Bondtema: You only live twice ( 1967 Storbr )

 

 

Den femte officiella Bondfilmen, You only live twice, är den första där man helt dumpade Flemings orginalhistoria och skrev ihop något annat. Manusförfattare var den inte helt okände Roald Dahl, egentligen fick han uppdraget att länka ihop en massa ideér på olika actionscener och bondprylar ( raketcigaretter, minihelikopter m.m )som man ville ha med i filmen. Med de förutsättningarna får man nog lov att säga att Dahl lyckas över förväntan med att få ihop ett fungerande manus.  Anledningarna till ombearbetningen kan ha många olika anledningar. Man hade redan i From Russia with love lagt till lite extra scener och det förtsatte man med i de kommande filmerna. En annan anledning var kanske att man var rädd för konkurrensen från Casino Royale som spelades in ungefär samtidigt så man ville släppa en riktigt häftig film. Hur som helst kom You Only Live Twice att bli den mest storslagna Bondfilmen innehållandes ett rymdtema, som var väldigt inne i slutet av 60 talet, och ett gigantiskt scenbygge, Blofelds bas. Innan vi går vidare vill jag redan här påpeka att storslaget inte nödvändigtvis behöver betyda att det är bra.

Alternativ affisch

Handlingen är följande: Både sovjetiska och amerikanska raketer kapas i rymden. De bägge stormakterna skyller på varandra och världen närmar sig ett storkrig. MI6, där Bond jobbar, finner att spåren pekar mot Japan och skickar dit 007. Det visar sig att SPECTRE under ledning av Ernst Stavro Blofeld ligger bakom kapningarna. Bond måste nu försöka sig nästla sig in i SPECTREs hemliga bas som ligger i en utslocknad vulkan. För att lyckas med detta maskeras han till japan (!), får en intensivkurs i ninjateknik samt gifter sig på låtsas. Allt detta verkar var helt i onödan med tanke på alla attentat Bond utsätts för när han verkar i det förmodade fördolda. Slutligen ställs Bond äntligen öga mot öga med Blofeld som den här gången spelas av Donald Pleasence.

Jan Werich från Tjeckslovakien skulle spela Blofeld med då han mest påminde producenterna om en deprimerad jultomte kickades han.

I filmerna får man aldrig veta något om Blofeld men Flemming gav SPECTREs ledare en bakgrund. Han är från Polen där han samarbetade med nazisterna under kriget, när krigslyckan vände hjälpte han de allierade . Vid krigsslutet lyckades han förstöra all dokumentation om sig själv och gick under jorden. Blofeld flyttade till Sydamerika där han byggde upp SPECTRE. Hans utseende varierar i de olika romanerna och även i filmerna, Det förklaras med att han gör plastikoperationer med jämna mellanrum för att kunna vara svår att identifiera. Pleasences version av Blofeld ger ett lite nervigt och osäkert intryck kanske inte riktigt den bild jag har av Blofeld. Pleasence exprimenterade lite med sin fysiska gestaltning av Blofeld, en puckel och en haltning var uppe på tapeten men till slut fick det bli ärret över högra ögat.

Pleasences version av Blofeld gav inspration

till Myers Dr.Evil.

Blofeld har tre ganska bleka medhjälpare i filmen:Mr Osato som är en ganska torr affärsman i SPECTREs tjänst, det anonyma tyska (?) kraftpaketet Hans samt den numera obligatoriska kvinnliga medhjälperska Helga Brandt som nog stjälper mer än hjälper, hon ser åtminstone bättre ut än den smått groteska Irma Bunt som medverkade i From Russia with Love. Är man observant dyker även Burt Kwouk upp i ett par korta scener i Blofeldts näste. Han är kanske mest känd som kommisarie Clouseaus medhjälpare Cato.

Levis Gilbert som regisserade filmen skulle stå bakom kameran i ytterligare två filmer i serien nämligen: The Spy who loved me och Moonraker. Det märks att det är samma regissör då alla tre har gemensamt att det är ganska storslagna historier. En del menar t.om att You only live twice och The Spy who loved me är samma historier men den diskussionen tar jag längre fram. Inspelningen som till stor del skedde på plats i Japan var stundtals kaotisk, främst beroende på Bondfebern som rådde. Det var fans överallt och reportrar mer eller mindre jagade Sean Connery, t.om in på toaletten berättas det.  Connery var nu riktigt trött på att spela Bond när hans krav på höjd lön avslogs meddelade han att You only live twice skulle bli hans sista bondfilm. Broccoli och Saltzman satte genast igång att leta efter en person som skulle ta över efter Connery i rollen som 007.

James Bond gifter sig på låtsas.

Det är lite svårt att räkna ut vem filmens Bondbrud är. Den officiella bruden är Mie Hama i rollen som Kissy Suzuki men Akiko Wakabayashi som spelar Bonds medhjälperska Aki har både fler repliker och speltid. Kissy Suzuki är faktiskt en ganska blek Bondbrud medan Aki är en, med den tidens mått, en frisk fläkt. Till en början var rollerna ombytta men då Mie hade svårt att lära sig engelska blev det Akiko som fick rollen somAki.

