Bondtema: Dr.No ( 1962 StorBr. )

 Då kör vi igång med ett Bondtema som går lite vid sidan om det vardagliga bloggandet. Min förhoppning är att det blir en Bondfilm i veckan, ett åtagande jag hoppas kunna klara av . Först ut är Dr.No

Albert Broccoli och Harry Saltzman hade köpt rättigheterna till Bondböckerna. Av någon anledning  missade de rättigheterna till den första boken om James Bond, Casino Royale, men mer om det senare. De bildade ett produktionsbolag, EON, och lyckades få loss 1 miljon $ till att göra en Bondfilm. Vilken av böckerna skulle de börja med och vem skulle spela Bond?  Broccoli och Saltzman tänkte börja med Thunderball men då boken var inblandad i ett upphovsrättstvist  bestämde man sig för att filma den 6:e boken, Dr. No. Vem som skulle spela Bond var inte det lättaste. producenterna ville ha Cary Grant men han kände själv att han var för gammal. Grant var även för dyr, hela filmens budget motsvarade hans gage. Till slut hittade man en relativt okänd skotte vid namn Sean Connery. Ian Flemming var inte nöjd med valet sägs det men han fick foga sig.

My name is Grant, Cary Grant

Filmen Dr.No utspelar sig till största delen på Jamaica dit Bond skickas för att spåra upp en hemlig agent som försvunnit. Bond har knappt hunnit landa på ön innan han utsätts för ett attentat, snart följer det flera försök att döda Bond. Ju mer Bond luskar i agentens försvinnande desto tydligare framträder ett spår som pekar mot Dr.No, en man som äger en hel ö och inte tillåter några besökare.

Naturligtvis är filmen stundtals lite mossig men den har sin charm och har åldrats mycket väl trots sina snart 50 år. Man lyckats väl med skådespelarna i både små och stora roller men de två som dominerar filmen är Sean Connery och Joseph Wiseman som Dr.Julius No. Erbjudande att spela Dr.No gick först till Noel Coward som svarade kort ”The answer to Dr.No is No! No! No! och vi kan nog av tacksamma till att han tackade nej. Wiseman gör ett mycket bra porträtt av en iskall och samvetslös skurk, det är inte många minuter han är med i filmen och hans repliker är få men han hör till en av mina favoriter bland Bondskurkarna. Scenen där Bond och Dr. No käftar med varandra är mycket underhållande. Dr.No försöker behålla lugnet då Bond formligen spottar ur sig förolämpningar.

Dr.No med sina metallhänder. Han forlorade sin händer i en radioaktiv olycka.

Connery är ett kapitel för sig. Han lyckas ögonblickligen sätta rollen som Bond. Vi introduceras till karakaktären i ett spel Baccarat där han lyckas spela skjortan av en medspelerska, Sylvia Trench, för att sedan ragga upp henne. Hon har den tveksamma äran att vara Bonds första ligg. Connery lyckas med att framställa Bond som en brutal charmör. En hjälte, men han är långt från sympatisk utan skulle kunna beskrivas bäst som attraktivt farlig, en brutal charmör. Detta illustreras bäst i en scen där han är i valet och kvalet om han ska förföra eller tvinga fram sanningen ur en medhjälperska till Dr.No. Bond väljer det förstämnda men hotet om våld ligger under ytan, åtminstone för oss tittare.

Bond raggar upp Sylvia Trench

Många saker i Dr.No skulle bli tongivande för  följande filmer i Bondserien medans andra saker är engångsföreteelser. Introt med Bondtemat finns med men man har inte börjat med en liten förhistoria innan förtexterna. Här övergår introt direkt till förtexter och lite blandad musik. Övergången mellan förtexterna och filmens start är snygg med lönnmördarna som går in i filmens första scen. Musiken skrevs f.ö av Monty Norrman och det välbekanta Bondtemat är faktiskt ett överblivet musikalnummer som hottades upp av John Barry. Vi får även nöjet att höra Bond sjunga, han har inte så dålig sångröst men finns det något han inte kan? Intressantast är nog att han framställs lite mänskligare än i senare filmer, vid ett tillfälle erkänner han t.om att han är rädd och nervös, något som vore otänkbart i senare filmer. Överlag har nog inte Bond varit så intressant som i sin första film, ju längre serien skrider desto mer av en seriefigur blir Bond.

Q som förser Bond med makalösa manicker lyser med sin frånvaro i filmen, det mest tekniska Bond har är en geigermätare och han får en ny pistol, Walter PKK. Däremot är både M (Bonds chef) och hans sekreterare (Ms Monnypenny) med .Felix Leiter från CIA dyker även upp.  Bond har också sina ”vitsiga” repliker som han fäller i tid och otid. En av de fyndigare i filmen är när han träffar filmens kuttersmycke Honey Ryder.

