Bondtema: Goldeneye ( 1995 USA/Storbr )

Efter det längsta uppehållet i serien med Bondfilmer (6 år) som b.la berodde på något så korkat som ett bråk om Tv-rättigheter blev det dags för en ny Bondfilm. Timothy Dalton hade tröttnat på att vänta och hoppat av franchisen . Det är lite synd för jag hade gärna sett honom göra rollen som 007 åtminstone ett par gånger till. Nu var det Brosnans tur, Brosnan som varit aktuell i rollen som Bond vid ett flertal tillfällen. Broccoli hade faktiskt redan fått upp ögonen för honom under inspelningarna till For your eyes only då Brosnan var gift med Cassandra Harris som hade en roll i filmen. Vid åtminstone ett tillfälle hade Brosnan lunch med Broccoli så man kan tänka sig att en kontakt knöts redan här.

Brosnan som Bond. När han annonserades som den nye Bond hade han helskägg i.o.m. inspelningen av Robinson Cruse.

Då det gått lång tid mellan Licence to kill och Goldeneye hade mycket ändrats. John Barry skrev inte musiken (The Living Daylights var sista Bondfilmen där han stod för soundtracket), Maurice Binder gjorde inte förtexterna, Caroline Bliss i rollen som Moneypenny hade ersatts av Samantha Bond och M spelades av en kvinna, Judi Dench. Även Albert Broccoli hade tagit ett steg tillbaka och huvudansvaret för produktionen låg nu hos hans dotter Barbara Broccoli.

Broccolis dotter Barbara. Goldeneye blev den sista Bondfilmen Albert Broccoli producerade, han dog 1996.

Handlingen rör sig kring den ryska sateliten Goldeneye(märkligt namn förresten på en rysk satelit, Stalins slägga eller något liknande hade varit mer passande) som skickar iväg en EMP (elektro magnetisk puls) som slår ut all elektronik över ett stort område. När satelliten kapas av den mystiska och naturligtvis onda Janusgruppen faller lotten på Bond att än en gång rädda världen. Till sin hjälp har han en rysk dataprogrammerare i fula kläder som spelas av svenskan Izabella Scorupco.

Roligare kläder än så här blir det inte för Scorupco i filmen.

Ja handlingen är som vanligt inte speciellt avancerad den är mest en ursäkt att länka ihop en massa actionscener. Goldeneye är dock en ganska intressant Bondfilm då man dels har försökt att förnya karaktären samt att filmen greppar lite av oron i Ryssland efter murens fall. Bonds muntra dagar tog definitivt slut i och med Moores avsked. Connery spelade en agent som hade aptit på livet, mat kvinnor och action. Moore spelade en agent som hade aptit på kvinnor ibland så mycket att man oroade sig för att han skulle glömma bort att rädda världen. Dalton version av Bond var en aningens deprimerad agent som gav ett lite sorgset intryck. Brosnan är definitivt en gladare lax än Dalton men det finns ändock ett stråk av bekymmer i hans karaktär. Han tar sina uppdrag på allvar och verkar vara en ganska plikttrogen agent.

Coltrane som Zukovsky

Förnyelsen av Bondkaraktären är inte så speciellt omvälvande. Det man gjort är att man låter 007 ha ett förflutet. Filmen startar med ett uppdrag i mitten på åttiotalet innan berättelsen gör ett skutt fram till nutid. Under filmen träffar Bond en och annan gammal bekant d.v.s man påpekar att karaktären är en gammal bekant för vi tittare har aldrig vare sig sett eller hört talas om personen tidigare. Det hade varit lite roligare om man dammat av en och annan gammal karaktär från tidigare filmer och därmed stärkt konturerna av Bonds universum nu känns det aningens påklistrat och ger intryck av en halvdant försök att ge 007 lite mer kött och blod. Brosnans alla filmer präglas av det här försöket från manusförfattarna att försöka stärka karaktären. Man introducerar även en del karaktärer som skulle komma tillbaka, bl.a. Joe Don Baker som CIA agenten Jack Wade och Robbie Coltrane som den ryske maffiabossen Zukovsky.

