A life in movies 2

Då var det dags för del två av A Life in movies. Den täcker upp det famösa 80-talet med axelvaddar och fluffigt hår samt första halvan av av det lite mer grådaskigare 90 -talet. Jag märker att det blir allt svårare att välja film ju längre ned jag kommer på listan. Det är många favoriter som får väljas bort.

1981 Raiders of the Lost Ark Den ultimata äventyrsfilmen. Jag bara satt och gapade på biografen då jag inte hade sett något liknande tidigare. Tyvärr kommer man nog aldrig att bli överraskad på samma sätt igen. Dels för att det är svårt att toppa den här filmen men även att nu för tiden vet man tyvärr nästan allt om filmerna innan man ser dom, åtminstone de s.k  storfilmerna. Allt är inte av godo i dagens informationssamhället.

1982 Blade Runner  En av få SF-filmer som fortfarande känns modern trots att den snart är trettio år gammal. När Hauer håller sitt halvflummiga sluttal blir jag faktiskt lite fuktig i ögonvrån och då är har den en given plats på listan.

1983 Rumble Fish  Det finns filmer från det här året som är avsevärt bättre och mer underhållande (  t.ex Wargames & The right stuff ) än Coppolas ganska skitnödiga historia om ungdomar på drift. Han gjorde f.ö två filmer i samma genre detta året, Outsiders är den andra. Men det är något i den här filmen som gör att jag inte riktigt kan släppa den. Ljuset, fotot, musiken gör denna ganska banala historia till något av en drömupplevelse som har bitit sig fast genom åren.

1984 Once Upon a Time in America  Ordet britterljuvt har nog aldrig passat bättre för att beskriva en film. Långsam t.om på gränsen till småtråkig kan en del säkert tycka men ack så vacker och sorglig. Älskar filmen.

1985 Back to the Future Tillsammans med 1986 års val en av filmerna som definierar mitt 80-tal även om den här filmen till största delen utspelar sig på 50 talet. Jag tröttnar aldrig på att se den. Crispin Glover är helt underbar i rollen som George McFly. Det var synd att han inte ställde upp i del två och tre i serien, jag är ganska övertygad att de filmerna hade blivit bättre.

1986  Ferris Bueller’s Day Off, Jag har alltid varit avundssjuk på Ferris. Jag skulle också vilja ha en dag som Ferris men tyvärr är det bara i filmens värld man kan hinna med lika många aktiviteter som han lyckas med på en dag. Rolig och respektlös med ett underbart soundtrack.

1987 Planes, Trains & Automobiles Arnold och The Predator får se sig besegrade av Steve Martins och John Candys roadmovie som går vinnande ur striden. Roligt och oftast  ( det kanske inte är speciellt trevligt att torka sig i ansiktet med ett par begagnade kalsonger )trevligt och det kan räcka långt t.om så långt att man hamnar på den här listan.

1988 Midnight Run Att De Niro kunde vara rolig trodde jag aldrig innan jag såg den här filmen. Regissören Martin Brest  klämmer ut det bästa ur hela ensamblen, De Niro, Grodin, Kotto m.fl. Storyn är kanske inte så märkvärdig men den är gjord med ett gott humör och är mycket rolig.

1989 When Harry Met Sally… Gå och se den sa min fru. Den verkade inte vara speciellt upphetsande på pappret men efter lite tjat och påståenden att jag skulle ångra mig så gick jag halvt om halvt motvilligt för att se den. Jag  har tappat räkningen på hur många gånger jag sett om filmen sedan dess.

1990 Goodfellas,  Bästa gangsterfilmen slut på diskussionen.

1991 Terminator 2: Judgment Day,Både Silence of the lambs och Beauty and the beast får stryka på foten när Arnold dundrar fram som the terminator i den bästa uppföljaren som gjorts. T2 var verkligen en WOW upplevelse att se på bio. Den hör också till den exklusiva skara filmer som jag kan sätta mig ned och titta på när som helst. T2 är alltid rätt oavsett årstid, tid på dygnet eller humör.

1992 Strictly Ballroom, Om man är lite ledsen och deppig är Strictly Ballroom ett bra botemedel. Filmen är en glädjechock som jag inte kan värja mig emot trots att den innehåller alla klyschor och är lite småtöntig, man blir bara glad helt enkelt.

1993 The Remains of the Day, Jack Skellington får ursäkta men en engelsk butler som går omkring och muttrar, pustar och stönar blir 1993 års filmminne. Anthony Hopkins gör sitt livs roll i samspel med Emma Thompson som tyvärr ibland glöms bort i sammanhanget. Med små medel lyckas Hopkins förmedla stora känslor. oerhört vacker och sorglig film.

1994 The Shawshank Redemption Ligger etta på IMBD kanske lite oförtjänt men det är en film som passar ”alla” därav tror jag anledningen till den höga placeringen. Gripande och engagerande historia som inte blir tråkig trots tre timmars speltid. Baserad på en läsvärd historia av Stephen King för en gångs skull lyckas man med att göra en bra film av en bra bok.

1995 Se7en Trodde att jag sett det mesta i seriemördargenren i.o.m Silence of the lambs och där bedrog jag mig. En djävulsk plot mardrömslikt iscensatt av Fincher gör detta till en av mina favoritskräckisar för försök inte sälja in filmen som en thriller. Från förtexterna och framåt satt åtminstone jag med en obehagskänsla i magen. Det kan i och för sig berott på att jag har som vana att proppa i mig godiset redan under reklamfilmen.

17 tankar på “A life in movies 2

  1. Återigen kul lista med mycket 80-talskänsla. Strictly Ballroom satte för evigt upp dig på min good guy-lista 😉 Inte så lite avundsjuk på dig som fått se Raiders på bio och att det tog så lång tid innan Nightmare hade premiär i Sverige hade jag inte klart för mig.

    • Tackar, skönt att veta att jag åtminstone är på någons ”good guy-lista 😉 Men det är en härlig film 🙂 Nightmare är från 1993 när hade den premiär i Sverige? Jag har bara sett den på dvd och faktiskt inte för så många år sedan.

      • Jag såg den på bioprimär och det var i slutet av november ’94. Alldeles…alldeles…underbaaart 🙂

  2. Äntligen en film som till och med jag sett på bio: Seven! ;D Jag kan konstatera utifrån dina listor att jag skulle föredra om gamla filmer gick på bio istället för nya…

  3. Lysande filmval!
    Gillar speciellt att Planes…., Blade Runner och Ferris Bueller kom med hos dig….vi är nog tusan från samma ”skola” och generation…fascinerande att vi är två som blinkar fuktigt av Hauers slutmonolog i Blade också!

    (Och visst var det läckert att se Indys första äventyr på biograferna på stor duk och mullrande ljudkuliss…flera gånger för mig tom…;-))

  4. Suveräna godbitar du valt 🙂 Vilka bio minnen man har till många av dessa…Raiders, Trains, Bladerunner, en sak är säkert det känns som om det var bättre förr 😀

  5. Lyssnar du på podcasten ”Filmspotting”? Din lista från 80-talet skulle kunnat varit skriven av Adam and Matty.

    Seven, den var riktigt djävla obehaglig. När jag gick hem från bion önskade jag att jag inte bodde i storstan…

    • Henke:Nej sådana moderniteter sysslar jag inte med 😉 Är t.om lite osäker på vad en podcast är om jag ska vara riktigt ärlig. Kan inte göra annat än att hålla med när det gäller seven otroligt obehaglig film.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s