Noah (2014 USA)

MPW-90857Darren Aronofsky senaste film bygger på historien om Noah. Möjligen kanske någon i vårt sekulariserade land har missat den här berättelsen så jag drar den i korthet: Gud (här i filmen kallad för The Creator) har tröttnat på människorna och beslutar sig för att förinta dem i en översvämning. Noah är dock en gudfruktig man och får i uppdrag av Gud att bygga en ark som kan rymma jordens alla djur så att de kan befolka vår planet efter katastrofen. Aronofsky har broderat ut storyn en aning och b.la lagt till fallna änglar som hjälper Noah att bygga arken samt en konflikt mellan Noah och de övriga människorna. För att hotta upp historien ytterligare så slits Noah mellan sin plikt till Gud och sin kärlek till sin familj.

Jag ska erkänna att jag var mycket tveksam till Noah då filmer med religiösa teman ofta blir pompösa och alldeles för respektfulla mot sina källor, åtminstone om filmen produceras i USA där kristna fundamentalister har alldeles för mycket att säga till om. Noah är ingen toppenfilm och dras med en hel del brister. Jag undrar lite över varför  Aronofsky kände sig manad att göra filmen. Nu visade det sig att filmen inte var så trist och uppblåst som jag förväntat mig. Filmens första två tredjedelar är bra och kan ses som en ren fantasy. Konflikterna mellan Noah och han familj samt hotet från människorna väcker mitt intresse och i sina stunder är det både spännande och till viss mån gripande. När Gud sedan släpper lös katastrofen och tittaren hänvisas till livet på arken blir Noah med ens tristare och jag satt och väntade på att filmen skulle ta slut. En stor anledning till detta var att jag hade svårt att finna sympati för Noah och hans agerande gentemot sin familj. Hade jag varit en av passagerarna på arken hade jag nog satsat på att dumpa den fundamentalistiska gringubben överbord. Jag får t.om så svårt för Noah att jag stundtals sympatiserar mer med filmens skurk än dess hjälte. Å andra sidan har jag aldrig varit speciellt förtjust i den gammaltestamentliga versionen av Gud som kort och gott verkar vara en riktig skitstövel med alla sina påhitt och nycker. Det är lite synd att filmen tappar såpass för den börjar som sagt förvånansvärt bra.

Se vad Jojjenito tycker om filmen.

Regi: Darren Aronofsky

Betyg: 5/10

Blue thunder (1983 USA)

blue_thunder_72Vietnamveteranen Frank Murphy arbetar inom polisens helikopterdivision i Los Angeles. Han och hans partner åker runt och och hjälper poliser på marken med att spåra brottslingar samt (om de inte har några anrop att besvara) spanar in kvinnor som utför yogaövningar näck. Ett överfall på en utredare inom polisen som slutar med hennes död gör att röster inom administrationen höjs. Man vill öka polisens befogenheter och testar en ny helikopter som går under smeknamnet Blue thunder. Helikoptern är fullproppad med den nyaste tekniken såsom databaser, avlyssningsanordningar samt vapen varav inget är lagligt ….än (alltså år 1982, 2014 är ovannämnd utrustning helt ok). Murphy anar dock ugglor i mossen och naturligtvis rör sig det hela om en konspiration och snart är Murphy en jagad man.

Jag blir lite sorgsen när jag ser den här filmen. Här diskuteras det moraliska i att avlyssna och bevaka de egna medborgarna. Idag använder myndigheterna sig gladligen av den teknik som i Blue thunder anses vara inkräktande på den personliga friheten. Filmen är ett ypperligt historiskt exempel på hur våra inställningar till saker och ting förändras och inte alltid till det bättre. Det är nog just detta som är mest intressanta med den här filmen. Blue thunder är en standardthriller med ganska mycket helikopteråkning. Finalen är dock häftig med helikopterjakter mellan skyskraporna i L:A. Det är också trevligt att få se Roy Scheider i rollen som Murphy och en relativt fräsch Malcom McDowell som naturligtvis spelar filmens skurk då han talar med brittisk brytning. Lättsam underhållning med skön 80 tals touch och många hål i plotten.

