The Purge: Anarchy (2014 USA)

imagesUppföljaren till förra sommarens lite oväntade filmframgång fortsätter i samma hjulspår. Premissen är densamma och för den som inte sett The Purge så går det ut på att i en nära framtid stänger polis brandkår och sjukvård ned under tolv timmar. Under dessa tolv timmar får medborgarna ha ihjäl vem de vill utan att få några straff. Detta har gjort att nivån på samhällets tärande krafter (som man kallar det från högerhåll) som invandrare, fattiga och andra oönskade element hålls i schack då det är de som vanligtvis resas ut under denna natt. De som har pengar barrikaderar sig i sina hus men det hjälper inte alltid som vi fick se i förra filmen.

I The Purge: Anarchy har man lyft perspektivet från hemmet till gatan och vi får följa ett antal personer under natten. Ett par vars bil går sönder när startsignalen om att utrensningarna ljuder, en man som passar på att utkräva hämnd samt en mor & dotter som tvingas fly från sitt hem. För att överleva måste de samarbeta.

Ok jag är den förste att erkänna att Frank Grillo som har en av huvudrollerna inte är någon Ethan Hawke men trots detta gillar jag uppföljaren mer. Den har högre tempo, är mer spännande och slinker helt enkelt ned lite lättare. Kritiken mot samhällets besuttna är mer högljudd än i första filmen som inte ens var speciellt subtil men om man använde sig av hammare i förra filmen så nyttjar man här en slägga för att vi verkligen ska förstå hur onda de rika i vårt samhälle är. Om det påståendet stämmer eller inte låter jag vara osagt men jag ska inte sticka under stol med att jag njuter när en och annan kavajklädd typ med backslick får bita i gräset under filmens gång. Kanske en mindre sofistikerad och mer högljudd film än föregångaren men för mig funkade den fint.

Regi: James DeMonaco

betyg: 6/10

The Dead 2: India (2013 Storbr)

the-dead-2-india-movie-posterFör en tid sedan såg jag zombiefilmen The Dead som var en positiv överraskning. Filmen måste ha gått relativt bra då man gjort en uppföljare. The Dead 2 tar vid ungefär där den förra slutade och har ett liknande upplägg. Ett skepp från Afrika anländer i en indisk hamn. En av besättningsmännen är sjuk och vi får reda på att han blivit biten av en galen man innan avfärden. Vi som kan våra zombiefilmer vet hur det går och snart myllrar både landsbygd och städer av blodtörstiga döingar. Filmens huvudperson är vindkraftsingenjören Nicholas. När smittan sprider sig försöker han ta sig till sin indiska flickvän Ishani  som sitter instängd i ett hus tillsammans med sin far och döende mor.

Man har lyckats väl med att behålla den otrevliga stämningen från förra filmen och även i denna film är den största problematiken transporter och gömställen (om man nu bortser från att ortsbefolkningen vill sätta tänderna i en). Zombisarna är i Romeros tappning och rör sig sakta men säkert mot sina middagsmål. Problematiken är alltså inte att man inte kan springa från de döda utan att de kryllar av dem på både landsbygd och i städer. I sina stunder är filmen spännande och det finns en och annan nagelbitarscen men…….

För det första har jag redan sett The Dead och uppföljaren tillför inget nytt så nyhetens behag över en något annorlunda miljö har falnat. Jag vill dock skjuta in att både foto och miljö fortfarande är riktigt snyggt. Jag skulle kunna köpa denna invändning om det inte vore så att Nicholas sidekick tyvärr är en unge något jag absolut inte uppskattar. Än värre är kvaliteten på vissa av de indiska skådespelarna. Begreppet hellre än bra är en alldeles för snäll beskrivning av deras prestationer som är mer skrämmande än horder av zombies. Tar man hänsyn till dessa invändningar visar det sig att The Dead 2 är bra när vår huvudperson Nicholas är ensam i sällskap med zombies i rutan och det är tyvärr inte många minuter av filmens speltid.

