Winters bone ( 2010 USA )

Man kanske inte kan beskylla mig för att ligga framme i frontlinjen när det gäller att recensera nya filmer, men här kommer sent omsider en av förra årets, bland kritiker, favoriter. Ree tar hand om sina två småsyskon samt sin sjuka mamma. Hon försöker få vardagen att gå ihop, stekt potatis, ekorrstek och allmosor från grannnar gör att familjen nätt och jämt håller näsan över vattenytan.  Ree får en påhälsning av traktens sheriff som berättar att hennes far är efterlyst. Pappans försörjning är inte ekorrjakt utan amfetamintillverkning. Det visar sig att pappan  har pantsatt huset för att kunna betala borgen. Dyker inte pappan upp till rättegången kommer familjen kastas ut från sitt hem. Ree har en vecka på sig att hitta sin far något som kommer visa sig vara allt annat än lätt

Winters bone ger uttrycket ”white trash” en helt ny innebörd. ”Skrik som en gris” gänget i Deliverance är närapå sofistikerade i en jämförelse med karaktärerna i Winters bone. Det är skitigt, husen är fallfärdiga, tomterna ser ut som skrotupplag, de flesta knarkar och har lätt att ta till nävarna.Alla talar även på ett mycket speciellt sätt, släpigt med en påklistrad sydstatsdialekt som påminner väldigt mycket om dialekten i Stekta gröna tomater. Så fort någon tilltalar Ree avslutar de meningen med ordet child. Det blir minst sagt jobbigt att lyssna på i längden.

Just den biten att alla tomterna ser ut som skrotupplag fick mig att börja fundera och filosofera. Troligtvis saknar de flesta jobb och går hemma och dräller hela dagarna om man inte jagar ekorrar. Det borde bli en himla massa tid över till att städa upp på tomten. Borde inte tomterna vara riktigt prydliga? Att man inte har stålar till trädgårdstomtar och kitschiga fontäner kan jag förstå men inte att det måste se så förbannat ostädat ut.

Kunde vara en "trädgård" i Winters bone

Tanken är väl att vi som tittare ska bli gripna av Rees öde och kamp för sin familj men det blir helt enkelt ”too much” av elände och misär faktiskt så mycket att det gränsar till parodi. Resultatet blir att jag finner mig vara totalt likgiltlig för hur det går för Ree och hennes familj. Skådespelare och produktion är oklanderliga men i ansträngningen att visa allt elände går regissören på overkill och jag sitter kallsinnig, måhända att jag är hjärtlös men det är den bistra sanningen. En bonus för oss Twin peaks fans är att Sheryl Lee ( Laura Palmer ) dyker upp i en liten roll.

Regi:Debra Granik

Betyg:  4/10

14 tankar på “Winters bone ( 2010 USA )

  1. Kul med Sheryl Lee henne hade jag en rejäl crush på när Twin Peaks sändes trots att jag kanske var i yngsta laget. =)

    De flesta verkar gilla Winters Bone men du är den andra jag sett som har en sådan här halvtaskig upplevelse av den.

    • Japp det blir ganska mkt handhållning nu för tiden 😉 Tackar för Grotesco uppslaget, själv satt jag och funderade på Monthy Python när jag såg filmen men Dorsin med vänner passar bättre i sammanhanget.

    • Henke håller med dig på en punkt: Långsam, de övriga två beskrivningarna ( spännande & gripande ) fanns inte på kartan när det rör sig om den här filmen.

  2. Ja, du vet vad jag tycker och jag håller med dig 🙂
    Det KAN vara så att jag om möjligt tyckte den var ÄNNU sämre än du.

    • Velade lite om jag trots allt inte skulle ha satt ett högre betyg men precis som Steffo skrev tror man nästan att Grotesco gänget väntar i buskarna och om man sitter och tänker på Dosin o co när man ser på allvarsamt drama, ja då är det ngt som inte stämmer.

  3. Rolig läsning. Kul att du till slut sett den. Jag håller egentligen med om allt du skriver. Det är white trash så det blir löjligt. Jag gillade värvningsscenen, musiken.

    Men, vänta nu?! Skrev du inte nånstans att du gillar eländesfilmer. Jo, det var i en kommentar till min Fat City-recension. Fast som brasklapp slängde du inte att karaktärerna måst engagera. 😉

    http://jojjenito.blogspot.com/2011/02/winters-bone.html

    • Aj då du var uppmärksam 😉 Visst gillar jag eländesfilm men som i alla genrer finns det bra och dåliga filmer. Här blev det nästan eländesparodi och jag hade lite svårt att engagera mig i karaktärerna.

  4. Pingback: Winter’s Bone (2010) | Addepladdes filmblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s