Recensionerna om Litte Fockers har varit blandade. Adde fann den helt ok och Andreas ansåg att det var slöseri med tid jag hamnar nog någonstans mittemellan de två åsikterna. Intet nytt på västfroneten eller ”same procedure as last year” är två uttryck som jag tänker på när jag ser filmen. En anledning ges till att Greg tvingas umgås med sin svärfar från helvetet, Jack. Förvecklingar uppstår främst p.ga att Greg blir stressad av svärfaders vakande och kritiska öga. Allt slutar dock gott i ett kramgott konservativt mys där det betonas att familjen är viktigast. För att vara på den säkra sidan är även Owen Wilson (Kevin) med och Gregs asjobbiga föräldrar (Streisand och Hoffman) . Om jag fick välja skulle jag hellre ha Jack som pappa än de ”liberala” föräldrarna Focker. Laura Dern och Jessica Alba är även med på ett hörn men de gör vare sig till eller från i historien. Dern är en knepig rektor och Alba är ja, Alba på gott men mest ont. Jag vet inte, men jag inbillar mig att hon egentligen är en bra skådis men har en otrolig fingertoppskänsla att välja kassa roller i kassa filmer.
Den är inget större fel på filmen men som sagt jag har sett det förut och den tillför inget nytt, även skämten känns återanvända och gamla. Det är roligt att se alla kända skådisar och speciellt De Niro är bra på att spela grinig gubbe. Jag tror att Stiller och De Niro skulle kunna komma upp med något bättre men filmen är lättförtjänta stålar. Jag irriterar mig mest på att en himla massa talang kastas bort på en ganska meningslös film.
Regi: Paul Weitz
Betyg : 3/10
FILMITCH 
Det här är en av dom få filmerna på senare år som jag faktiskt stängt av mitt i. Jag svor inte ens, jag tröck bara på stoppknappen. Jo, jag kan ha suckat en smula.
Enough is enough liksom.
Jag hade faktiskt inte ens tänkt att se den men fruns ord på lördagskvällen ”nu har du sett tillräckligt med skräck den här veckan” (hon menade inte melodifestivalen)gjorde att jag såg den. Delad glädje är inte alltid dubbel glädje 😉
Jag gillar att De Niro får så mycket utrymme. Han har även till stor del finansierat filmen genom sitt produktionsbolag, så hans medverkan känns rätt inspirerad. Men visst är det mycket talang som går till spillo. Hade ju kunnat bli mycket roligare, men lite myspyssmåroligt duger gott det med ibland.
Hade nog hellre sett om första filmen.
Föredrar Alba i Sin City och Dern i Wild at Heart. Wild at Heart är för övrigt en riktigt bra film. Speciell mardrömskänsla rakt igenom och ett riktigt otäckt anslag, alltid något speciellt med marmortrappor. Jag tror till och med att Cage hade riktigt hår på den tiden.
Hoppas Sin city 2 kommer snart och att hela filmen bara handlar om Marv, man kan väl få drömma ibland…
/T. Browning
Jo det är nog en av Albas bättre roller men jag är faktiskt inte så impad av Sin City och har i ärlighetens namn lite svårt för Millers lite påklistrade tuffhet.