The Passion of the Christ ( 2004 USA )

Så här i påsktider kanske man skulle anamma en aning religion och då passar troligtvis Mad Mels blodiga drama om Jesus sista timmar ganska bra. Berättelsen är kanske inte helt obekant men jag börjar få en viss tvekan då elever inte vet varför man firar jul och tror att påsken firas därför man äter ägg. Petitesser kanske men vare sig man är troende eller inte hör berättelsen om Jesus till vårt kulturarv vilket kan vara värt att bevara.

Filmen startar med Jesus som tvivlar i Getsemane och sedan följer den bibeln ganska troget till Kristus död på korset. Gibson gör det inte lätt för den oinvigde då detta är en film av en kristen för kristna eller åtminstne de som kan sin bibel. Berättelsen ger egentligen ingen bakgrund till vare sig händelser eller personer i filmen, Maria, Judas, Petrus m.fl dyker upp här och där och Gibson förväntar sig att vi ska veta vilka de är, något som faktiskt inte är helt självklart. Att Gibson kan sin bibel däremot märks och det är både på gott och ont. Några överraskning bjuds man inte på som tittare utan filmen rullar på i ganska bekanta hjulspår hela vägen till Golgata. Djävulens medverkan i filmen är nog det enda som jag för ögonblicket kan komma på som skiljer sig från orginalet. Rosalinda Celentano som spelar Satan ger ett av de obehagligare portätten av Djävulen jag sett på film.

Att berättelsen är så pass välbekant är lite trist men samtidigt anser jag att filmen är en av de bättre skildringarna av Jesus som  jag har sett.  Det blir ofta ganska pompöst och högtidligt i religösa filmer och ofta framställs personer som Jesus och Moses som ganska stela och trista. I The Passion of the Christ kan jag faktiskt tro på åtminstone människan Jesus. Ett annat plus i filmen är att personerna talar armenska och latin, ett intressant grepp som filmen vinner på då det känns mer ”äkta”.

Jag nämnde ordet brutal och det stämmer, sista timmen av filmen är i stort sett en enda lång tortyrscen av Jesus och Gibson väjer inte för något, piskning, spikning och misshandel, allt visas in i minsta detalj. Här kan jag känna att det blir lite väl mycket, speciellt Golgatavandringen blir aningen trist när Jesus faller i slowmotion gång på gång, överlag är regissören lite väl förtjust i att använda sig av slomotion. Gibson är ingen Snyder men inte långt ifrån. Efterspelet av filmen med Gibsons  kontroversiella utalanden och beteende gör att den lämnar lite dålig smak i munnen. Om man kan ignonera att filmen gjorts av en religiös fanatiker som verkar vara aningen obalanserad är den förvånansvärt bra. Jag blev åtminstone positivt överraskad.

Regi: Mel Gibson

Betyg: 7/10

8 tankar på “The Passion of the Christ ( 2004 USA )

  1. Påsk verkar vara en skum helg för yngre generationer. Vet inte riktigt vad dom lär sig om detta i skolan numera men helt uppenbart har JAG misslyckats som förälder när sonen nyss trodde att Jesus korsfästes för att hans pappa ville att han skulle gifta sig med en prinsessa och Jesus ville inte. Hörde om en annan unge (12 år!!) som trodde att vi firade jul för att det var Tomtens födelsedag. Hallå liksom?!?!

    Vad blir det film imorgon? Jesus från Nasaret? ;D

    • Någon form av Jesus blir det 🙂 Underbara berättelser du delar med dig av. Jo vi läser om Jesus och kristendomen men man kan inte tvinga folk att lyssna. Tomtens födelsdag är en klassiker som dyker upp ett par ggr varje år vid frågan om varför vi firar jul och den har jah hört av ungar som varit avsevärt äldre än 12 år.

  2. Kan inte direkt säga att jag var särskilt positivt inställd efter att ha sett den här filmen. Jag frågade mig gång på gång vad syftet egentligen var. Eftersom Gibson inte har något nytt perspektiv på berättelsen utan som sagt följer evangeliet till punkt och pricka så blir inte mycket kvar att reagera över annat än våldet och det är verkligen våld i ”Saw-klass”. Lite tjatigt faktiskt i sin utdragenhet.

  3. Trots min totala okristlighet har jag sett denna på bio. Minns att jag störde mig på mycket, men tilltalades av annat. Vill definitivt se om den framöver eftersom jag inte minns helheten. Däremot minns jag att Satan påminde väldigt mycket om Stina Ekblad…

    • Trots en viss kristlighet såg jag filmen för första gången i går, oftast är religiösa filmer lite småtrista så det brukar ta tid innan jag ser dom. Satan = Stina Ekblad jo lite påminner de om varandra 😉

  4. Ja, ok, om man ska se den i förhållande till andra bibelfilmer är den förvisso en positiv överraskning. Håller också med om att Rosalinda Celentano var en mycket bra djävul. Men nä, jag vill nog ha lite mer än bara en någorlunda realistisk skildring av utstuderad kroppslig tortyr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s