Bondtema: Moonraker ( 1979 Storbr )

For your eyes only var meningen att bli nästa Bondfilm men då Star Wars och Close encounters of the third kind blev stora publiksucceer ändrade sig Broccoli och Moonraker, den sista av Flemings böcker att bli fimatiserad, blev istället nästa film. Moonraker hade varit nära att filmats ett antal gånger men hade fått stått tillbaka av olika anledningar. Det enda man behöll från Flemings bok var skurkens namn Hugo Drax. Broccoli menade att nu skulle publiken inte få se science fiction utan science faction och sanningshalten i det påståendet kan nog diskuteras.

Bondbruden Dr.Goodhead och Bond.

Filmen fick en budget som motsvarade de första sex Bondfilmerna tillsammans! Här slog man på stort. För att spara in en del av kostnaderna förlades en stor del av inspelningarna i Frankrike som pga av div. skatteregler var billigare än Storbritannien. Liknande sker även idag, t.ex spelas det in många filmer i Tjeckien och Canada som är billigare än USA. Roger Moore var inte svårövertalad att spela Bond. Bondbrud blev Loise Chiles som tidigare varit aktuell i The spy who loved me. Den franske skådespelaren Michael Lonsdale spelar skurken Hugo Drax och hans underhuggare är Chang och Jaws som fick göra comeback. James mason fick först erbjudande om att spela Drax men tackade nej. Mason hade även varit aktuell för roll som Stomberg i The spy who loved me. Moonraker skulle även bli Lewis Gilberts sista Bondfilm. Likt Gilberts två tidigare filmer You only live twice samt The Spy who loved me är Moonraker ett storslaget Bondäventyr med gigantiska scenbyggen och storslagna strider.

Hugo Drax samt den relativt tysta sidekicken Chang.

Inspelningen fick problem då självaste Bond fick njursten. Moore var tvungen att ta en paus från inspelningarna och han var lite sliten efter sviterna men det märks faktiskt inte alls i filmen. Däremot börjar faktiskt Moores ålder synas på duken. Roger Moore var 46 år när han hoppade på rollen som Bond 1973. En jämförelse med Connery är att han var 41  när han slutade som Bond. Nu har Moore ett ganska ungt utseende och han ser faktiskt yngre ut än Connery, åtminstone innan alla plastikoperationer. Hur som helst jag börjar redan i Moonraker bekymra mig för om 007 ska orka med alla fysiska aktiviter både i och utanför sängen.

Bond tillsammans med en del av filmens "astrobrudar".

Bondfilmerna kan med rätta inte beskyllas för att ha filmmanus i oscarsklass, historierna är oftast osannolika och gränsar ibland till det otroliga. Moonraker lär nog ligga i topp när det gäller korkade historier i Bonds universum. Filmen börjar som vilken Bondfilm som helst med att en rymdfärja stjäls. Bond kopplas in på fallet besöker fabriken för rymdfärjorna och  konstaterar snabbt att skurken i dramat är färjans fabrikör, multimiljardären Hugo Drax. Spåren leder vidare till Venedig och där någonstans går hela historien och filmen överstyr. Filmen byter spår från action till slapstick så till den grad att Diamonds are forever framstår som ett seriöst drama. Att stoppa in Jaws i handlingen och samtidigt låta supermördaren bli kär och snäll mot slutet är bara larvigt och korkat. Jaws personlighetsförändring beror på att regissören fick mottaga brev från barn som undrade om inte Jaws kunde bli snäll. Då Gilbert tillsammans med Broccoli vid det här laget helt tappat konceptet bifölls denna önskan. Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag med att rada upp fel och dumheter i filmen men det skulle bli lite tjatigt. Avslutningsvis kan jag dock konstatera att användadet av bakgrundsprojektioner är frekvent och genomförs amatörsmässigt filmen igenom. Att Bonds äventyr avslutats i rymden har upprört många, det stör mig inte nämnvärt men det är skrattretande att se skådisar tappa talförmågan samt börja röra sig i sköldpaddefart så fort de hamnar i viktlöst tillstånd.

Jaws flickvän Dolly.

Finns det något som är bra med filmen kanske någon undrar? Jodå, fram till Bonds Venedigresa håller filmen godkänd klass ( bortsett från ett märkligt och än i dag oförklarligt inhopp av Jaws i filmens början ) men sedan faller hela berättelsen som en gråsten. Moonrakers starkaste kort är Lonsdale som spelar Drax. Lonsdale har fulländat konsten i att spela levande död. Jag hoppar till var gång karln talar eller rör på sig. Han är obeskrivbart stel och har samma ansiktsuttryck genom hela filmen. Hugo Drax har även belönats med några av Bondseriens bästa repliker så här ligger 007 i lä. Scenen när Bond och Drax träffas över en gurksmörgås hör till en de komiska höjdpunkterna i hela Bondserien. Jag vet inte om meningen var att Drax skulle vara rolig men än idag skrattar jag till när jag hör namnet Drax. Det som däremot inte är så roligt är att detta skulle komma bli Bernard Lees sista framträdande som Bonds chef M. Lee avled under förproduktionen till nästa film i serien. Han hade spelat M sedan den första filmen, Dr No.