Regi; Howard J. Ford, Jonathan Ford

Betyg: 4/10

The ABCs of death 2 (2014 USA, Japan m.fl)

the-abcs-of-death-2Konceptet är detsamma: 26 regissörer får varsin bokstav och fria händer, enda kravet är att kortfilmen på något sätt ska beröra ämnet döden. Resultatet blir också detsamma, jag är lat och hänvisar till vad jag skrev om förra filmen. Det som skiljer de två filmerna åt är det nog att uppföljaren är lite svagare överlag. Däremot är tre av kortfilmerna outstanding nämligen bokstäverna A (mycket rolig), V (fartfylld och högst tillfredsställande) och Z (originell men närapå i äckligaste laget) så man skulle kunna säga att The ABCs of death 2 åtminstone ramar in sitt kortfilmsmaraton föredömligt. Något sammanfattande betyg blir det inte men personligen tycker jag att det är en sevärd antologifilm.

Veckans låt

Jag börjar känna att jag som smått är ”back in buisness”. Den hysteriska (åtminstone efter mina sengångar mått mätt) septembermånaden är över. Jag har sakta men säkert hittat mina rutiner på det nya jobbet och jag har snart kollat klart på Sopranos som jag dumt nog började glo på i augusti. Tv-serier är förödande för filmtittandet. Jag kör igång veckan med tre uppföljare. Det var ingen medveten tanke utan mer slumpen som avgjorde filmvalet. Lite Pet shop boysväljer jag att bjuda på. Young offender hör till en av mina favoritlåtar med gruppen.

Transformers: Age of extinction (2014 USA)

TRANSFORMERS-4-posterMan kan ha en och annan åsikt om den senaste men troligen inte sista filmen om de utomjordiska robotarna. T.ex att det var länge sedan jag såg en såpass dyr produktion som hade ett så slarvigt skrivet manus. Filmen är så full av hål och logiska kullerbyttor att jag snart gav upp att försöka förstå handlingen då jag insåg att jag troligen inte skulle få några svar. När man ser Transformers: Age of extinction gör man bäst i att acceptera att saker och ting bara sker. Filmens mål är att visa robotar som slåss allt annat verkar vara utfyllnad som filmens producenter inte brytt sig speciellt mycket om.

Med tanke på att allt krut lagts på robotfighter och krossande av byggnader är det förvånande att dessa scener är så dåligt regisserade och koreograferade Det är rörigt, ospännande och trots att man raserar halva Hongkong inte speciellt maffigt. Regissören Bay har ingen som helst känsla för dramatik utan verkar nöja sig med att visa upp robotar som slåss. Om jag skulle summera mina tankar om filmen blir domen: En alldeles för lång rulle (nästan tre !!! timmar) med en nästintill obegriplig handling. Kanske frättes den del av min hjärna där det sunda förnuftet sitter bort under titten för jag tycker trots allt att filmen nästan är ok. Varför vet jag inte det är bara en känsla och om Bay kan göra en film för flera miljoner och strunta i handlingen kan jag nog komma undan med ett blogginlägg utan att riktigt kunna förklara varför jag tycker som jag tycker.

Regi: Michael Bay

Betyg: 4/10

Malicifent (2014 USA)

Maleficent-IMAX-PosterEn liten trend kan skönjas i filmvärlden nämligen att göra nya versioner av gamla sagor härom året kom det b.la versioner av Rödluvan (ett rejält magplask) samt Snövit som kunnat bli riktigt bra med en annan huvudrollsinnehavare. I Maleficent  gör Disney ett nytt försök med sagan om Törnrosa sist, 1959, var resultatet ett ordentligt sömnpiller så nu hade man alla chanser att göra om och göra bra.