Regi: John Badham

Betyg: 6/10

Rosemary’s baby (1968 USA)

rosemarys-babyUnder sommarmånaderna brukar SVT av någon anledning köra lite skräckfilmer.  I fredags startade man med Polanskis Rosemary’s baby från 1968. Då det var ett bra tag sen jag såg den filmen mös jag till lite extra soffan efter fotbollen, ensam ska tilläggas då frun försvann snabbt som en blixt när hon såg vad det var för sorts film.

Rosemary och hennes man Guy flyttar in i en lägenhet mitt i NYC. Ganska snart stiftar de två bekantskap med grannarna som är ett trevligt men påträngande äldre par. En kväll blir Rosemary sjuk i samband med middagen och går till sängs. Under natten plågas hon märkliga och skrämmande drömmar. En tid efter den här episoden upptäcker Rosemary att hon är gravid. Paret blir överlyckliga men Rosemary blir efter en tid allt mer övertygad om att det är något som inte stämmer. Vad är det i hälsodrinkarna som grannfrun propsar på att hon ska ta var dag? Är hennes smärtor normala för en graviditet och stämmer det att hyreshuset var en plats för djävulsdyrkare kring sekelskiftet? Den fråga man får ställa sig som tittare är om Rosemary håller på att bli galen eller om är hon ett offer för mörka makter.

Det är bara att tacka och ta emot för så här ska en skräckfilm göras. Bit för bit lägger regissören ett pussel som slutligen kommer att visa ett obehagligt motiv. Länge sitter jag och undrar över hur det ligger till: Är Rosemary galen eller är grannarna djävulsdyrkare? Polanski har både tidigare och senare i sin filmproduktion berört människor svikande psykiska hälsa och hur individens verklighetsuppfattning inte alltid stämmer. Det var som sagt många år sedan jag såg filmen därför var jag ganska osäker på filmens detaljer.

Miljöerna är bra och trots att filmen utspelar mitt i en pulserande storstad får man känslan både fysisk och psykisk isolering. Filmen har inga jump-scares utan Polanski förlitar sig på en stämning som sakta intensifieras. Krypande skräck är ett epitet som passar den här filmen som hand i handske.

Jag har dock två invändningar mot Rosemary’s baby. Mia Farrow som spelar Rosemary är lite darrig i sitt skådespeleri och jag har lite svårt att se hon och hennes man som ett par. De övertygar mig inte. Filmens sista fem minuter känns också lite malplacerade och berättelsen övergår här till svart komedi men dessa små invändningar förtar inte att detta är en riktigt ryslig historia.

Regi: Roman Polanski

Betyg: 8/10

Andra skräckisar som svt visar under sommaren

Psycho SVT1 tisdag 8 juli kl 23.20
Psycho (remake från 1998) SVT1 tisdag 8 juli kl 01.05
The Ring (amerikanska versionen) SVT1 tisdag 15 juli kl 22.50
Låt den rätte komma in SVT1 tisdag 22 juli kl 23.20
Thale SVT1 tisdag 29 juli kl 23.20
Cabin in the woods SVT1 tisdag 5 aug kl 23.20
Hajen SVT1 tisdag 12 aug kl 22.35

Årets bästa filmer 2008

977

Turen har nu kommit till 2008 ännu ett lyckat filmår. Det var många filmer som fick kämpa om en plats på listan. Efter första urvalet hade jag 25 stycken som mer eller mindre var värda en plats och sedan fick jag starta den sorgesamma uppgiften att sovra bort många bra filmer. Här är de tio som platsade.