Joe Don Baker: Skurk i Living Daylights, hjälte i Goldeneye.

M får även mer speltid än vanligt. En del fans av serien gillar inte att M spelas av en kvinna. Trams säger jag då Judi Dench spelar M med bravur och karaktären M är avsevärt intressantare än i tidigare Bondfilmer. Samantha Bond i rollen som Moneypenny gör vare sig till eller från men det blir lite larvigt när hon hotar Bond med en stämning för sexuella trakasserier. Serena Gordon spelar en kvinnlig psykolog som ska utvärdera Bond, en scen i filmens början som jag uppskattade. Sean Bean i rollen som filmens skurk, Alec Trevelyan, är en ganska intressant karaktär då han har en något ovanlig agenda åtminstone i Bondsammanhang nämligen hämnd. Han är inte heller helt nattsvart ond. En skurk med lite karaktär men just Brosnans Bondfilmer har en och annan skurk av det mer komplexa slaget. Erbjudandet till rollen som Alec gick först till Sir Anthony Hopkins och Alan Rickman som båda tackade nej. Sean Bean klarar sig bra men personligen skulle det varit intressant med någon av de övriga skådespelarna i rollen som den avhoppade oo6.

Sean Bean i rollen som den hämndlystne 006.

Scorupco som fick rollen som den ryska dataprogrammeraren Natalya Simonova, efter att b.la Elizabeth Hurley och Elle Macpherson tackat nej, klarar sig bra som Bondbrud men hennes kläder ser för bedrövliga ut filmen igenom. Jag menar inte att hon ska springa runt i festblåsa och högklackat men lite roligare kläder än en grådaskig kofta kunde man hittat. Det är också roligt att man för en gångs skull hittat en Bondbrud med lite handlingskraft. Bondbrudarna har alltför många gånger varit om inte handlingsförlamade som ett rådjur i billyktornas sken spelats av skådisar med noll karisma. Scorupco är ett steg i rätt riktning. Goldeneyes enda stolpskott är Famke Janssen i rollen som den ryska lönnmörderska Xenia Onatopp. Famke spelar över å det grövsta (eller så är karaktären otroligt dåligt skriven tänk Fatima Blush i Never say never again på speed så kan ni ana vad det rör sig om) och det blir bara fjantigt när hon tar sina offer av daga genom att strypa dem med låren samtidigt som hon får orgasm. Idiotisk ide och fruktansvärt dåligt gestaltat. Man får gå tillbaka till Diamonds are forever för att hitta scener som är lika korkade. När vi är inne på ämnet korkat så är produktplaceringen fullständigt skamlös i Goldeneye. Produktplaceringar har förekommit i de flesta Bondfilmer men här går det överstyr. Om ni ser filmen lär ni inte missa de inslagen.

Xenia Onatopp vs. Bond.

Filmen är som Bondäventyr ganska bra så länge Janssen inte är i rutan. Överlag är det bra action där en biljakt med stridsvagn hör till favoriterna. Man har ansträngt sig lite för att få med hyfsade skådisar i birollerna, något som man inte alltid varit speciellt noga med i tidigare filmer. Enda scenen där det är aningens too much är när Bond hoppar i kapp ett förarlöst flygplan för att sedan ta kontrollen över planet och flyga iväg, annars håller filmen bra klass. Det som inte håller bra klass är filmmusiken som är katastrofal. Vad Éric Serra som skrev musiken sysslade med vet jag inte men den är helt enkelt skitdålig. Någon har jämfört soundtracket med hissmusik och det skriver jag under på. Däremot är förtexterna av Daniel Kleinman bland de snyggaste jag sett i Bondsammanhang och titellåten som är skriven av Bono och The Edge från U2 och sjungs av Tina Turner är en av de bättre Bondlåtarna. Både Ace of base samt Rolling stones hade fått erbjudandet att skriva titellåten. Stones tackade nej och Ace of base fick problem med sitt skivbolag.

Bästa kommentar?