Jag tänker inte redogöra och om sagan om Törnrosa då den är kulturellt allmängods. Maleficent  håller sig i mångt och mycket till originalet men har valt att ändra perspektiv från den relativt ointressanta Törnrosa till dramats skurk den onda fen Maleficent. Det blir en annan story och därmed mer intressant än en trött nyinspelning av en gammal historia. Nu är det som så att det är en familjefilm så man kan inte ta ut svängarna något jag hade gillat då de flesta gamla sagor har under årens lopp blivit allt mer politiskt korrekta. Å andra sidan hade man nog inte kunnat filmatisera berättelser som innehåller tidelag och kannibalism (Rödluvan) eller sexuellt utnyttjande (Törnrosa) och hoppas på en kassaframgång.

Om man köper Disneys lite snällare version är nog filmen helt ok själv hade jag nog hoppats på en lite mer fräsigare film. Det börjar bra men blir alltmer sockersött ju närmare filmens final kommer. Angeina Jolie som spelar Maleficent  är mycket bra och är en njutning  att se i aktion åtminstone så länge hon är ond men egentligen om vi ska vara ärliga är hon bara missförstådd åtminstone i den här versionen av sagan. Däremot blir jag inte klok på Jolies kindknotor som ser så vassa ut att man skulle kunna skiva bröd med dem. År de verkliga eller cgi pålagda, någon som vet? Problemet är att Jolie skäl hela showen och de andra skådisarna är ganska blodfattiga.

Maleficent  är kanske inte en omistlig film men den duger, Jolie är bra och i sina stunder är den visuellt snygg men av och till hemfaller man än en gång till de där hemska plyschtavlorna från 70-talet när sagovärlden ska gestaltas. Filmen hade potential att bli riktigt bra om bara vågat ta ut svängarna lite nu blev det som vanligt mellanmjölk av det hela.

Regi: Robert Stromberg

Betyg: 4/10

Veckans låt

I lördags blev det en del bilkörning. Arboga t/r för att träffa en handfull filmspanare och få ta del av ölprovning b.la fick vi smaka på spindelöl från Belgien som bryggts av bröderna i Wrong turn ;) En otroligt trevlig eftermiddag och afton. Med anledning av än en helg bakom ratten blir det en bilåkarlåt till. Varsågod Henke.

Judith Schalansky: Atlas över avlägsna öar

atlasJag har turen att ha en dotter som läser till bibliotekarie. Av och till kommer hon med intressanta boktips. Den här boken nämnde hon i förbigående vid middagsbordet och redan nästa dag hade jag beställt den på det lokala biblioteket.

Författarinnan växte upp i det forna DDR där möjligheten att resa fritt i världen var begränsad. Schalansky tillbringade mycket tid med näsan i hemmets Atlas där hon reste i fantasin. Numera kan hon resa vart hon vill men har här presenterat 50 avlägsna öar som hon troligen aldrig kommer att besöka. Jag känner igen mig lite i författarinnan då jag är barnsligt förtjust i att försjunka in i kartböcker och drömma mig bort, det är ett billigt och bekvämt sätt att resa. Just avlägsna öar och platser har en exotisk lockelse så visst var det här en bok som tilltalade mig.

Boken är enkelt men snyggt uppbyggd (vad jag förstått har den tydligen vunnit pris för just snyggaste bok). Schalansky ger varje ö två sidor. Ena sidan är kort och gott en karta på ön. Det ges även en kort historik över platsen samt fakta om hur många människor som bor på platsen m.m. Det är förvånansvärt många öar i vår överbefolkade värld som inte har några invånare men det får iofs sin förklaring när man får läsa mer om platserna.  Varje ö har fått en kort text som berättar något om platsen, texterna varierar från ren fakta till rena skrönor gemensamt är att flesta av historierna har något bisarrt över sig. Vi får ta del om ön Deception där man eldade med pingviner istället för kol, eller ön Tikopia där befolkningen aldrig överstiger 1200 personer, blir det överskott tar man självmord – kvinnorna hänger sig,  männen tar en sista båttur in i evigheten. Vi får besöka allt från paradisöar i Stilla havet till karga klippor som är mer eller mindre täckta av is.

