A Serbian film (2010 Serbien)

Den här vidriga filmen blev svår att recensera, hur jag än vrider och vänder på det känns det inte rätt. Ska jag börja gaffla om censur och konstnärens ansvar, ska jag skriva en långt inlägg där jag tar avstånd från filmen eller ska jag bara ta och skriva om själva filmen? Konstnärens ansvar och censur kommer i ett senare inlägg av Filmitch filosoferar, att bara ta avstånd från filmen känns lite väl enket så jag gör som jag gjorde med Salo dvs försöker ser på filmen ur regissörens ögon samt sedan ur tittarens.

A Serbian film handlar om den f.d porrstjärnan Milos, han har dragit sig tillbaka från branschen och lever ett stillsamt liv med fru och barn. En dag får han ett mycket generöst erbjudande om att medverka i en porrfilm som ska vara lite extra. Milos är tveksam men påhejad av sin fru skriver han på kontraktet. Att Milos mer eller mindre skrivit ett kontrakt med en mänsklig version av djävulen behöver i detta fall inte påpekas. När Milos känner att produktionen går överstyr och försöker hoppa av projektet börjar en helvetesresa för Milos och hans familj.

Srdjan Spasojevic som gjort filmen menar att den visar den serbiska statens våldtäkt på dess folk, främst genom att staten censurerar konst, kultur och tankar. Jag tolkar  då  A Serbian film med att berättelsen skurkar dvs producenterna mfl  reprensenterar den Serbiska staten och porrskådisarna (frivilliga och ofrivilliga) det serbiska folket. Genom att tvinga skådisarna att genomföra obeskrivbara handlingar visar då regissören grafiskt, mycket grafiskt, statens mentala våldtäkt på sin befolkning. Jag får det svårt att gå ihop då Vukmir som Milos skriver kontraktet med för många och långa monologer om konst och och annat svammel som åtminstone för mig var svårt att få ihop till ett logiskt sammanhang. Om nu Vukmir ska reprenstera förtrycket skjuter han sig själv i foten genom dessa monologer.

Överhuvudtaget anser jag att filmens budskap blir ganska långsökt och skildrat utan större finess. Då filmen är så chockerande i sin utformning riskerar eventuella budskap att dränkas i allt våld. Srdjan Spasojevic kan ha valt att visa våldsamheterna för att folk ska chockas till en ögonöppnare, ett ganska vanligt grepp bland kulturarbetare som snabbt vill göra sig ett namn, men istället har det blivit en debatt om filmens grafiska innehåll. Dvs regissören har misslyckats med sina intentioner, filmens eventuella budskap går därmed förlorat. Hur debatten om filmen varit i Serbien vet jag inte. Kombinationen med sparsam information på nätet samt att jag känner ingen med koppling till Serbien gör att min okunskap får råda.

Om man ser på A Serbian film som en thriller och ignorerar eventuella budskap blir inte mycket bättre. Eller ja första halvan av filmen innan de värsta grisigheterna sätter i gång är förvånansvärt bra. Det är en tät suggestiv stämning, vi tittare ser sakta men säkert hur Milos dras in skiten och berättelsen är spännande. När regissöreren sedan släpper alla hämningar och spärrar dör filmen totalt. All form av spänning och medkänsla dör hos mig när den ena äckelscenen efter den andra läggs efter varandra. Ja egentligen blir det så groteskt att jag börjar fundera om det kanske t.om är någon form av misslyckad satir jag sitter och tittar på. Hade regissören hållt sig till samma tonläge som i de första 50 minuterna kunde detta möjligtvis kunnat ha blivit en ganska bra skräckthriller nu blir det bara spekulativt trams vilket är synd då både skådisar, musik och produktion är ganska bra.

Jag är skakad efter att ha sett A sebian film men inte det minsta rörd. Fiffi har avsevärt bättre filmer på sin blogg idag.

