Detta handlar om Charlie Bronson, en av Storbritanniens mest ”kända” fångar. Det hela började med ett postrån 1974 sedan dess har Bronson suttit i fängelse i 34 år varav 30 i isolering. Bronson heter egentligen Michael Peterson men tog namnet Bronson då han ansåg att han behövde ett ”artistnamn”, han ville, som han säger i början av filmen, bli känd och då han inte var musikalisk eller hade skådespelartalang var brott det enda alternativet. Filmen handlar kort och gott om Bronsons fängelsekarriär.
I vanliga fall är jag ganska förtjust i fängelsefilmer men här funkar det inte alls. Jag vet inte riktigt vad filmen vill berätta, tjugo minuter in i filmen har jag förstått vad det hela går ut på:Bronson gör sig omöjlig och slussas mellan olika fängelser. Resten av filmen håller på i samma stil, handlingen står helt enkelt still och det hade räckt med en halvtimmes dokumentär. Dock ställer filmen ett par intressanta frågor: Vad skall ett demokratiskt samhälle göra med en människa som Bronson? Kommer han någonsin att passa in i samhället? Tyvärr är inte filmen lika intressant. Bra soundtrack samt Tom Hardy som är suverän i rollen som Bronson räddar filmen från ett bottenbetyg.
Regi: Nicolas Winding Refn
Skådespelare: Tom Hardy, Matt King m.fl
Betyg: 3/10
