Pensionat Paradiset ( 1937 Sverige )

När den här förväxlingskomedin kom blev det minst sagt ett jävla liv bland dåtidens kritiker. Man hade t.o.m ett möte där man menade att sådana här filmer borde förbjudas. Naturligtvis blev filmen en succe´bland ”vanligt” folk.

Berättelsen tar sin början med att föreståndaren till Pensionat Paradiset får ett brev där hennes avlägsna släkting, som hon aldrig träffat, operasångaren Don Carlos annonserar att han kommer på besök. Uppståndelsen blir stor och Don Carlos blir samtalsämnet bland pensionatets gäster. Olika händelser som jag inte närmare går in på här gör att stadens skomakare förväxlas med operasångaren och sedan är hela karusellen i rullning som sig bör i filmer av detta slag.

I dagens samhälle finns det nog inget som kan uppröra någon som ser filmen, men man var kanske lite prydare på 30-talet, vad vet jag? Det som kan uppröra tittare idag torde vara en del skämt som idag skulle kunna betecknas som rasistiska, b.la smetas det skokräm i ansiktet på en person och… ja ni kan nog räkna ut resten själva. Filmen är lite småtrevlig och nostalgisk precis som gamla svenska filmer brukar vara.  Thor Modéen är riktigt rolig i rollen som Don Carlos och jag ska försöka spåra upp fler filmer med karln, han var en ny och angenäm bekantskap för mig.  Julia Cæsar är som vanligt mycket bra på att spela ragata och på det stora hela är detta en trivsam film som kanske i dagens samhälle inte är riktigt politisk korrekt men det kan man tåla om sätter det hela i ett historiskt perspektiv.

Regi: Weyler Hildebrand

Betyg: 6/10

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s