Remember the Titans ( 2000 USA )

När Fiffi recenserade Remember the titans för en tid sedan hettade det till i kommentatorsfältet. Jag kunde inte avstå att kommentera TROTS att jag inte sett filmen, korkat kan tyckas men ibland killar det till i tangentfingrarna. Nu har jag trots varningar från Fiffi sett filmen och jag kan inte göra annat än att hålla med henne: ren och skär dynga. Först skrev jag en aningen hånfull recension där jag listade allt som var fel med filmen men så började jag fundera: Varför har jag så svårt för filmer av det här slaget. Dvs filmer där man satsar på känslomässig knockout och som oftast är från USA. Den här gången blir det ingen vanlig recensionsslakt av en usel film utan min förhoppning är att det blir en aningen mer eftertänksam recension av en ren skitfilm.

Remember the titans hör till den s.k based on a true story genren. Året är 1971 och man bussar in färgade elever till en skola där de flesta elever är vita. Tanken är att öka integrationen. Den vita befolkningen protesterar och det som sticker mest i rasisternas ögon är att det tidigare helvita fotbollslaget får en färgad tränare Boone ( Denzel Washington ). Lagets tidigare tränar kliver av och börjar arbeta under Boone som andretränare. Man lyckas mot alla odds att skapa förbrödring och laget blir allt bättre ute på planen. Egentligen en film med ett ganska fint budskap om att man ska samarbeta mellan raserna för då kan storverk uträttas. Ett budskap jag skulle kunna skriva under på vilken dag som helst men ändå havererar filmen och jag sitter och blir irriterad. Varför?

En förklaring är en existerande kulturklyfta mellan Sverige och USA, som är större än man först kan ana. Överlag är man i USA förtjust i det bombastiska och storslagna. Det kan t.ex visa sig när man presenterar presidentkandidater och partiledare. Jämför de två klippen nedan. Det första är från republikanernas konvent 2008.

Den andra är när Juholt ger sin första konferens att han blivit partiledare för socialdemokraterna.

Kanske inte de bästa jämförelserna men det ger en ide om hur man presenterar saker och ting på olika sätt i USA respektive Sverige. En annan sak som skiljer sig mellan USA och Sverige är att man är aningen mer förtjust i att simplificera saker i det förstnämnda landet. Varför det blivit så ska vi inte gå in på här men sök på hylla O på det lokala biblioteket och man kan hitta många olika teorier om detta, hylla N går också bra om man undviker resehandböckerna.  Kombinerar man dessa två saker kan det ibland när det gäller amerikanska filmer skära sig totalt från ett svenskt perspektiv, Remember the titans är en film där allt som kan tänkas gå fel också gör det. En förklaring till misslyckandet är att filmen är en dramafilm. En actionfilm kommer oftast undan med att vara bombastisk, det är nästan ett krav när det rör filmer i den genren ( därav en anledning till att många svenska s.k actionfilmer faller platt ). En komedi kan vinna på att vara simpel och lättförståelig, man slipper tänka för mycket och det är att låta sig svepas med av bara farten. Men i ett drama förväntar åtminstone jag mig en möjlighet till inlevelse och eftertanke men i en film som Remember the titans tillåts jag inte göra detta då filmens producenter ser till att med alla medel  göra detta åt mig. M.a.o så känner jag mig idiotförklarad och blir då automatiskt avig mot alla tricks som används för att påverka mina känslor.

Vilka medel använder sig filmmakarna då av i Remember the titans? Ett orkesterarrangemang som spelar ”medryckande” och pampig musik hela tiden så jag verkligen ska förstå att här händer det något stort. Man låter Denzel ha en uppsjö av ”inspirerande” tal som ständigt ligger på ( och ibland korsar ) gränsen till det pekorala. Man befäster även schablonbilden av svarta då dessa spelare ständigt sjunger och är lite spralliga. Den sista spiken i kistan för mig är att filmens producenter ( för att vi tittare verkligen ska kapitulera känslomässigt ) har med det lilla gulliga barnet. Här i form av tränarens fotbollstokiga nioåriga dotter som ständigt är lite smålustig och tanken är att vi ska skratta, lägga huvudet på sned och tycka att hon är alldeles bedårande. Inget av ovanstående ”tricks” fungerar på mig, snarare får de en motsatt verkan. Tyvärr Disney & Bruckheimer ( a match made in hell ); jag köper inte detta lättsmälta koncept som behandlar ett så allvarligt ämne som rasism jag kräver mer, avsevärt mer.

