En bit in i Mikael Håfströms senaste amerikanska alster The Rite börjar följande fiktiva konversation utspelas i mitt huvud:
Telefonen ringer.
– Håfström.
-Hafstrom?
– Ja vem talar jag med?
-Det här är Sir Philip Anthony Hopkins. Jag har ett par ideer om den nya filmen vi ska göra.
– Eh ja ?
– Jo jag läste manus och det känns som att du inte riktigt utnyttjar min potential som skådespelare.
-??
-Jag fick oscar för rollen som Hannibal Lecter i The Silence of the Lambs. Mitt porträtt av Hannibal är numera legendarikt och när jag läste manus tyckte jag att rollen som fader Lucas kunde bättras på lite. Jag kan det här med att improvisera fram roller, de bästa bitarna av mitt porträtt av Hannibal Lecter bygger helt på min egen tolkning och improvisation av rollen.
– Jag tror inte att jag riktigt hänger med nu Anthony.
-Sir! Sir Philip Anthony Hopkins!
– Eh ursäkta Sir Philip Anthony Hopkins.
– Jo du kanske kommer ihåg mina intensiva och hyllade rolltolkningar som van Helsing i Bram Stokers Dracula och Sir John Talbot i The Wolfman?
-Dracula? Wolfman?
-BRAM STOKERS Dracula!
-Ja jovisst. Bram Stokers Dracula.
-Jag skulle vilja utveckla rollen som fader Lucas . Han skulle kunna använda sig av ord som cool , det ger mer karaktär åt rollfiguren. Det fungerade bra i Bad Company, Chris Rock var mycket imponerad.
-Eh jag vet inte riktigt Anthony i manus…
-Sir Philip Anthony Hopkins! Jag kan det här med skådespelandets konst jag fick en oscar för min tolkning av Hannibal Lecter i Silence of the Lambs!
-Jo det är klart men.
-Bra då var det bestämt ! Jag talade förresten med producenten så jag har fått loss lite extra pengar till specialeffekter till filmens final. Det kommer bli riktigt bra du kommer inte att bli besviken. Du är i trygga händer tänk på att jag fick en oscar för min tolkning av Hannibal Lecter i Silence of the Lambs!
-Eh ja.
KLICK!!!
-Hallå? Sir Anothny? Hallå?
Den första tredjedelen av The Rite är bra. Det är suggestivt och ibland t.om rysligt. Intrycket av att något ondskefullt ligger och lurar på den unge prästen är högst påtagligt. När Sir Anthony skrider in i handlingen så formligen suger han åt sig all uppmärksamhet och i takt med att Hopkins absorberar filmen och storyn så upphör mitt intresse. Rutger Hauer är med på ett hörn och det är åtminstone en ljusglimt i en film som troligtvis hade varit avsevärt bättre om man hade förlitat sig på stämning istället för Hopkins och CGI effekter.
Regi: Mikael Håfström
Betyg: 5/10 och det är endast pga Hauer och den första tredjedelen av filmen.
FILMITCH 
Med tanke på din text och min syn på Hopkins insats i Thor så verkar inte 2011 bli ett av hans bästa år på jobbet.
Hopkins hör till mina favoriter när han INTE skådespelar utan går mest omkring och muttrar, t.ex Återstoden av dagen och Howards End där är han mästerlig.
Bävar inför Thor men känner samtidigt ett visst sug.
Skriver under på Hopkins talang, men det var ett tag sen han glänste på riktigt nu.
”Chris Rock var mycket imponerad” – Haha, min humor!
Tackar, roligt att kunna underhålla.
Haha, helskön text! Tror jag avvaktar med den här 😉
@Fiffi: Eller också är det just vad det blir, okej med pengar för lite jobb?
Rolig text. Jag kommer nog försöka se den här då jag gillar både Hopkins och Djävulsfilmer (det är väl Håfström som man kan vara skeptisk mot… fast vänta jag gillade 1408). Måste bara se Devil först. 🙂
Sofia och jojjenito: tackar 🙂 Har egentligen ingenting emot Hopkins det är bara det att ibland lyser det igenom vad förträfflig han tyckar att han är, och eget berömm vet vi alla vad det luktar. Ang 1408 så började den bra med sedan tog specialeffekterna vid och intresset hos mig försvann. Novellen av King är däremot mkt bra
Haha! Kul text. Synd att den inte var så bra! Men vill ändå kolla in den någon gång på DVD kanske. 😛
Jo en dvd titt kan den vara värd.