Training-Po-kung-fu-panda-33008100-1920-810

10 Kung fu Panda: Historien om en osannolik hjälte, här en matglad panda, är gammal skåpmat men det betyder inte att det är dåligt. Snyggt animerat, fartfyllt och mycket roligt. En film jag gladligen ser om och om och om och…….

6969

4bia: Antologiskräckis från Thailand som håller hög klass. Det blandas friskt mellan slafs, komedi och krypande skräck. Den sista historien är den bästa, minns att jag satt som på nålar.

Stepbrothers-1

8 Stepbrothers: Många avskyr den här filmen men jag finner den fruktansvärt rolig. Ferrel och Reilly är i högform som de ”något” bortskämda och korkade sönerna Brennan & Dale. Komedier håller sällan hela speltiden men här lyckas man galant med den uppgiften.

Last_Chance_Harvey_2008_720p_Blu_Ray_x264_ROCKER

Last chance Harvey: Feelgoodfilm som inte blir smetig. Paret Hoffman & Thompson träffas av en slump och traskar runt i London. Jag bryr mig verkligen om Harvey och vill att han ska finna lyckan och förhoppningsvis kärleken. Fint skådespeleri som bjuder på en visuell tur i min favoritstad.

Taken2008DvDrip-aXXo12228613-01-48

6 Taken: Så här ska en hämndfilm göras. En Neeson med mord i blicken betar av en brottsorganisation från botten till toppen. Kanske lite svag final men annars inget att klaga på. Uppföljaren tar vi och glömmer.

In.Bruges2008DvDrip-aXXo00243722-55-06

5 In Bruges: Två gangstrar i exil som tjafsar med varandra i staden BrüggeFantastiska miljöer, underhållande dialog, en del absurda scener och bra skådisar. Jag kan inte begära så mycket mer av en film.

iron-man-iron-man-iron-monger

4. Iron man: Tillsammans med Batman beginsAvengers & X-men 2 den bästa superhjältefilmen som gjorts. Här har jag inte hunnit tröttnat på Tony Starks fjanterier. Filmen är spännande då Powermonger är en avsevärt värdigare motståndare än en plastikopererad Mikey Rouke eller en avdankad landortsskådis.

Cloverfield

3 Cloverfield: Det här är foundfootage när det är som bäst. Jag sugs in i händelserna och filmen är både spännande och skräckinjagande. Vanligen brukar inte jättemonster vara speciellt skrämmande men i Cloverfield lyckas man med råge.

Eden-Lake-horror-movies-8121627-1024-435

2 Eden Lake: Usch! Den här filmen står och samlar damm i dvd-hyllan. Jag har sett den en gång och är osäker om jag vill uppleva detta hemska skräckdrama igen. Vildmark, blod, sorg och elände. Nattsvart.

de-ofrivilliga-original

De ofrivilliga: Östlunds film består av flertal tragikomiska historier. De börjar med ett pinsamt och misslyckat försök att tända nyårsraketer och sedan blir det än värre allt från påtvingad oralsex till jobbiga bussturer. Jag fick och får fortfarande lite ont i magen när jag tänker på den här filmen.

Bubblare: Chaser, Fatso, The Dark knight, Hamlet 2, The Long weekend, Sunshine cleaning, Burn after reading, The Wrestler och ett gäng till.

Filmer kvar att se som kan tänkas få en plats på en uppdaterad lista: The Strangers, The Reader, Vicky Cristina Barcelona, Milk , Blindness, The Battle of Red Cliff, Frozen River

De tre filmerna som toppar året är s.k feelbad filmer och det är kanske som så att det är sorg och elände som gör störst intryck på mig. Emellertid slank ett par komedier in på listan så det känns skönt att konstatera att allt inte var nattsvart mörker 2008. USA dominerar som vanligt men en del filmer från andra länder lyckades med att få en position på listan. Likt 2009 var 2008 ett bra år, det kan bero på att jag numera konsumerar mer film samt att filmmarknaden blivit mer internationell. Möjligheten att se bra film har helt enkelt ökat. Vill även påpeka att 2008 var ett starkt år för Jason Statham med filmer som: The Bank job och Death race bara så ni vet.  Andra bloggares listor från detta år är:

