optisk bearbetning är förbjuden m.m. Det är lätt att känna igen en dogmafilm när man ser den. De kan ibland vara lite jobbiga att se men det finns åtminstone en fördel samt en nackdel med manifestet såsom jag upplever det.

Fördelen är att jag känner mig mer närvarande i filmen, känslan av att det man ser ”är på riktigt” är högst påtaglig.  När det gäller dagens film glömmer jag efter ett tag att det är film jag ser, det känns som att jag är en passiv gäst under denna mardrömslika tillställning något som gör att det känns i kropp och själ. En känsla som även fanns när jag såg Älskar dig för evigt.

Nackdelen är att samtidigt som man känner sig delaktig i det som händer på rutan gör manifestets regler att jag ändå känner mig lite alienerad inför det som sker. Allt utspelas i realtid framför kameran och några djupare porträtt av de inblandade sker inte. De blir trots sin närvaro ändå statister i ett obehagligt drama. Jag har en och annan undring över en del av karaktärernas agerande i filmen men å andra sidan kan det ibland vara skönt att inte få allt skrivet på näsan det lyckas allt för många filmer med i dag.

Festen är inte någon trevlig historia men i sina stunder slår det obehagliga över och jag undrar nog om det inte är en svart komedi jag ser även om skrattet fastnar i halsen. Klart sevärd med många fina skådisar.

Regi: Thomas Vinterberg

Betyg: 8/10

Tabloid (2010 USA)

tabloidDet brukar sägas att verkligheten överträffar dikten. Hade dagens dokumentär varit en spelfilm hade jag troligen tyckt den var för överdriven och inte alls speciellt trovärdig. Joyce McKinney blir (besatt/förälskad beroende på vilken version man väljer att tro på) av Kirk Anderson som är mormon. Enligt Joyce är de två ett par men kyrkan sätter stopp för deras förhållande och skickar Kirk till England för att missionera. Vad som sedan händer är lite oklart eller med andra ord versionerna går isär.  Om vi ska gå på tidningarnas historia reser Joyce efter Kirk, kidnappar honom och håller den unge mormonen som sexslav i en stuga ute på landet. Joyce version har en mer romanistisk touch. Berättelsen slutar inte här utan den kryddas med klonade hundar andra händelser som vanligtvis inte figurerar i medelsvenssons liv.

Dokumentären består mest av filmade intervjuer med de inblandade (Kirk Anderson ställde dock inte upp för intervjuer), kanske lite tråkigt kan tyckas men filmen vinner på att den har en riktigt snaskig historia att berätta. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om filmen när den är slut.  Jag funderar lite över det moraliska i att låta en människa med psykiska problem få figurera i en dokumentär. Att det inte står rätt till med Joyce McKinney står klart ganska snabbt. Nu ställde hon upp av egen fri vilja även om hon senare ville stoppa dokumentären och stämde filmens regissör. Jag får en känsla av att hon blir utnyttjad och vet nog inte riktigt vad hon gett sig in på. Mest intressant i Tabloid är intervjuerna med två reportrar som beskriver hur de arbetade med historien om kidnappningen och det efterföljande dramat. Cynismen fick här ett ansikte. Tabloid är underhållande, sevärd och intressant men den lämnar en något bitter eftersmak med tanke på McKinneys psykiska ohälsa.

Regi: Errol Morris

Betyg: 6/10

Månadens musikspecial: Kent

Style: "Neutral"Likt stora delar av svenska befolkningen fastnade jag för Kent i och med skivan Vapen & Ammunition. Visst, jag kände till gruppen och hade hört en handfull låtar tidigare och tyckt det var ok men när jag hörde tidigare nämnda skiva blev jag helsåld. Jag skaffade snabbt gruppens tidigare skivor som iofs är bra men personligen är jag mer förtjust i Kents senare skivor som har mer syntar och mindre gitarrer men det är som vanligt en smaksak. Därav är merparten av låtarna från plattorna efter Vapen & Ammunition.

Jag har haft turen att fått se Kent fyra gånger om jag inte minns fel och den klart bästa konserten var på Arvikafestivalen – sommarnatt, suverän ljusshow och bandets hitintills bästa skiva i bagaget. Vilken då kanske någon undrar? Röd naturligtvis!

kent-rod

Som vanligt är låtarna blandade på listan och kommer inte i kronologisk ordning. I april kommer nästa skiva något jag naturligtvis ser fram emot.

Lyssna och njut.kent

 

 

Snowpiercer (2013 USA, Sydkorea m.fl)

snowpiercer-international-posterEtt försök att stävja den globala uppvärmning går inte riktigt som man tänkt sig. Världen kastas in i en evig vinter och livet på vår planet utplånas med ett undantag. En miljardär (antar jag),  Wilford,  inser i god tid vad som håller på att hända och bygger ett hypermodernt tåg samt ett spår som sträcker sig kring världen. Ett varv tar ganska precis ett år. När katastrofen är ett faktum avgår tåget med passagerare, åren går och till slut är Wilford en legend som kanske fortfarande lever ensam i förarhytten och kör tåget genom de istäckta vidderna. Livet på tåget är behagligt för de som lever närmast loket, de som vistas i de bakre vagnarna lever ett miserabelt liv men man ruvar på revolt och förbereder sig att ta över tåget.

Jag gillar iden även om många praktiska frågor om livet på tåget dyker upp i huvudet under filmens gång. Frågor som jag inte får några tillfredsställande svar på men om jag ska vara ärlig så stör de mig inte nämnvärt. Jag accepterar premisserna och låter filmen rulla på. Man har samlat ihop en hel del kända skådisar bla Ed Harris, John Hurt, Tilda Swinton (utrustad med ett mycket bisarrt tandgarnityr) och Chris Evans för att nämna några. Trots detta och trots en enkel men effektiv historia lyckas inte filmen göra något större intryck på mig. Karaktärerna blir just bara karaktärer och jag bryr mig inte så värst mycket över hur det går för vare sig tåget eller dess passagerare. Jag är mest nyfiken på vilken vändning historien kommer att ta innan eftertexterna rullar för att det kommer att bjudas på någon form av överraskning i finalen anar man snabbt, det är liksom en sådan där film som ska innehålla en tvist. Slutet är ok men det blir lite av en ”jaha upplevelse” inte bra och inte dåligt bara lite beigt. Tåget är dock snyggt, åtminstone insidan för utsidan verkar vara ett modelltåg som susar fram i ett vintrigt Märklinlandskap.

Regi: Joon-ho Bong

Betyg: 5/10