Bondtema: The Living daylights ( 1987 Storbr/USA )

Hur det ligger till när Moore fick sluta som Bond råder det lite delade meningar om. Enligt Moore trädde han tillbaka då han insåg att han var för gammal för rollen men Broccoli menade att han bad Moore att sluta. Sanningen lär nog ingen få veta men resultatet blev att man äntligen fick se en ny skådespelare i rollen som 007 med rätt att döda.

Buden på vem som skulle spela Bond var många: Mel Gibson och Sam Neill för att nämna ett par men till slut fick Timothy Dalton rollen. Ända sedan IHMSS har han legat och lurat bakgrunden som möjlig efterträdare till både Connery och Moore. Dalton tackade nej 1969 av den anledning att han själv ansåg att han var för ung för rollen. Nu 1987 var han tvungen att tacka nej än en gång då han var bunden av ett teaterkontrakt. Broccolis andra alternativ, Pierce Brosnan, blev då aktuell att ta över manteln från Moore. När den nyheten släpptes förnyade hans amerikanska tv-bolag Brosnans kontrakt på tv-serien Remington Steele och Brosnan fick som bekant vänta några år till på att få spela Bond. Daltons teater engagemang lades turlig nog ned i förtid han kunde nu axla manteln som 007.

Bond, James Bond. Finally!

Dalton ger i mitt tycke det intressantaste porträttet av Bond. Bond i Daltons gestaltning verkar vara en aningen deprimerad och lite sorgen agent. Han är fjärran från Moores mysagent och Connerys version av en 007 med stor aptit på livet. Daltons Bond verkar göra jobbet utav plikt och ger ett intryck av att vilja slippa det hela agentcirkusen. När han hotas av att bli anmäld för tjänstefel som kan göra att han riskerar få sparken svarar 007 att tjänstemannen skulle göra honom en tjänst. En otänkbar replik om den skulle komma från Moore eller Connery. Lazenbys version av Bond sade visserligen upp sig men det berodde på meningsskiljaktigheter mellan M och Bond. Här serveras vi en mänskligare Bond som faktiskt kan göra misstag och vid åtminstone vid ett tillfälle misstar sig och är nära att skjuta civila personer. Många menar att Dalton är aningen träig och stel och det kan jag skriva under på men det passar bra in på hans tolkning av en sorgsen 007. Daltons version är avsevärt mindre vitsig och han tjafsar inte ens med Q!

Aston Martin gör comback i en rafflande scen.

The Living daylights har nog en av de rörigaste handlingarna bland Bondfilmerna. Det rör sig om mord på agenter, vapenhandlare, heroinsmuggling, diamanthandel, sovjetiska avhoppare och lite nutidshistoria i form av kriget i Afganistan. D.v.s Sovjets invasion av landet inte det nuvarande kriget som tydligen inte är ett riktigt krig då man bombar och dödar folk för freden. Handlingen är väldigt rörig och det tog mig ett par tittningar av filmen innan jag helt lyckades räkna ut skurkarnas plan. Måhända att jag är trögfattad men det står jag för i så fall. Enligt obekräftade uppgifter hör denna Bondfilm till de som visats minst gånger på amerikansk tv. En anledning kan vara att afghanerna är hjältar i filmen vilket kanske inte passar så bra i det aktuella politiska läget. Den amerikanska tv-publiken kan kanske löpa risk bli förvirrad om världsläget inte visar sig vara svart eller vitt.

Bond och Kara i Afganistan.

När det gäller rollbesättningen och karaktärerna i filmen är tyvärr The Living Daylights en av de svagare Bondfilmerna. Caroline Bliss som spelar den nya Miss Moneypenny känns inte riktigt rätt i rollen, vad felet är kan jag inte sätta fingret på men då Bliss endast gjorde rollen två gånger kan jag vara lite orättvis. Bliss fick kanske aldrig chansen att jobba in sig i rollen. Maryam D’Abo som spelar Kara Milovy är ok som skådis men hennes karaktär är bedrövlig. Kara är godtrogen och hjäplös på gränsen till idioti. Personligen tycker jag att Dàbo egentligen mest är i vägen. Däremot verkar Bond nästan lite kär i henne och för en gångs verkar Bond verkligen bry sig om sin kvinnliga motspelerska. Felix Leiter gör en comeback då han inte varit med i en Bondfilm sedan Live and let die. Han gör inte speciellt mycket väsen av sig och John terry som spelar Leiter påminner mer om en partyprisse än hemlig agent.