En rolig länk kan vara denna där man ”går till botten” med ett par filmer som är ”based on a true story”.

Regi: Boaz Yakin

Betyg: 1/10

Annonser

18 thoughts on “Remember the Titans ( 2000 USA )

  1. Hate to say I told you so 😉

    Måste lyfta på hatten åt att du orkade motstå sågningssuget och faktiskt kunde se filmen ur ett någorlunda objektivt perspektiv. Det blev intressant läsning på en helt annan nivå är motorsågens:)

  2. Bra skrivet och väl argumenterat. Även om jag tror att du har fel när du säger att man är förtjust i att simplifiera saker i USA. Man är förtjust i att tjäna pengar, det är vad man är. Speciellt Disney och Bruckheimer.

    Jag förstår och känner igen motståndet som infinner sig när man känner sig manipulerad. Men ibland triggas man av olika sådana tricks.

    Lustig amerikansk websida du länkade till. Jag undrar dock vad tusan de snackar om. Som om de beskrev dokumentärer istället för ”based on a true story”-filmer. Det fattar väl vem som helst att det finns en massa dramaturgiska ändringar i den typen av filmer? Men en film är en film är en film. Är den bra så gör det inget om det är 100%, 50% eller 10% fantasi, eller hur?

    Jag är ingen champion för ”Remember the Titans”. Jag gillar ofta fotbollsfilmer pga intresset för sporten. Denna var ”medelbra”. Jag vet dock att vissa gillar den skarpt.

    Har du sett ”The blind side” än? Också ”based on a true story”, också en film som lockar fram dina känslor. Frågan är om de är artificiellt skapade av filmteamet, eller dina egna?

    • Roligt att du tyckte det henke även om vi inte är överrens om filmens kvaliteer. Penga aspekten tog jag inte upp då hade inlägget svällt och blivit för långt. men jag håller med dig på den punkten. Även jag triggas när det rör sig om manupilation, blir vi inte det så fort vi ser en film? Men det är främst mer lättsamma filmer där jag låter mig bli manipulerad medvetet t.ex skräck och action, det är när man försöker blanda in ngn form av budskap och försöker göra filmen ”finare” än den är som jag sparkar bakut. kan var en anledning till att jag ibland kan ha svårt för stallones filmer då han gärna vill skicka med ett fint budskap.
      Ang. simplifieringen nja där är vi nog kanske inte helt överrens men om förtydligar och menar budskap som ska nå massorna. Å andra sidan har hela världen i takt med att allt ska gå snabbare mer och mer gått till att lösningar och förklaringar ska vara så snabba och enkla som möjligt. Debatt och eftertanke lyser allt oftare med sin frånvaro. I Usa anser jag att det fenomenet växt sig starkare.
      Ang. websidan Cracked.com är det mest som lite rolig extra läsning. jag gillar listor och sidan listar allt mellan himmel och jord och bör kanske inte tas på för stort allvar. Tyvärr så fattar faktiskt inte ”vem som helst” att dramturgiska förändringar görs när filmer är based on a true story. Allt som oftast hör jag folk som ser filmer i den här genren som dokumentärer. Inspired on true events kanske skulle vara en bättre beskrivning.
      Blind side skippar jag dels för att det inte verkar vara en speciellt bra film samt att Bullock är med. Hon hör inte till mina favvoskådisar.

      • Bara för att retas lite så skriver jag följande… Att säga att det som skiljer sig mellan USA och Sverige är att man i USA är mer förtjust i att simplifiera saker, ÄR att simplifiera saken.

        Tongue in cheek. 😉

      • Jag var/är väl medveten om den saken 😉 Ibland kan det faktiskt bli mer eller mindre svårt att föra diskussioner av det här slaget men underhållande och roliga är de : )

  3. Alla filmer spelar ju på sina tittares känslor mer eller mindre, men jag är också allergisk mot när pekpinnarna blir alldeles för tydliga. Då har skaparna misslyckats med sitt jobb.

    Annars är jag inne på Henkes linje. Det är bara cashen som styr i detta fallet. Varken Disney eller Bruckheimer lägger så stor vikt vid den artistiska sidan (även om den sistnämnda gärna pratar om alla sina budskap och baktankar).