Honey: Are you also looking for shells?

Bond: No i´m just looking.

Hon är den första raden av Bondbrudar. Bond möter henne på en strand då hon stiger upp ur havet. I boken är hon helnäck och har bruten näsa, i filmen har hon bikini och spelas av Ursula Andress med oknäckt näsa. Jag misstänker att detta var bland det första de ändrade i filmen.

Honey och James på Crab Key - ön där Dr. No huserar.

Dr.No blev stor succe´vilket jag kan förstå då jag håller den som en av de bättre filmerna, lite kantig i utförandet men den har sin charm och känns förvånansvärt fräsch. Det blir åtta dry martinis naturligtvis shaken not stirred. Nästa vecka: From Russia with love.

18 tankar på “Bondtema: Dr.No ( 1962 StorBr. )

  1. Kul! Och väldigt bra skrivet som vanligt. Det är himla längesen jag såg en Bond-film och har inte sett Daniel Craig-filmerna så jag ser fram emot att följa dina texter. Har funderat ett tag på att själv avhandla några öppningssekvenser ur Bond-filmer i bloggen men vi får se hur det blir med det. Måste göra lite research först i sådana fall…

  2. Vad roligt, det här ser jag fram emot att följa. Själv är jag urdålig på Bond, har sett ett gäng men långt ifrån alla så jag hoppas på en skön guidening (stavas det så? guide+ning?) genom 007´s liv och leverne.

  3. Bra skrivet du verkar vara lagomt bondfreakig för att kunna göra ett sånt här tema rättvisa. Ser gärna att du tar med Tid för hämnd som ofta får oförskämt mycket skit.

    • Tack Joel :). Det stämmer nog att jag är lagom Bondfreakig filmerna är överlag bra med toppar och dalar. Tanken är att jag ska beta av alla filmerna i kronologisk ordning så det dröjer innan jag kommer till Daltons filmer men var så säker de kommer.

  4. Oj, häftig text! 🙂 Bra skrivet. Ska bli kul att följa ditt Bondtema!

    Jag är inte den som kan mest om Bond, har inte sett alla filmer, men min favoritskådis i bunten är Roger Moore.

  5. Kul initiativ och bra text — det här ska jag följa! Att Bonds karaktär kanske inte riktigt har satt sig jämfört med efterföljande filmer kan möjligen bero på att det var meningen att han skulle bli hjälpt ur kniporna av Leiter (à la WWII — ”Damn Yanks, always late for every war!”). Vad man inte räknat med var att den unge skådespelaren skulle bli så populär att Bond kunde leva vidare på egna ben. Har jag läst i alla fall…

    Jag skulle gärna se en summerande temaartikel om bondbrudar också, får man önska? 🙂

    • Absolut! Kan tänka mig att göra ett temainlägg eller två med tiden. Bondbrudarna har du önskat och de kommer du att få men när vet jag inte riktigt.
      Leiter var tänkt att vara med oftare men precis som du nämner visade han sig vara ganska överfödig.

    • Jag vet inte riktigt var den kom ifrån. Men då jag oxå tyckte den var fin gör jag inga försök med att ta bort den 😉

  6. Intressant skrivet! Jag gillar Dr No, även om jag brukar välja bort den till förmån för senare Bonds. För mig känns den på något vis inte riktigt som en Bond-film, hur konstigt det än låter. Men charmigheten kan ingen ta ifrån den.

    Ser fram emot din text om From Russia.. Det är för övrigt den Bond-film jag har svårast att ta till mig.

    • Tackar 🙂 jag ser redan här att vi har ganska olika smak när det gäller de tidiga Bondrullarna.

  7. Men vi kommer nog komma bra överens så fort du har passerat den där tråkiga tågfilmen. 😉

  8. Intressant med Bond-tema.
    Precis som du säger är filmen lite kantig, men den är charmig till tusen och har en av de bättre skurkarna i serien. Dessutom är introduktionen till James Bond ypperlig och sätter tonen direkt.

    Håller dock ”From Russia with Love” och ”Goldfinger” snäppet högre, så det ska bli intressant att läsa dina kommande texter (en kan jag läsa redan nu 😉 ).

    Den riktiga Bond för mig är givetvis Sean Connery, även om Daniel Craig har gjort ett ypperligt jobb (främst i Casino Royale).

  9. De är lite svåra de första tre filmerna jag velar fram o tillbaka vilken som är bäst, men är nog mest förtjust i Dr.No men skillnaden är marginell så marginell att det är mitt humör som till slut sätter betyget.

Lämna ett svar till Pladd Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s