Bondtema:Never say never again ( 1983 Storbr )

  År 1983 kom det ut två Bondfilmer. Dels den av EON producerade Octopussy samt Never say never again som producerades av Kevin McClory. McClory som vi kommer ihåg från Thunderball ägde som bekant rätten till Thunderball historien och hade tidigare försökt att producera en Bondfilm i mitten på 70-talet, James Bond of the Secret Service.  Det projektet sköts i sank av EON som hotade med rättsliga åtgärder.  Några år senare återkom McClory med ett nytt Bondprojekt, Warhead även denna gången stoppades han. Manuskriptet för en av de ”ogjorda” projekten offentliggjodes för inte så länge sedan. Både Connery, McClory samt Len Deighton hade arbetat med berättelsen som var förlagd till NYC och innehöll bla en helikopterattack mot frihetsgudinnan, mekaniska hajar, fallskärmshopp från skyskrapor och SPECTRE naturligtvis. En film vi aldrig kommer få se då den hamnat i limbo tillsammans med Daltons tredje Bondfilm.

Kevin McClory anno 1959

Vid tredje försöket lyckades den envetne MCClory att få till en produktion av en Bondfilm. Hjälpen kom från USA och Paramount. Filmens grundstory är i stort sett densamma som i Thunderball man har däremot ändrat på en del platser, actionscener och karaktärers namn.t.ex heter inte filmen skurk Emilio Largo utan Maximilian Largo. Den stor nyheten med filmen var att man lyckats knyta Connery till projektet. Han skulle nu reprisera sin roll som 007 med rätt att döda. Det var tolv sedan han senast gjort den rollen. Connery var tätt involverad i projektet och en av anledningarna till detta var kanske att hans trackrecord sedan Bond kanske inte var så mycket att stoltsera med eller vad sägs om t.ex Zardoz?  En annan orsak kan vara att han ville djävlas lite med Broccoli som under 60-talet nekat Connery att få procent på framgångarna med filmserien men det är bara spekulationer.

Sydow som Blofeld. Många av hans scener klipptes bort.

Andra skådespelare som man knöt till filmen var b.al Max von Sydow som Blofeld. Sydow gör en ganska sympatisk version av Bonds nemesis och speciellt ondskefull verkar han inte vara. Largo spelades av tysken Claus Maria Brandauer. I Brandauers version av Largo möter vi en av de obehagligaste skurkarna i Bond han ger ett porträtt av en man som sällan höjer rösten ler ständigt men vansinnet glimmar i karlns ögon konstant. I mitt tycke är han lite för galen och obalanserad.  Hans medhjälperska Fatima Blush spelas med bravur av Barbara Carrera som faktiskt fick en golden globe nominering för sin insats. Carrera balanserar på gränsen till överspel men hon lyckas hålla sig på rätt sida. Domino spelas av den då relativt okända Kim Basinger och hon ger ett lite veligt intryck. För regin stod Irwin Kershner som b.la gjort The Empire strikes back.

 

 

Rowan Atkinson dyker upp i en liten roll.

Filmen handling är, som jag tidigare nämnt, desamma som i Thunderball men inledningen skiljer sig stort från tidigare Bondfilmer. I Bonds värld står tiden i stort sett stilla. Det är små detaljer som ger åskådaren en aning om att omvärlden förändras oftast är detaljerna av teknisk art. När det gäller mobiltelefoner och datorer märker man snabbt att utvecklingen gått framåt . Enda tecknet jag kan komma på så här på rak hand att personen Bond rör sig framåt i tiden är hans besök vid frus grav i For your eyes only. I Brosnans filmer som vi kommer till längre fram försöker man lite halvhjärtat ge 007 någon form av bakgrundhistoria. I Never say never again har Bond däremot åldrats, han har fått en ny chef som anser att dubbelnollorna har spelat ut sin roll. MI6 dras med budgetunderskott och organisationen är halvt om halvt lite på dekis. När SPECTRE knycker atombomerna får M motvilligt återaktivera 007 igen. Att förändringens vindar blåst kan kanske bäst illustreras med en kort ordväxling mellan en förvånansvärt trevlig och gemytlig Q och Bond:

Q: Good to see you Mr. Bond. Things’ve been awfully dull ‘round here. I hope we’re going to see some gratuitous sex and violence in this one!
James Bond: I certainly hope so too.