Boken väckte mitt intresse och jag har med hjälp av nätet läst mer om en del av platserna som nämns samt tittat på bilder på dessa avlägsna öar som jag likt författaren bara kommer att besöka i mina drömmar. Ett extra tack till min dotter som gav mig ett fint boktips och jag förväntar mig fler.

Årets bästa filmer: 1986

1965-ONA-1986

När listan var klar blev jag själv förvånad då ett par filmer jag trodde skulle vara givna inte kom med och att två svenska filmer slank in i sista stund men läs själva…….

1387113997

10. I lagens namn: Dyster kriminalhistoria som inte har några vinnare – bara förlorare. Trion Sauk, Wolter och en grymtande Günther är mycket bra. Filmens enda problem är att det är svårt att höra vad folk säger då ljudmixningen är under all kritik.

Landis_three_amigos_article13

9. Three amigos: Här får man en desto muntrare trio: Martin, Chase och Short i en härlig förväxlingskomedi.

0598256_7023_MC_Tx360

8. Youngbood: Egentligen borde jag inte gilla denna klichéfyllda sportfilm som har med allt som man kan vänta sig av en produktion från Hollywood när det är som värst men det är något som gör denna film oemotståndlig – åtminstone för mig.

morrhår o ärtor kemi

7 Morrhår och ärtor: Är barnsligt förtjust i denna lättsamma komedi med en Margareta Krook som giftig citatmaskin. Kanske en lättviktare i sammanhanget men filmen är balsam för själen.

platoon212

Plutonen: Såg om filmen häromåret och blev positivt överraskad. Tom Berengers porträtt av den hänsynslöse Sgt. Barnes är oförglömligt. En krigsfilm som visar krigets vansinne på ett mindre pretentiöst sätt än Apocalypse now.

Cleese1024_111927k

5. Ursäkta vad är klockan?: Tröttnar aldrig på Cleese maniska rektor som gör allt i sin makt för att inte komma försent. Kanske inga gapskratt men jag sitter med ett förnöjt flin filmen igenom

6a00d8341c630a53ef0162fd88ea9d970d

4. Flugan: En av Cronenbergs bästa filmer. Givetvis med massa kroppsäckel och spänning. En av filmens styrkor är att man verkligen känner för huvudpersonerna något man av och till kan ha svårt för i denna genre.

f4a1d6db64b1c4f943fdc758188

3. Liftaren: Rutger Hauer är ruggigt bra i rollen som den namnlöse liftaren. En skoningslös och brutal nagelbitare.

dean-stockwell-blue-velvet-1986-_131311-fli_1364480986

2. Blue Velvet: Det är svårt att beskriva denna obehagliga deckare på ett par rader men minns att jag var mållös efter att ha sett filmen för första gången. En upplevelse!

9pfHOW0

1 Fira med Ferris: Fantastisk bra komedi. Har tappat räkningen över hur många gånger jag sett filmen. Samtidigt som filmen är otroligt rolig dras den med svarta stråk något som tilltalar mig. Ferris må vara huvudpersonen men det är Jeff Jones i rollen som Ed Rooney, Ferris svurne fiende, som lyfter filmen till himmelska höjder.

Bubblare: Henry – en massmördare, Something wild, Vid flodens strand, Rosens namn, Hannah och hennes systrar, Aliens, Stand by me. De två sista bubblarna kan nog en och annan finna ha en given plats på listan men de föll bort av gnälliga respektive skrikiga skäl.

Japp det var 1986 ett är som visade sig vara avsevärt bättre än vad jag mindes. Nästan hälften av filmerna är komedier något som förvånade mig. Det hör inte till vanligheterna att komedier finner en plats på dessa listor. Det är många filmer som jag inte sett på ett bra tag och blev nu sugen på en och annan omtitt.

Vilka filmer håller andra filmbloggare högt detta år? Se efter!

Movies-noir

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripp

Fiffi

Spel och film