FLMR

Fiffi

Movies noir

The Nerd bird

Fripp

Rörliga bilder

Jojjenito

Spel & film

 

 

 

The Raid 2: Berandal (2014 Indonesien)

The-Raid-2-Mosaic-PosterMan kan börja med att konstatera att den här filmen har ett något konstigt namn för det rör sig inte om något polistillslag. Möjligtvis i finalen men då i form av ett enmanstillslag. Uppföljaren tar vid direkt efter att The Raid slutat. Rama kontaktas av en liten grupp inom polisen som vill att han ska infiltrera ett gangstersyndikat för att finna bevis för korruptionen inom polisväsendet. Rama är mer eller mindre tvingad att göra detta då han och hans familj hotas av mäktiga personer inom administrationen pga händelserna i förra filmen. Rama går ”all in” i sitt uppdrag b.la tar han ett fängelsestraff på två år för att bli nära vän med sonen till en gangsterboss. När Rama blir fri tas han upp i sällskapet men tyvärr är inte tajmingen den bästa då ett stor stort gangsterkrig håller på att blossa upp.

Jag älskade förra filmen som var en fartfylld och spännande historia. Uppföljaren är inte så pjåkig den heller om man nu tar den för vad det är: En snygg film med en fasligt massa fighter. Just fighterna är intressanta. Det är inte riktigt det man är van vid att se i M.A filmer. För det första är det väldigt blodigt och man gör stor sak av att folk skadas. Där kan det bli lite knepigt med logiken då leder bryts och det sprättas kött i värsta splatteranda trots detta pågår fighterna in absurdum. Det andra som sticker ut mot det jag är van vid är det finns en viss sadism i slagsmålen. Slagskämparna plågar gärna sina motståndare lite extra t.ex genom att hålla ansiktet mot en spisplatta lite väl länge eller ger några extra slag bara därför att man kan. För det tredje var det länge sedan jag såg så mycket blod och slafs här ligger filmer som Friday the 13th och Scream i lä. Det är basebollträn, hammare och annat smått och gott som används för att eliminera sina motståndare. Även om fighterna är snyggt gjorda och man försöker variera sig har de samma mönster (med ett par undantag) anfallarna kommer en och en och man står lite och väntar på sin tur att bli nedslagen.

The Raid 2 är inte en djuplodande filosofisk historia men trots en speltid på två och en halvtimme blir den aldrig trist. Den är snygg, det är fart och fläkt och jag kräver inte så mycket mer så och trots en något förvirrande historia med många plothål och halvdana skådisar blir betyget högt. Sommarens actionrökare. Henke var inte lika förtjust.

Regi: Gareth Evans

Betyg: 7/10

Veckans låt

Ok en och annan kan finna mig fantasilös men veckans låt ”stjäl” jag rakt av från Fiffi. Hon hade med den i sin midsommarsfredagsfemma och det blev kärlek vid första öronkastet.  Låten formligen ångar både sommar och glädje och videon är härlig. Lyssna och njut om ni av en händelse missat den.

Edge of tomorrow (2014 USA)

Edge-of-Tomorrow-Poster-Europa har invaderats av rymdvarelser, man förbereder sig för ett massivt anfall mot utomjordingarna och hoppas kunna besegra dem. Bill Cage arbetar med PR inom det militära i hopp om att undvika strid men mot sin vilja placeras han i frontlinjen för att rapportera om anfallet. Då hans stridserfarenhet är obefintlig går det som det går, han dödas. Av (till en början) oklara anledningar verkar något ovanligt ha hänt Cage. Han vaknar upp och finner att han hamnat i en tidsloop vilket gör att Cage upplever sin sista dag i jordelivet gång på gång. Tillsammans med soldaten Rita som upplevt samma fenomen börjar Cage nyttja denna förmåga och kan förhoppningsvis rädda jorden.

