Berättelsen om Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen (2010)

I denna tredje film i serien om Landet Narnia (baserad på fjärde boken i serien) återser vi en hel karaktärer från tidigare filmer och introduceras för ett livs levande irritationsmoment (mer om det senare).  Lucy och Edmund bor tillfälligt med sin kusin Eustace när de denna gång sugs in i Narnia och hamnar på  Prins Caspians skepp ”Gryningen” .  Prinsen är på jakt efter ett antal riddare som hans far skickade iväg för många år sedan. Som det senare visar sig hotar en ond närvaro Narnia och våra huvudpersoner får utstå både styrke och karaktärsprov under sin ca 2 timmar långa odysse i de Narniska farvattnen.

När det gäller fantasy är jag ganska kräsen. Jag tycker i allmänhet om berättelserna om Narnia även om jag kan tycka det bli lite mjäkigt ibland. C.S. Lewis som skrevböckerna var en väldigt religiös man och det görs det ju ingen hemlighet av i berättelserna. Personligen har jag svårt för kantiga metaforer och moralistisk korvstoppning och när det allsmäktiga Lejonet Aslan börjar svamla om att han går under ett annat namn i den vanliga världen så suckar och vrider jag lite på mig.  Jämfört med de andra filmerna i serien är den här lite mer varierad i miljöer och händelser men också i storslagenhet. I de tidigare filmerna förekom stora krigsscener medan detta är en lite mer nedtonad historia.

Så kommer vi då till det nya stjärnskottet bland Narnia-barnen, den högst irriterande karaktären Eustace. Denna uppblåsta lilla självgoda snorunge lyckas FÖR bra med att vara  just irriterande. Det hör till karaktären att han ska vara det men är bara för irriterande för att man ska orka. Inte sedan jag såg tv-versionen av The Shining har jag hyst sånt överväldigande avsky för ett barn. Usch! Trots att händelserna i filmen fostrar honom till att bli en trevlig och ödmjuk pojke så har jag svårt att förlåta honom och det lär tyvärr inte vara sista gången vi ser honom i Narnia.

Sammanfattningsvis kan jag ju säga att tredje Narniafilmen inte direkt var någon besvikelse men inte heller överaskande på något sätt. Jag hade inte tråkigt och mina barn var nöjda efter filmen och då får väl jag också vara det antar jag.

Betyg 5/10

5 tankar på “Berättelsen om Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen (2010)

    • Marcus+Fiffi: Med halvt on halvt facit i hand då två respektabla recensenter varnar för Eustace t.om likställer honom med det vidriga barnet i tv versions Shining så passar jag nog på Aslan med vänner. Hoppas de byter ut skådisen innan Silvertronen.

  1. Jag har bara sett första Narnia-filmen och missat den andra. Får ta och se den och den här nån gång.

    Rolig text!

  2. Tyvärr är ju just den här lite extra präktig och moralistisk och kristenparallellig (allvarligt, ett lamm?!) men jag förbehåller mig nog ändå rätten att se fram emot den. Men då är jag å andra sidan väldigt förtjust i hela Narnia-biten.

    • Personligen har jag alltid varit mer förtjust i Narnia än Sagan om ringen om man nu kan göra en jämförelse. Det är lite mer känsla hos Lewis, Tolkien är lite torrare och tristare. Bör tillägga att jag inte läst nyöversättningarna. Filmatiseringarna ja där vinner Jacksons version även om den oxå har en hel del brister.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s