Knarkare, seriemördare & trollkarlar

Drugstore cowboy

Gus Van Sants film från 1989 handlar om Bob (Matt Dillon)och Dianne (Kelly Lynch) som leder ett gäng knarkare i jakten på droger. De fixar sina droger genom att stjäla dessa på olika sätt från apotek. De jagas av narkotikapolisen Gentry som är så ihärdig att de till slut beslutar sig får att flytta från staden och pröva på lyckan på andra platser för att få lugn och ro. Det är ungefär hela handlingen. Bob och hans gäng knarkar, tjafsar om hur de ska dela upp drogerna och försöker lura knarkspanaren Gentry. Trots sitt allvarliga ämne är filmen ganska rolig och lättsam och det är kanske här min invändning till filmen är. Knarkgänget verkar ha det ganska trevligt och de flesta ser fräscha och fotomodells snygga ut. Jag vet inte om filmen ger en rättvis bild av knarkare men jag får intrycket av att trots att de jagas av polisen och trots kriminalitet och överdoser så verkar de ha ett ganska trevligt och roligt liv. Jag gillar Dillon och överlag är filmen lite småtrevlig, ja egentligen det närmaste man komma när det gäller en feelgood film om knarkare vilket ger mig en ambivalent känsla. En bagatell som i jämförelse med t.ex. Trainspotting står sig slätt även om skådisarna är snyggare.

Betyg: 6/10

The Grey man

 När de flesta seriemördare förärats egna filmer, Dahmer, Bundy, Berkowitz, m.fl. har nu turen kommit till den obehaglige Albert Fish som härjade i USA 1910 – 1933. Fish riktade in sig på barn som han våldtog och i visa fall åt upp att karln sedan hade en egen familj med sex barn som klarade sig med livet i behåll får ses som ett smärre mirakel. Filmen koncentrerar sig på utredningen kring Fishs mest kända offer, Grace Budd. Filmen förutsätter nästan att man känner till Fish om man inte gör det kan nog berättelsen kännas aningen ofullbordad och i vissa fall förvirrande. Snygga 20-tals miljöer och helt ok skådisar gör sitt men berättelsen känns lite seg och småtrist trots att det handlar om en seriemördare. Nu rör det sig om en Tv-film så den är inte speciellt grafisk viket man nog kan vara tacksam över. Filmen lunkar på i nittio minuter och man kan nog klara sig bra utan den här berättelsen.

Betyg: 4/10

Harry Potter and the deathly hallows II

 Det var ett tag sedan jag såg den här filmen på bio men för ordningens skull tänkte jag ge ett kort omdöme. Handlingen lär inte vara okänd för någon vid det här laget. Det är finalen på hela berättelsen om Harry Potter. Den största frågan för de som inte läst böckerna är nog vilka karaktärer som har överlevt när eftertexterna rullar. Den här filmen är ett rejält lyft från julens orgie i camping som var en seg historia här är det full fart framåt kanske lite mycket fart t.o.m. Ibland det går undan så att jag kan  får intrycket av att historien stressas fram. Nackdelen med detta blir att en del händelser bara betas av lite pliktskyldigt, en del personer dör men dödsfallen svischar förbi i jakten mot slutet. Jag får en känsla av att man gjort filmen lite på rutin men den känslan har varit närvarande under de senare filmerna om Potter. Ett gott hantverk men utan själ och hjärta. Nu är dock tiden med Harry över men i sinom tid kommer jag att läsa om böckerna och eventuellt se om filmerna men det sistnämnda är jag mer tveksam till.

Betyg: 6/10

7 tankar på “Knarkare, seriemördare & trollkarlar

  1. Har faktiskt inte sett en enda av de tre. Den enda jag funderat på att se är Drugstore Cowboy. Har gillat det mesta av Gus Van Sant även om jag har en del kvar att se.

  2. Intressant, jag som alltid trott att Drugstore Cowboy var totalsvart. Å andra sidan har Matt Dillon aldrig lockat sådär värst mycket… Fast han var helt ok i To Die For som tack vare Nicole Kidman är en helt fantastisk film. Elephant har jag inte sett, men jag har en gnagande misstanke att jag tycker bättre om den lättsamme Gus.

    • Jag uppfattande åtminstone inte film som speciellt mörk men är kanske lite okänslig. Dillon har jag alltid gillat, kanske inte världens bästa skådis men han har en viss sävlig karisma. To die for är en härligt svart komedi, länge sedan jag den.

  3. Ja, vi tyckte nog ändå ganska lika om filmen även om du gillade den lite mer. Tycker den blev för lättsam för sitt eget bästa. Tappade intresset p.g.a. det. Sen funkar det väl att de inte är så slitna – än. De är trots allt inte jättegamla, men det vänder så klart snabbt.

    Trainspotting tycker jag är en mycket bättre film på alla sätt och vis. Men så går den också mer på djupet, även med humorn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s