Kara Milovy spelas av Maryam D'Abo.

Jeroen Krabbé och Joe Don Baker som spelar skurkarna Koskov och Whitaker är inga dåliga skådespelare men karaktärerna går nog till historien som till de mesigaste Bondskurkarna. Whithaker leker med tennsoldater och Koskov går omkring och verkar vara strykrädd. Filmens skurkar är ett par riktiga fjantar. Necros som spelar deras hantlängare gör bättre ifrån sig och slutstriden mellan Bond och Necros ombord på ett Herculesplan hör nog till höjdpunkterna i hela Bondserien. Tyvärr är slutscenen en av de sämre bland Bondfilmerna. Efter avklarat äventyr samlas man och myser med en drink. Det känns faktiskt lite som slutet på ett avsnitt i en amerikansk tv-serie typ Murder she wrote eller Baretta där man samlar ensamblen för att ge tittaren ett samlat avslut och visa att alla är lyckliga. Den enda som inte deltar i myset är 007 som sitter ensam i Karas loge då han inte riktigt trivs i vimlet. Moore och Connerys versioner av Bond hade gladligen deltagit i festen skrockandes samt stött vilt på allt man kommit åt. Det kan ha varit en tanke att förnya sluten i Bondfilmerna men jag gillade det inte.

En trio skurkar: Ondskefulle Necros, leksugne Whitaker och fegisen Koskov.

Trots sitt något röriga manus och svaga karaktärer är The Living Daylights ett lyft för serien och det kan vi främst tacka Timothy Dalton för. Hans Bondtolkning hör nog till de mer intressanta i serien. Filmen skulle även bli den sista med Walter Gotell i rollen som Gogol. Han hade hängt med som bifigur sedan The spy who loved me. Filmmusiken är i sedvanlig ordning skriven av John Barry och är bra. Man gick även vidare på spåret med att en popgrupp skulle göra titellåten. Valet föll den här gången på norska A-ha och de framför en bra låt. The Pretenders var ett alternativ till att framföra titelmelodin men istället spelas deras låt i filmens slut. Däremot är båda låtarna invävda i soundtracket till filmen. Någon bästa replik blir det inte den här gången för bortsett från några få ordvitsar är Daltons Bond en mycket allvarsam man.

Gotell sa tack och hej i.o.m The Living daylights.

Regi: John Glen

Sex hoppfulla martinis blir det.

14 tankar på “Bondtema: The Living daylights ( 1987 Storbr/USA )

  1. Håller med om att skurkar och det mesta krimskrans är medelmåttigt, men Aston Martin i ladan vad bra Dalton är! Han är lika hård och kall som han är känslig. Den mänskligaste Bond, utan tvekan.

  2. Musiken är det jag minns bäst från denna, kanske tack vare A-ha och The Pretenders. Och fighten mellan Bond och Necros (mysigt namn förresten) i luften. Kanske för att jag inte gillar höjder…

  3. Kul och informativt som vanligt — jag hade ingen aning om att Brosnan var med så tidigt i spelet tex. Den här och därmed också Daltons Bond har en särskild plats i mitt hjärta eftersom det var den första 15-årsfilm jag såg på bio (jag var laglydig av mig på den tiden) Dessutom dyrkade jag A-ha. Men som du påpekar kammar den nog mest hem nostalgipoäng…

  4. Gillade verkligen Dalton som Bond! Han var mer lik böckernas Bond än någon av de andra. Bara som en parentes så var det inte teater som hindrade Dalton att bli Bond utan en filminspelning(filmen Brenda Starr).

  5. När det kommer till det mer komiska Bond-porträttet föredrar jag Connery och mänskliga Craig. Men Dalton gjorde det riktigt bra i rollen som Bond, åtminstone i den här filmen för nästa film i serien är ingen höjdare enligt mig. Vad jag kom ihåg tyckte jag inte filmen var så förvirrande som du beskriver den. Kanske inte förstod alla nyanser i berättelsen när jag såg den och alltså inte kunde bli förvirrad fullt ut 😉

    Bra text som vanligt och nästa gång släpps den riktiga bomben. Ser fram emot kommande Bond-film 🙂

    • Nyanser i en Bondfilm! Nej men jag tyckte att skurkarnas plott var aningen rörigt presenterad, hjärnan går kanske inte direkt på högvarv när men ser en Bondfilm men som sagt jag kan ha varit aningen trög när jag såg den första ggn 😉

Lämna ett svar till Sofia Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s