En fattig farmare Dan ( Bale ) tar ett erbjudade om att frakta en rånare Ben ( Crowe ) till staden Yuma där den laglöse ska transporteras med tåg till fängelse. Rånaren spåras av sina medbrottslingar som ska försöka frita honom helst innan han når Yuma. Under resans gång utvecklas det någon sorts vänskap och respekt mellan Dan och Ben.
Filmen är en nyinspelning av en film med samma namn från 1957 som i sin tur baseras på en novell av Elomore Leonard. Det är inget större fel på filmen, vi serveras en ganska rak berättelse. Intressantast i filmen är den till en början psykologiska striden mellan Dan och Ben som försöker hela tiden få Dan att överge sitt sitt uppdrag med både mutor och hot, Dan som är stönigare än en åsna vägrar envist. Skådespelarana är bra, både i huvud och biroller men starkast lyser Ben Foster i rollen som Crowes närmaste man. Foster är bra bra på att spela obehagliga lite halvgalna typer, han hade en liknande roll i vampyrskräckisen 30 days of night.
Filmen spårar ut lite mot slutet då Bale är alltför envis i att genomföra sitt uppdrag som har utvecklas till någon sorts hederssak för honom. Personligen tycker jag att det är ganska korkat att villigt riskera både familj och liv för att slutföra ett jobb. Även Crowe ändrar karaktär och beter sig korkat i finalen. Bortsett från det svaga slutet är 3:10 to Yuma en helt ok västernfilm. Över hos RJ finns det även liknande åsikter om filmen.
Regi: James Mangold
Betyg :6/10
Men är inte det där korkade hedersbeteendet lite typiskt för den här genren (åtminstone i amerikanska filmer)? A man’s gotta do what a man’s gotta do och allt det där?
Håller med dig precis. En bra film men inte jättebra. Bale, Crowe och Foster är alla effektiva.
Tack för länken och jättebra skrrivet! 🙂
Visst håller jag med om att hedersbeteendet ingår i genren det kan var ok om man offrar sitt liv för att rädda ngn annan, men att göra det för att man ska göra sitt arbete färdigt när t.om arbetsgivaren säger att det inte behövs ?!?
Jomenduvet, har en Man bestämt sig för att något ska Göras, då står ingenting i vägen 😉
Mans gotta do jargongen har cementerats i den amerikanska ryggraden av John Wayne.
Tycker det här är en habil western med ett slut som var en besvikelse.
Joel:Det var just slutet som sänker betyget en aning annnars är filmen både välspelad och intressant.