Coraline (2009) regi: Henry Selick

Jag har alltid varit förtjust i dockfilm. Huruvida det beror att jag vuxit upp under 70-talet med en ständig ström av Tjeckoslovakiska dockfilmer på tv (och den östtyska John Blund) eller om det beror på att jag helt enkelt inte vuxit upp, vet jag inte.  Men jag kan med säkerhet säga att jag kan stå ut med det mesta i genren, ja, till och med Wes Andersons film om en viss Herr Räv gav mig ett viss mått av glädje, trots sina brister.  Låt er inte skrämmas av detta (skamliga ?) faktum då Coraline har allt som Wes Anderssons lilla epos saknar nämligen spänning, levande karaktärer och känsla.

John Blund

John Blund

Coraline handlar om en flicka som nyss har flyttat in i ett flerfamiljshus med sina ständigt upptagna föräldrar. När hon uttråkad går på upptäcksfärd i den nya hemmiljön hittar hon en liten dörr i ett av rummen. Denna dörr visar sig leda till en bizarr kopia av hennes egen värld med kopior av hennes föräldrar och grannar. Enda skillnaden är att människorna där har knappar istället för ögon. I den nya världen står Coraline helt i fokus och alla gör allt för att hon ska trivas och ha roligt hela tiden.  Men det roliga vänds till fasa då det står klart  för Coraline att kopiorna inte vill låta henne återvända till den vanliga världen.

Detta är en rysare för barn men även jag ryser till emmellanåt. Filmen bygger på en bok av Neil Gaiman, som är en väldigt visuell berättare, kanske för att han har ett långt förflutet som serieskapare. Han fyller sina berättelser med skruvad symbolik och klassiska sagoelement och det är ofta  mörka och förvridna världar han målar upp. Överföringen av detta har väl kanske gått sisådär. Filmversionen av Coraline är på sina ställen lite gullig i jämförelse med vad man skulle kunna vänta sig om man är bekant med Gaimans orginal. Det gör dock inte så mycket för storyn i sig är medryckande och framförallt så är dockorna väldigt levande.

Teamet bakom filmen är detsamma som animerade The Nightmare Before Christmas och den lite bortglömda James and the Giant Peach så man kan ju knappast oroa sig för att få se något slags hafsverk i fråga om tekniskt utförande. Denna gång överträffar de sig själva. Dockorna rör sig med så mjuka rörelser att jag ibland nästan luras att tro att jag ser en datoranimerad film. Helhetsintrycket av filmen är väl kanske inte riktigt så euforiskt översvallande som Nightmare Before Christmas, men den ligger inte så väldans långt efter på listan över bra ”stomo- filmer” .

betyg: 7/10

Filmitch hade lite väl svårt för gulligheten och hade nog hoppats på mer svärta och sänker ett hack till 6/10

Länkar till en kortfilm från 1992 som har en del gemensamt med Coraline rent tematiskt. Varnar dock känsliga tittare ;).

Annonser

4 thoughts on “Coraline (2009) regi: Henry Selick

  1. Jag håller nog på filmitch här, lite väl gullig i förhållande till boken. Men tekniskt sett helt fantastisk, naturligtvis…

  2. Har inte läst boken, men jag gillade verkligen filmen och jag känner att den förmodligen inte gör boken helt rättvisa. Men filmen gillade jag som sagt. Ska nog ta mig an boken en vacker dag..

    • Nu ligger till så att Gaiman hör till en av mina favoritförfattare så att filmatisera hans berättelser är nästan dömt på förhand hos mig. Filmen gör boken rättvisa om man inte är en gringubbe 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s