Jag avslutar påskhelgens religiösa minitema med en fantastisk musikal skriven av Adrew Lloyd Webber och Tim Rice. Musikalen hade premiär 1971 och har sedan dess visats världen över i olika uppsättningar. Bruno Wintzell, ni vet han som var programledare för det famösa Tutti Frutti, har spelat Jesus i en av de svenska uppsättningarna.
Berättelsen handlar om Jesus sista dagar på jorden. Den är lite annorlunda då huvudpersonen inte är Jesus utan Judas vars kval och ifrågasättande av Jesus är huvudtemat i musikalen.
På film finns den i två versioner,1973 och 2000. Innan man väljer version bör man veta att att valet står mellan en skelögd Jesus omgiven av hippies i öknen (1973) eller en Joe Labero version av Jesus omgiven av coola lärljungar samt tjejer i nätstrumpor och en himla massa latex (2000). Många håller den från 1973 som en klassiker men jag är kärringen ( gubben ? ) mot strömmen och håller naturligtvis 2000 års version som den bättre. Sånginsatserna är aningen starkare i 1973 års version Jesus år 2000 känns proffsigare och har mer tempo och känsla i storyn. Men i rättvisans namn ger jag er ett klipp från vardera film. Döm själva.
[]
Betyg: JCS 1973: 6/10
JCS 2000 8/10
FILMITCH 
Har absolut ingenting med JCS att göra, men när Bruno Wintzell nämns måste följande händelse uppmärksammas: http://youtu.be/eWQq5XOxYrg
Ett underbart klipp som jag tackar för 🙂 Har du läst boken 100 höjdare? Den är faktiskt roligare än TV-programmet.
Ja, det har jag och jag håller med, även om jag tycker de kompletterar varann. Jag såg dessutom tv-serien innan jag läste boken så det var ännu roligare när jag hade sett allt jag läste om.
Jag tycker båda versionerna har sina för- och nackdelar även om jag känner mig betydligt mer välbekant med musiken än med filmerna. Den senare Herodes slår den förra med hästlängder! Det som är imponerande tycker jag är hur stark musikalen är både vad gäller musik, text och innehåll med tanke på att ffallt Webber var så ung när han gjorde den.
Undrar om ALW gjort något som ens är i närheten så bra som denna? Då tänker jag på att det är ett ganska starkt låtmaterial överlag och inte bara en hit ( Memories ) eller två som driver hela musikalen.
Jag är absolut ingen kännare av ALW men trots en barnslig förtjusning i Cats (INTE Memories dock) måste jag nog säga nej. Innehålls- och styrkemässigt är Cats en bagatell i jämförelse.
Har svårt för Cats, lite handling krävs tycker jag 😉
Det kan möjligen ha spelat in att jag redan innan jag visste att det fanns en musical älskade dikterna. Möjligen, märk väl 😉