Bernard Lee

Titelmelodin är en ganska trist och sömnig låt som sjungs av Shirley Bassey. Det blev tredje gången gillt för Shirley. Trots alla fel och brister var Moonraker en succe´. Det skulle dröja ända till Golden Eye innan en Bondfilm tangerade Moonrakers kassarekord. Men jag undrar ändå om inte producenterna satt på förhandsvisningen av filmen, tittade på varandra och sa:  WTF!!!.

Bästa repliken?

Här får 007 stå tillbaka för Drax. Frikostig som jag är bjuder jag på hela tre citat från Hugo Drax. Det är han väl värd den lilla skyltdockan.

Mr. Bond, you persist in defying my efforts to provide an amusing death for you.

At least I shall have the pleasure of putting you out of my misery. (Drax har en pistol riktad mot Bond)

Hugo Drax: James Bond. You appear with the tedious inevitability of an unloved season.
James Bond: I didn’t know there were seasons in space.
Hugo Drax: Only winter for you.

Några martinis delas inte ut denna gång. Det får lov att bli en Austin Powers då filmen ligger närmare den franschaisen än filmerna om 007.

16 thoughts on “Bondtema: Moonraker ( 1979 Storbr )

  1. När jag såg Gudar och människor på bio härom dagen satt jag och funderade på var jag sett Michael Lonsdale förut. Han var en sån genommysig skäggig gubbe i den filmen och inte förrän nu kom jag på det. DRAX! Tack! 🙂

  2. Aj då! Den recensionen sved till. Personligen gillar jag dock rätt stora delar av rullen, Venedigäventyret och kalabaliken i Rio är rätt underhållande.

    Galet knasoverkligt javisst, och Drax är en riktig sköning till skurk.För att inte säga dödligt allvarlig hela filmen igenom.

    Som vanligt en lysande text! 🙂

  3. Bra text och jag håller helt med. Moonraker är en av de sämsta bondfilmerna som gjorts. Jag kan inte för mitt liv förstå vad som kändes lockande med att kasta ut Bond i rymden.

  4. Lite svag är jag för titeltemat men filmen minns jag inte med samma glädje/värme. Däremot gillar jag soundtracket överhuvudtaget, inte minst musiken när de färdas upp i rymden och när de försöker förstöra Drax missiler eller vad det nu är han skickar mot Jorden.

  5. Riktigt bra text som vanligt. Visst är det den här som börjar med astronauten som blir ”avklippt” när rymdraketen stjäls? _Det_ tyckte jag var jätteläskigt när jag var yngre. I övrigt är innehållet rätt blankt för min del.

    Menar du att dåliga bakgrundsprojektioner gäller främst i Moonraker? Intressant i så fall med tanke på att det är något jag kopplar till Bondserien som helhet.

    • Tack för de orden.
      Filmen du tänker på Sofia är You only liwe twice från 1967. Men bägge filmer är ganska lika, storslagna, rymdtema och faktiskt samma regissör.
      Ang. projektionerna så hänger de med i hela serien men i just Moonraker används de många ggr i onödan och jag tycker att tekniken borde utvecklats på 15 år.

  6. En av de få positiva sakerna med Moonraker är helt klart Drax. En relativt bra Bondskurk som helt klart förtjänade en bättre film.
    Jag har tidigare nämnt lite att jag föredrar de mer jordnära Bondfilmerna och Moonraker är det tydligaste exemplet på vad jag inte gillar med de motsatta. Att den slog de tidigare Bondfilmerna när det kommer till biljetterna förvånar en ju inte då filmen är en lång serie av eftergifter till ”fansen”. Suck!

    • Martin jag håller med dig till punkt och pricka – nästa film är däremot en pärla i Bondsammanhang.

  7. Har inte hunnit läsa förrän nu. Som vanligt en mycket bra genomgång av en film som det går att säga mycket om, minst sagt. Pajasfasoner!

  8. Oj! Där försvann mittendelen av kommentaren. Försöker skriva om:

    Jag är förhållandevis positiv eftersom allt är så bisarrt att hela filmen fungerar förvånansvärt bra som ren komedi. Dock är det synd att Jaws meningslösa medverkan förstör så mycket. Kolla öppningssekvensen som är helt fantastiskt tills Jaws kraschar i cirkustältet. Pajasfasoner!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s