Wir sind die nacht ( 2010 Tyskland )

Wir sind die nacht. Uttala det högt och filmen verkar med ens avsevärt coolare än om man använder sig av den engelska titeln We are the night. Omslaget tillsammans med filmens namn ger en hint om att det kanske rör sig om vampyrer eller möjligtvis en berättelse om callgirls. Nu är det vampyrer det handlar om, nämligen tre stycken tyska discovampyrer. Redan här drar nog många slutsatsen att det är en film som hör hemma i reabacken hos den lokala ICA-handlaren men filmen är faktiskt inte så dålig som man kan skulle kunna tro. En och annan ändring i manus och fokus i berättandet och vi hade haft en vampyrhöjdarfilm nu blir det tyvärr bara godkänt.

Lena är en ung tjej på drift. Hon stjäl bilar och har en frånvarande mamma som knappt märker om hon är hemma eller inte. En natt hamnar Lena på ett raveparty där hon träffar Louise som är allt annat än mänsklig. Hade man koncentrerat berättelsen på Louise och hennes vampyrentorage hade filmen varit avsevärt mer intressant nu är det istället Lena som står i fokus och berättelsen filtreras genom hennes ögon. Man verkar ha tänkt till lite och har funderat hur man skulle påverkas psykiskt om man blev vampyr. Loise är bortåt 300 år gammal, hennes största problem är ensamheten därför väljer hon att med jämna mellanrum skaffa sig vampyrkompisar. Det de gör är att festa, knarka, dansa, shoppa och ligga med folk ( oftast med dödlig utgång ). En fest som varar i århundraden blir dock aningen trist och enhanda efter ett tag. Det är en handfull scener i filmen som tar upp det temat och jag skulle finna filmen avsevärt intressantare om man spunnit vidare på det spåret. Istället blir Wir sind die nacht en ganska ordinär vampyrfilm som nog kunnat varit bättre för den har potentialen.

Filmens första 10 minuter är fantastiska med suggestiv musik och man får följa Loise bakåt i tiden via gulnade fotografier och målningar för att sedan snabbt flyttas till nutid och en ganska blodig scen ombord på ett flygplan. Filmen kan liknas med en berg och dalbana: Briljanta scener varvas med gammal skåpmat samt en och annan scen där jag tycker mig se en kalkon skymta i ögonvrån. Jag vill dock ge en eloge till Nina Hoss som spelar ledaren för vampyrerna. På något sätt lyckas hon förmedla en trötthet på att leva som nog de flesta skulle uppleva efter att ha existerat i 300 år. Samtidigt vägrar hon att ge upp utan försöker att leva vidare. Jag kanske läser in för mycket i en film som möjligtvis är en ganska ordinär vampyrskräckis men efter att ha gnällt på nobla fotbollstränare och ”roliga” pirater den här veckan blir mitt betyg snällt, kanske för snällt.

Betyg: 7/10

Regi: Dennis Gansell

Annonser

8 thoughts on “Wir sind die nacht ( 2010 Tyskland )

  1. Det är helt okej att vara lite för snäll bland. Är man inne i ett stim av halvkassa filmer så känns ju en ordinär och okej film riktigt bra. Personligen tycker jag tyska vampyrer låter riktigt intressant 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s