    Själva filmen är jag totalt ointresserad av trots att både Denzel och sportfilmer är två ingredienser jag brukar gilla.

    Starkt att inte bara motorsåga. Reflekterande och analyserande texter är alltid mer intressanta, även om en härlig smashing and bashing aldrig sitter fel heller för den delen.

    • Pladd du får kolla in mitt lååååånga svar till Henke. när man får till en härlig sågning känns det bra, man får ge igen lite för den tid som stulits 😉 däremot har jag svårt att få till bra hyllningar av filmer jag gillar, märkligt.

  4. Otroligt välskriven och intressant analys! Just det här med skillnaden i bombasm (ja, jag hitta just på det ordet ;)) mellan action och drama är ganska intressant. Undrar om det är för att actionfilmer ofta nöjer sig med att uppnå reaktionen ”Fan, vad coolt!” hos tittaren medan drama ofta försöker sikta på ”Hm, intressant” eller, ännu svårare, ”Åh, nej!”?

    Känslor i bägge fallen men jag tror att den ena är betydligt lättare att framkalla än den andra.

    • tackar Sofia 🙂 Ordet välskrivet värmde alldeles extra den karamellen kommer räcka en bra stund. Jo action är lite mer universiellt som tema. I ett drama kommer nog de kulturella skillnaderna fram. Läste någonstans att min i USA gör lite olika versoner av filmer som man tror ska slå internationellt. Dvs man anpassar filmer efter vart de ska visas.

  5. Haha – fantastiskt jämförelse! Förstår vad du menar och ja – jag kan störa mig på det ungefär lika mycket. I alla fall ibland. Framför allt när det blir för mycket – hurvida det blir för mycket i den här filmen har jag dock inget direkt minne av. Så jag kan varken försvara eller hänga på tyvärr.
    Samtidigt kan jag någonstans tycka att bombastisk Hollywood-film fyller sin funktion som popcornunderhållning ganska bra. Men visst, ibland kan det definitivt bli för mycket av det goda. Så jag är både opartisk och tvetydig. 😀

  6. Ok, riktigt bra skrivet! Sen vill jag bara påpeka att typ alla dom grejerna du stör dig på är sånt som behövs för att göra en framgångsrik pubilkfilm bara så att vi använder rätt terminologier. För alla som följer mig någorlunda vet att jag älskar den här typen av simplifierad dramaturgi om den görs på rätt sätt (jag måste se om den här för att kunna uttala mig om den specifikt).

    När jag pluggade i Kansas så var den här filmen väldigt populär inte bara bland fotball spelarna utan i allmänhet och det beror nog framför allt på rasist temat. Jag förstår helt och hållet att man kan ha invändningar mot sånt här berättande men jag är den första att erkänna att jag hellre tittar på en sånn här film än Jens Jonssons nya (bara för att ta ett extremt exempel).

    För fördjupning kolla den här Bruckheimer producerade rullen på samma tema men med College basket. http://www.imdb.com/title/tt0385726/combined

    Den är bra på riktigt vill jag påstå!

    Bra inlägg och fin diskussion!

    • Roligt att du tyckte det Joel : ) Kan till viss del hålla med om att ”grejerna” behövs för att mer eller mindre garantera framgång och då kommer vi in på vinst kontra skapande. Risken är att man urvattnar vad som presenteras för publiken dvs man riktar in sig på största gemensamma nämnare. Sett ur vinstsynpunkt, fullt förståeligt men risken är att till slut sitter vi med bara uppföljare efter uppföljare. Å andra sidan publiksiffrorna visar att det är detta folk vill ha så man får väl rätta in sig i ledet lagom till transformers 3 ; ) tackar för filmtipset, har inte sett denna men den verkar vara intressant.

  7. Ja, jäklar, ännu en megasågning av RtT. Även jag ser filmen som rätt forcerad, och det blir för mycket med ”talen” som bidrar till att filmen inte håller sig inom trovärdiga ramar. Fast det negativa delarna är inte tillräckligt starka för att den inte ska vara helt okej i mina ögon.

    Freedom Writers med Hilary Swank spelar på samma bana, och den är sämre.

  8. Ping: Remember the Titans (2000) | Addepladdes j-vla filmblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s