Akiko Wakabayashi

Mie Hama

Musiken komponerades som vanligt av John Barry och håller hög klass. Titellåten You only live twice sjöngs av Nancy Sinatra och är i mitt tycke en av de bättre Bondlåtarna.  Under förtexterna får vi lite geishor och vulkaner.  Robbie Williams samplade en del från låten och fick en hit med Millenium. Även Coldplay och Björk har gjort covers på låten men orginalet är bäst.

Jag har länge tyckt att You only live twice hört till en av av sämre bondfilmerna men jag har efter senaste tittningen omvärderat den lite åt det positivare hållet. Den första halvan av filmen är överlag ganska bra. Det är lite som en dektektivhistoria där Bond försöker lösa mysteriet med de försvunna raketerna, han följer ledtrådar och man har ansträngt sig för att låta Bond få jobba lite med hjärnan för en gångs skull. Det finns även en riktigt snygg scen där Bond jagas över ett tak, kameraåkningen är kanske inte Kubrik klass med det är effektfullt.  Till de sämre delarna får nog den unkna kvinnosynen som i filmen är totalt utan charm eller glimt i ögat. Det finns faktiskt gränser även för ett Bond fan. Kan hända att man hänföll sig åt gammalkolonialism när huvudelen av kvinnorna var japanskor. När Bond ska bli japan och förvandlas till ninja blir det helt enkelt för korkat och filmen blir trots alla explosioner och skjutande ganska trist. You only live twice kan nog beskrivas som en ganska mekanisk och själlös film. Indigrienserna finns där men känslan är inte riktigt med.

Bond som japan.

Bästa replik: Bond muttrar när han går till sängs med Helga Brandt.

Oh, the things I do for England.

Det blir fyra massproducerade martinis.

Nästa vecka blir det On Her Majesty’s Secret Service.

10 tankar på “Bondtema: You only live twice ( 1967 Storbr )

  1. Kul text som vanligt! Jag tycker, som du också skriver, att den här känns storslagen på ett sätt som de föregående inte gör. Inte bättre, men mer ambitiös. Det fungerar rätt bra, men slutuppgörelsen är både för utdragen och korkad. Ser fram emot nästa vecka! Där talar vi underskattat Bond, både film och skådis. Får se om du håller med. 😉

  2. Håller med Pladd: utförligt, informativt och välskrivet! Det här har i alla fall varit en av mina favoriter, en vulkan är ju bara en för perfekt skurk-lair 🙂

    • Pladd: Tackar 🙂 Har precis sett nästa film i serien men recension kommer om en vecka så vi får se….
      Sofia: Kan väl förstå att det kan höra till en av favoriterna då det är ”over the top”. Vulkanen är perfekt som högkvarter men man hade faktiskt tänkt sig ett slott i första utkastet. Tackar även dig för de vänliga orden.

  3. Bra och informativ text som vanligt!

    Haha, ”en deprimerad jultomte”, det var kul.

    Pleasance och Myers är ju jättelika.

  4. Älskar låten med Nancy Sinatra och soundtracket överhuvudtaget. Minns att jag tyckte filmen hade en rätt vemodig eller ödesdiger stämning. Och Donald Pleasence är jag oftast svag för, så också här.

  5. RJ: Tackar. En deppig Blofeld hade kunnat vara intressant 😉
    BRC: Donald har alltid varit en favorit hos mig men han känns inte riktigt bekväm som Blofeld. Filmen vemodig? Är du säker på att du tänker på rätt Bondfilm?

  6. Din bond retrospekt håller hög klass! Borde verkligen se om den här! Håller helt med att den liknar tvillingfilmerna Spy who loved me och Moonraker sjukt mycket!

  7. Ännu en bra Bondtext, filmitch 🙂

    Håller med dig om att ”You only live twice” är alldeles för själlös och nästan lite tråkigt. Dessutom känns den för ”storslagen” för sitt eget bästa och med detta tappade man bort karaktärerna.

    Förövrigt är det roligt att följa detta under hela Bondserien att en ”storslagen” Bondfilm följs nästan alltid av en mer jordnära film. (”Casino Royale” och ”On Her Majesty’s Secret Service” är de bästa exemplen på detta enligt mig.)

    Ser, likt Pladd, fram emot nästa vecka. Ska bli intressant att få läsa din tankar om denna ”vattendelare” 🙂

  8. Martin: Det stämmer gansla bra som du säger ang storslagna contra jordnärafilmer. Kan lägga till Moonraker som följs av For your eyes only. Håller på och filar på ”vattendelaren”. Inläggen har en tendens att växa i storlek i den här takten lär det bli en bokutgivning lagom till Quatum of Solace 😉
    Tack för de vänliga orden.

Lämna ett svar till Pladd Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s