Edge of tomorrow kan liknas med filmerna Source code och Måndag hela veckan som båda handlar om en person som får uppleva samma händelser gång på gång. Alla tre filmerna är sevärda och kanske beror det på konceptet att man har möjligheten att påverka sitt eget öde som lockar till lite eftertanke. Filmen är fartfylld och (detta hade jag inte väntat mig) rolig. Cruise som spelar Cage gör det fint och jag fick ett och annat skratt när han förvirrat försöker hantera sin nya situation. Den som av en händelse inte gillar skådespelaren kan få njuta av att se Cruise förlora livet ett antal gånger under ett par timmar. Emma Blunt som spelar den tuffa soldaten Rita är en skådis jag fick upp ögon för i filmen Young Victoria. Här imponerar hon inte lika mycket på mig, Blunt ser lite trött och stel ut men hon duger. Designen på utomjordingarna kändes lite fantasilös då de mest påminner om ”bläckfiskarna” i Matrixfilmerna. Edge of tomorrow är en underhållande sf-action film som vågar vara lite rolig och inte tar sig själv på för stort allvar. Filmen hade lätt kunnat bli en pompös hyllning till militären och ”the american way” men undviker tacksamt detta. Betyget var uppe och dallrade på en åtta med slutet var för krystat för min smak och jag fick känslan av att man bara drog till med något för att stilla den mer lättupprörda delen av producenter och biopublik (filmen är trots allt en amerikansk storproduktion)

Regi: Doug Liman

Betyg: 7/10

Andra bloggare som sett filmen

Rörliga bilder
The Velvet Café
Filmparadiset
Fredrik on Film
Har du inte sett den?
Movies-Noir
Jojjenito
Fiffis Filmtajm
The Nerd Bird
Fripps filmrevyer

Spel & film

Rymdfilm

Quai d’Orsay (2013 Frankrike)

Quai-dOrsay-afficheArthur Vlaminck anställs av den franske utrikesministern och hans förhoppning är att få arbeta med Latinamerika men istället blir han ansvarig för ministerns tal något som kommer att visa sig vara i det närmaste ett omöjligt uppdrag. Utrikesministeriet är arbetsplatsen från helvetet. Ingen verkar veta vad någon annan gör, förvirringen är total, instruktionerna är i bästa fall vaga och Arthur får på egen hand hitta en plats att arbeta vid. Vidare verkar den franske utrikesministern ha noll koll på läget och han ändrar ideligen både perspektiv och innehåll i de tal han vill att Arthur ska knåpa ihop. När en kris seglar upp i Mellanöstern ser allt ganska hopplöst ut för ingen på ministeriet verkar ha någon som helst kompetens i att sköta internationella relationer.

Det här var en förvirrande upplevelse. Folk som pladdrar nonsens nonstop i två timmar, lägg sedan till att det är en politisk satir och mina kunskaper om fransk politik är i det närmaste obefintliga. Trots detta uppskattade jag filmen då den lyckas mer än väl att fånga en Kafkalikande känsla om ministeriet där ingen verkar ha en aning om vad man sysslar med. Quai d’Orsay lockar inte till några gapskratt men jag satt med ett småleende på läpparna i nästan två timmar så det var verkligen inte bortkastad tid.

Regi: Bertrand Tavernier

Betyg: 6/10

Seraphim falls (2006 USA)

600full-seraphim-falls-posterDet var bra ett tag sedan jag såg den här västernfilmen och då under ogynnsamma förhållanden (filmen rullade i bakgrunden). När Jojjenito skrev om filmen på sin sin blogg blev jag sugen på en återtitt. Seraphim falls består av en enda lång jakt. En ensam man, Gideon jagas av fem män som leds av Carver.  Varför han jagas är oklart men klart är att ledaren av de fem är skoningslös i sin jakt och att det är personliga skäl som är Carvers drivkraft. Filmen startar i snötäckta berg och finalen utspelar sig i ett solbränt och platt ökenlandskap.