Andra som sett filmen är bla:

Fiffi, Trash is King och Noir

Betyg: Som samhällskritik 1/10

som thrillerfilm 2/10

Annonser

12 thoughts on “A Serbian film (2010 Serbien)

  1. Ping: Skräckfilmsvecka-tre-om-en: Nordisk skräck

  2. Då var det gjort Filmitch, du fixade att se filmen även om det satt ganska långt inne 😉

    Jag har funderat mycket på A serbian film sen jag såg den och hur jag än vrider och vänder på det så har Srdjan Spasojevic ändå lyckats med EN grej: han får mängder av människor världen över att prata om och skriva om Serbien och invånarnas missförhållanden. Att varken du eller jag får ihop det med hans intentioner av just filmen är en sak men vi sprider ändå hans budskap och kanske var DET hela hans baktanke med filmen? Hade han gjort en ordinär skräckfilm (eller något Dogtooth-larvigt) så hade vi inte reagerat på det alls, tror jag i alla fall.

    • Instämmer men jag tycker ändå att det kunde ha gjorts med mer finess. Till veckan ska jag nog försöka att bara se trevliga, glada och goa filmer, eller ja det blir väl de flesta andra filmer i jämförelse med den här.

      • Det var nästan så jag längtade efter ett Astrid Lindgren-maraton efter att jag sett den här filmen. Snälla, ta mig tillbaka till en vacker tid där alla sprang omkring i rutiga förkläden och snickarbyxor och obesprutade äpplen fanns i var mans trädgård och alla kunde konsten att stoppa egen korv. 😉

  3. Citatet ”1/10, äckel” gör väl att det står klart för mig att jag INTE behöver se den här rullen. Det känns liksom som jag hört och läst tillräckligt mycket om den som det är.

    Däremot ser jag fram emot dina tankar om ansvar och censor i kommande Filmitch filosoferar. 🙂

    • Kan hålla med om det, ingen film som känns direkt nödvändig att se. Mina tankar kommer att komma, jag hade hoppats att kunna avsluta skräckfilmsveckan med dessa men lite annat kom emellan så de dyker upp under under nästa vecka. Roligt att du ser fram mot mitt svammel 😉

  4. Mmm, det är en svår film att analysera och framförallt att se. Jag tyckte personligen den funkade bra filmen igenom med att skapa en tät, lite suggestiv stämning. Men vem håller inte med om att den urartar mot slutet. Jag visste iofs att den skulle vara grov och jag tål mycket, men visste inte att den skulle gå SÅ långt som den gjorde.

    Jag verkar trots allt vara en av få som håller de uppenbart onödiga inslagen borta när jag betygsätter filmen. Jag förstår om andra totalsågar filmen pga dessa inslag, men jag har sett till helheten och gillade annars mycket med filmen. Men en sak är säker, man skulle nog skämmas ganska rejält om man var serb. Fast å andra sidan förvånar det mig inte ett dugg att det är just serber som ligger bakom…

    • Första halvan var mycket bra men sedan försvann all stämning och känsla, synd då jag tror det kunnat bli en riktigt bra thriller/skräckfilm. Förstår hur du tänker vid betygssättandet av filmen och jag håller med i mycket men just sista halvan gör att helhetsintrycket sjunker rejält, precis som detaljer kan sänka en bra film, t.ex en överspelande Pacino 😉

      • Haha, jo jag håller med. Skulle jag fokuserat för mycket på de uppenbart negativa delarna med filmen skulle jag också ge ett klart lägre betyg.

  5. Jättebra skrivet, liksom i fallet Salo. Jag har ännu inte sett filmen själv och vet väl inte riktigt om jag kommer att göra det heller, men utifrån det jag har läst känns det ju ändå tveksamt om regissörens officiella syfte verkligen var det primära. Frågan är om det inte handlade om att göra en grisig film och att det oftast går att hävda politiska motiv med det mest obskyra material.

    Och även om filmen har fått effekten av att man diskuterat den serbiska situationen mer aktivt kan man undra i vilket perspektiv. Borat fick folk att börja prata om Kazakstan men inte på ett sätt som kazakerna själva verkade uppskatta särskilt mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s