M till Bond under deras första möte:

M – I think you’re a sexist, misogynist dinosaur, a relic of the Cold War, whose boyish charms, though wasted on me, obviously appealed to that young woman I sent out to evaluate you.

Regi: Martin Campbell

Det blir sju stycken glada martinis till Goldeneye.

Annonser

11 thoughts on “Bondtema: Goldeneye ( 1995 USA/Storbr )

  1. Det här var den första Bondfilm jag såg på bio, av förklarliga, åldersrelaterade skäl och jag minns att jag tyckte den kändes platt på något vis. Nu är det såklart evigheter sen jag såg den senast. Men vad gäller förtexterna kan jag bara hålla med. Snyggt är bara förnamnet!

  2. Haha, ”Stalins slägga” — dagens bästa!!! Välskrivet, matigt och hyperintressant som vanligt.

    Jag var rätt syrligt inställd till den här när den kom men har ändrat åsikt, helt ok Bondaction. Mycket tack vare Scorupco faktiskt. Och självklart måste hon ha tattiga kläder, hon är ju ryska!

    Däremot kan jag bara skriva under på den formidabla pinsamheten vad gäller Onatopp, det går knappt att titta när hon är i bild.

    Och stavar inte Judy sitt förnamn Judi?

    • Jag bockar och tackar Sofia. Lenins lie eller Andropovs Armageddon kunda vara andra förslag 😉
      Jag tycker ändå lite synd om Izabella. Hon ser hur Famke glider runt i olika klänningar och kreationer och hennes garderob består av en blågrå kofta. Jag misstänker att hon var aningens besviken då roller i Bondfilmer åtminstone innebär lite lyx och flärd.
      Judy ändrat till Judi tack på påpekandet.

  3. ÄNTLIGEN! En Bondfilm jag har sett. Faktiskt den första jag såg någonsin också, precis som med BRC – ligger den här rätt i tiden för min ålder. Tveksam till om jag såg den på bio dock, men minns helt klart att jag tyckte det var den coolaste filmen jag sett på hur länge som helst när det begav sig. Så Goldeneye är ett kärt filmminne och helt klart filmen som öppna upp Bondvärlden för mig personligen.

    Dessutom var ju Goldeneye-spelet till Super Nintendo det fränaste man kunde spela också. Bara en sån sak. Kul som fan var det i alla fall.

    • Spelet har jag inte testat men vad jag förstått är det bra speciellt med tanke på att spel som baseras på filmer sällan blir lyckade. Filmer som baseras på spel har även de en tandens att bli aningen sunkiga.

  4. Jag är verkligen inget stort Bond-fan på något sätt men i Pierce Brosnans tappning vaknar jag till och tycker till och med det (han) är RIKTIGT underhållande att se på.

    Goldeneye är utan tvekan min absoluta Bondfavorit och Izabella Scorupco är toppen!

  5. Ping: Goldeneye (1995) « Rörliga bilder och tryckta ord

  6. Precis likt många här inne var Goldeneye den första Bond-filmen jag såg. (Förövrigt hade jag ett något form av Guldtema där i början då de två första Bond-filmerna jag såg var Goldeneye och Goldfinger.)

    Trots att den mer är en ren actionfilm än en Bond-film tycker jag ändå att man får in en hel del Bond-element som till exempel ”Licence to Kill” saknade. Nu i efterhand gillade jag även hur man lyckades få in ”Kalla Kriget”-aspekten i filmen, trots att muren redan hade fallit.

    Förövrigt när jag var i Schweiz för något år sedan körde vi förbi och stannade vid vattendammen som Bond hoppar ifrån under inledningsscenen utav Goldeneye. Hade ingen aning om detta förrän vi var på plats, men idag är i alla fall den stora turistattraktionen här att man kan hoppa bungy-jump från vattendammen likt Bond. Jag vågade givetvis inte göra det själv, men jag tyckte det var ett intressant inslag mitt inne i en annars lugnt och fridfull dal på den schweiziska landsbygden. Filmnörden inom njöt i fulla drag 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s