Här är det full fart från början till slut utan några döda punkter och i sina stunder riktigt spännande. Filmens antagonister spelas av Pierce Brosnan och Liam Neeson och i birollerna hittar man godingar som Michael Wincott, Ed Lauter och Kevin J. O’Connor. Stundtals får jag lite First blood känsla under filmens gång då Gideon hela tiden är i underläge både numerärt och i fråga om utrustning men trots detta plockar han sina förföljare en efter en b.la får Gideon användning för ett hästkadaver i sin kamp mot Carver. Filmen har en liten tvist mot slutet och man får fråga sig om vem som egentligen är hjälte eller skurk i dramat. Det blir också lite flummigt under upplösningen i öknen med ett par karaktärer som dyker upp. Jag börjar även då undra om filmen handlar om något mer än en hämndhistoria i västernmiljö. Filmens namn Seraphim falls kan nämligen tolkas på mer än ett sätt. Men låt inte den något flummiga finalen avskräcka från en titt då det är en västern som är både bra och välspelad. Väl värd en titt. Även Sofia har sett filmen.

Regi:David Von Ancken

Betyg: 7/10

Utvandrarna/Nybyggarna (1971/1972 Sverige)

utvandrarna_nybyggarna_3_discDagens film är en svensk klassiker. Egentligen är det två filmer men och jag fick dela upp titten på två sittningar då den sammanlagda speltiden är över sex timmar. Utvandrarna/Nybyggarna bygger på Vilhelm Mobergs romaner om svenskar som flyttade till Amerika under slutet av 1800 talet. Jag har inte läst böckerna själv men det verkar som att Torell som regisserat inte tagit ut svängarna speciellt mycket. Berättelsen börjar i Småland och vi får följa en grupp människor som av olika anledningar bestämmer sig för att flytta till Amerika. Religionsfrihet, chansen att kunna skapa ett eget liv och lusten efter äventyr är några av orsakerna till emigrationen. Dramats huvudpersoner är Karl-Oskar och hans hustru Kristina som hoppas kunna bygga en ljus framtid åt sin familj i det nya landet.

Utvandrarna/Nybyggarna är en film med mycket stånk och stön. Folk arbetar, sliter, svettas och framför allt dör som flugor. Karl-Oskar verkar ha tre sysselsättningar i livet: Arbeta så svetten lackar, sätta på sin fru och snickra kistor till alla människor som dör till höger och vänster. Det är inte direkt någon munter film där folk slår klackarna i taket och skrattar, nej här tar man livet på fullaste allvar. Folk pustar och stånkar, det gråts och gnisslas tänder. Det är ingen hejd på allt elände som drabbar Karl-Oskar och co. Det blir i sina stunder så många umbäranden och katastrofer att det nästan blir komiskt och om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att det var någon form av satir jag såg. Till råga på allt är det Liv Ullman som spelar Kristina och hon går filmen igenom i huckle och ser ut som hon sålt smöret men tappat pengarna men gör hon inte det i alla filmer, kan den människan överhuvudtaget skratta?

Men trots detta är det en film som griper tag i tittaren och jag blir ordentligt engagerad i de här människornas levnadsöde. Kärlekshistorien mellan Karl-Oskar och Kristina är kanske inte himlastormande men trovärdig och i sina stunder gripande (ska erkänna att det blev lite dammigt i rummet mot slutet). Trots sin spellängd blir aldrig filmen seg eller tråkig och den håller mitt intresse uppe hela vägen in till mål även om det av och till blir lite ofrivillig komik.

Regi: Jan Torell

Betyg: 8/10