Brandauer som Largo

Det är en njutning att se Connery reprisera sin roll som 007. Han glider snabbt in i rollen som Bond. Att det gått tolv år sedan sist märks nästan inte även om han har en tupe´med lite högre hårfäste än vad man är van vid. Carrera är otroligt underhållande som den obalanserade lönnmörderskan Fatima. Tyvärr är Never say never again en ganska småseg historia den känns lite pladdrig och det hettar aldrig riktigt till. Ett slagsmål och en motorcykeljakt håller god Bondklass men annars är det faktiskt ganska tunnsått med action. Bond har kanske blivit gammal för han tackar för sig i slutet av filmen och säger att han ska gå i pension. Titeln sägs ha uppstått då Connerys fru påpekat för honom att han sagt never again om att spela Bond. Man hade även tänkt att Roger Moore skulle vara med på ett hörn i filmen. Tanken var att Roger skulle yttra filmens titel till Connery när de av en slump två stöter ihop på en gata. Problemet att göra detta låg inte på det personliga planet men då det redan rådde en ganska infekterad stämmning  mellan bolagen skippade man den iden. McClory försökte komma till skott med en tredje Bondfilm ända fram till sin död men närmare än att det ryktades att Liam Neeson skulle spela Bond kom han aldrig. Efter div. bolagsaffärer och uppköp av konkursdrabbade filmbolag ligger nu rättigheterna till alla Bondfilmerna hos ett bolag, MGM/Sony. Om detta betyder att Blofeld och SPECTRE kommer visa sina fula trynen är en helt annan sak då McClory har släktingar som lever och hur konfliktsugna de är vet ingen än.

Carrera som lönnmördeskan Fatima försöker än en gång ta livet av Bond. Carrera har en hel del bisarra kläder under filmen värda att förfasas över.

John Barry fick en förfrågan att skriva filmmusiken men avböjde vänligt men bestämt då han kände lojalitet med EON. Jobbet gick då till Michel Legrand som komponerat ihop ett ganska mediokert soundtrack. Titellåten är en blek historia och sjungs av Lani Hall.

Dansscenen mellan Domino och Bond är riktigt snygg.

Bästa repliken. Ganska många då Connery som sagt är i högform men nedanstående fick mig faktiskt att skratta till lite:

M: I send you to a health farm to get yourself in shape! Instead you DEMOLISH it! Now I’ve had to notify the local police, get a minister to muzzle the press, and allocate a sizable chunk of my meager budget to renovating the establishment!
James Bond: A man DID try to kill me, sir.
M: Oh! Caught you seducing his wife, did he?
James Bond: No, sir, not at all. But, in fact, I did lose 4 lbs and God knows how many free radicals.
M: [slams the table] That is the KIND of attitude that tempts me to suspend you, 007!

 

Fem stycken martinis blir betyget.

Annonser

12 thoughts on “Bondtema:Never say never again ( 1983 Storbr )

  1. Om jag har vaga minnen av de vanliga Bond-filmerna så är mitt minne av denna obefintlig, men då har jag bara sett den en gång för läääänge sen. Eller jo, förresten, jag tycker mig minnas att Rowan Atkinson faller ner i en pool… Barbara Carrera överspelade på gränsen till det otagbara som Angelica Nero i drömsäsongen av ”Dallas”, ändå gillar jag henne på nåt sätt (nej, jag tycker inte hon är snygg). Men att Max von Sydow spelade Blofeld (vilket jag såklart inte heller mindes) och det faktum att Kershner regisserade gör mig lite sugen på att se om denna nångång.

  2. Det är inte många minuter Max är med men om man gillar Bond så är filmen definitivt helt ok. Tror faktiskt att Kershner är enda amerikanen som regisserat en Bondrulle, men jag kan ha fel där.

  3. Aj aj.. det här är en riktig avart i min Bond-bok. Jag vägrar fortfarande att kalla den en Bond-film…Minns att jag blev besviken på Connery att han ställde upp på den här…men dollars regerar ju som bekant…

    Som actionfilm väl rätt ok…men som Bond-film…no no!
    En bastard är vad det är. 😉

  4. Nja bastard o bastard kanske bara lite annorlunda men det är naturligtvis ingen ”riktig” Bondfilm måna element saknas men som experiment är den helt ok.

  5. Intressant med alla turer fram och tillbaka vad gäller rättigheter och allt sådant där. Nuförtiden är ju det så petnoga att det nästan är fascinerande att det kan bli sådan röra av det hela. Trevlig text som vanligt.

    • Tackar. vad det gäller dessa turerna kan nog en stor del läggas på Fleming som var het att få Bond filmatiserad, Thunderball var till en början ett film/tv manus som han bearbetade om till en bok.

  6. En film jag faktiskt inte har sett då jag enbart fokuserade på den officiella Bond-serien när jag kollade igenom alla filmer häromåret. Har inte varit intresserad av den tidigare, men nu när du skriver om Connery i högform, den åldrande Bond och alla citat så blev jag ändå intresserad.
    Håller med Sofia om att det var en trevlig Bondtext som vanligt.

    • tackar, det är en intressant o lite annorlunda version av Bond vi möter men filmen känns lite tempofattig. Gillar man Connery som Bond lär man inte bli besviken

  7. Det är för mig en gåta hur Irvin Kershner som ju tidigare lyckades få till ett rappt och tempostarkt äventyr i Rymdimperiet slår tillbaka, kunde göra en så seg och händelsefattig film som denna. När actionsekvenserna väl drar igång känns de oengagerade utan inspiration. Antagligen var manuset så svagt att man gjorde vad man kunde för att tajta till det så gott det gick. Att musiken är en besvikelse kan han dock inte rå för. Det är inte lätt när man inte har genier som John Barry till hands!

    Sean Connery är riktigt vass här!

    • Connery och att men låtit tiden haft sin gång med 007 är filmens stora behållning men annars är den som du nämner förvånansvärt seg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s