Pax vobiscum ( frid vare med er ) råder inte direkt i det Italienska kloster som William av Baskerville besöker med sin lärljunge Adso för att delta i en teologisk diskussion. Munkar dör till höger och vänster och alla inneboende på klostret verkar ha något att dölja. Naturligtvis tror man att dödsfallen är djävulens verk men William som är aningen mer klarsynt än sina medeltida bröder anar att det ligger något av en mer jordisk karaktär bakom dåden.
Filmen är baserad på boken med samma namn av Umberto Eco. Då jag inte läst boken kan jag inte uttala mig hur väl adaption fallit ut men filmen är en bra medeltida deckare med lite filosofiska anslag. Nog har väl aldrig medeltiden varit så skitig och lerig men samtidigt otroligt vacker. Klostret verkar bokstavligen sjunka i ned i leran, folk klafsar kring i en brun sörja så fort de sätter skon/toffeln/sandalen (?) utanför dörren. Munkarna är tandlösa och missbildade, vanligt folk verkar ha badat i leran. Samtidigt är kostrets interiörer mycket vackra, madonnastatyer,och portvalv är praktfulla, böckerna i klostrets bibliotek är är eleganta med fantastiska illustrationer. Detta gör The name of the Rose till en film full av kontraster. Andra exempel är Baskervilles logik mot kyrkans vidskepelse, och Adsos kärlek till en bondflicka mot inkvistorns hat och maktfullkomlighet.
Regissören letade länge efter skådespelare som skulle ge karaktär åt munkarna och det lyckades han väl med. Kända skådisar blandas med en hel del mindre kända men det är en lyckad blandning av karaktärer med Pearman som leadingman i groteskerier. Den enda man var tveksam till var faktiskt Connery som till slut fick huvudrollen. Nej skådespeleriet gör ingen besviken i filmen. Möjligtvis kan lösningen på mysteriet kännas lite fjantigt men i en medeltida värld och dess världsbild är det definitivt trovärdigt.
Regi:Jean-Jacques Annaud
Betyg: 7/10
FILMITCH 
Skitig medeltid är aldrig fel, eller jo ibland kanske. Om man gillar Rosens Namn och råkar gilla att spela sällskapsspel (vilket jag gör en aning för mycket för att kunna räknas som en av de coola killarna)så kan man kolla upp följande spel.
http://boardgamegeek.com/boardgame/915/mystery-of-the-abbey
Även om de inte vågat gå hela vägen med att kopiera rosens namn-temat så är det ändå på väldigt god väg.
Ja, som sagt: medeltid, lera, gåtor, kloster, Ron Perlman, det kan inte vara fel. Jag gillar Rosens namn.
Blev återigen påmind om att jag bör se den där leriga medisrullen med Cage och Perlman, vad hette den? Season of the Witch.
Den håller inte samma klass som Rosen men den duger om man vill se lite lera och Pearlman 😉
Denna vill jag se. Connery är grym, alla hans filmer är sevärda oavsett kvalitet. 🙂
Voldo. Highlander 2 är verkligen inte sevärd trots Connery.
Då måste den vara extremt dålig. 🙂
Det är den men det är många år sedan jag såg den.
Jag nickar, håller med och klickar i en fyra bland dina stjärnor 🙂
Riktigt trevlig är den här och jag intar samma hållning som mot LOTR: man har skalat bort mycket av det sega i böckerna och dragit fram bra handlingar. Å andra sidan är den väl den mest läsvärda av Ecos böcker som jag har försökt mig på.
Åh den här gamla pärlan hade jag hel glömt bort. Blir till att se om den genast!
Sofia: Så Eco är seg? det kunde jag aldrig ha anat 😉
Eftersom det är Eco vi pratar om kanske man skulle omformulera det till omständlig, låter det mer vördnadsfullt? 😉
Sofia: Oh Ja ! har faktiskt aldrig läst ngt av honom men OM jag skulle ngn ta mig an Umberto skulle jag nog välja Rosens Namn.