Världens tråkigaste serie?

Blake & Mortimer

Tintin i solens tempel och De sju kristallkulorna är inte helt okända äventyr med Tintin. Vad som är mindre känt är att Herge hade en medförfattare och tecknare nämligen Edgar P Jacobs. Jacobs hade arbetat i Herges studio och fick med tiden allt mer ansvar b.la var han ansvarig för omarbetningen av äldre svartvita Tintinäventyr till färg. När Jacobs föreslog att han skulle stå som medförfattare avbröts sammarbetet och Jacobs började på sin egna serie: Blake & Mortirmers äventyr.

E.P Jacobs

Serien utspelar sig i ett fiktivt femtiotal där huvudpersonerna är den något lönnfete skotske vetenskapsmannen Mortimer och hans vän Blake som jobbar inom underrättelsetjänsten. De två vännernas äventyr är minst sagt spektakulära: Atlantis, tidsresor, vädermanupilation och Marie Antoinettes saknade halsband bara för att att nämna några av indigrienserna i serien. Parets ständige antagonist är överste Olrik som har ett finger med i spelet vare det rör sig om dödliga utomjordiska virus eller utforskandet av Kepos pyramid.

Jacobs dog redan 1987 och lämnade ett oavslutat äventyr efter sig. Ett decennium senare tecknade man färdigt historien och den blev en så stor framgång att man nu fortsatte att skriva nya äventyr med Blake och Mortimer. Detta kan jämföras med Tintins äventyr eller seriestrippen Snobben, två serier som upphört efter sina skapares död. Om det är rätt eller inte kan debatteras men jag tycker de nya äventyren håller samma klass som Jacobs. Teckningstilen är trogen Jacobs och då han ändrade stil ganska mycket mellan sina album stör det inte nämnvärt att det är ett par tre tecknare som sköter ruljansen. Enda större skillnaden är nog att det faktiskt dyker upp kvinnor i nyversionen av serien något som saknades helt i Jacobs version. Man har även utvecklat karaktärerna något men Olirik är fortfarande skurken som dyker upp i otroligt usla maskeringar.

Exempel på Jacobs berättarteknik men även på se otroligt detaljerade teckningarna.

Men varför epitetet världens tråkigaste serie? Jacobs berättarstil är sövande. Seriens omfångsrika dialog kan jämföras med Tarantinos (men bara i omfång), figurerna får nästan huka sig i bildrutorna för att ge plats åt pratbubblorna. Dialogen är knastertorr, lägg sedan textrutor som beskriver vad som sker i serierutan vare sig det behövs eller inte. Tempot i serien är även mycket långsamt. Min bror försökte läsa ett album en kväll och vaknade nästa morgon, då hade han kommit till sidan tre.

Varför läser jag och tar överhuvudtaget upp den här serien kan man fråga sig. Jacobs teckningar är imponerande. Han har ungefär samma tecknarstil som Herge (den klara linjen) men är avsevärt mer detaljerad och realistisk. Ritar Jacobs ett tegelstenshus är varenda tegelsten tecknad. Jacobs slarvar inte heller med bakgrunderna jag vill kalla dem utsökta. Albumens färgläggning är mycket bra, det känns nästan som att traska in i en färgaffär och gräset i England har väl aldrig varit grönare än i dessa äventyr. Jag gillar också Jacobs tempo, det känns skönt att läsa något som tar sig tid och lunkar fram i sakta mak i kontrast till allt annat som idag ska gå så förtvivlat snabbt. Slutligen känns serien så underbart engelsk, det dricks te och man utbrister ”by jove” i både tid och otid. Naturligtvis är nostalgikänslan en chimär för så här färgglatt och mysigt var nog aldrig femtiotalet men är inte all nostalgi lite av en halvlögn? Visst är serien tråkig men härlig att titta på och när man är på humör är den riktigt mysig att läsa helst då med en kopp te som sällskap.

Det Gula tecknet, rekommenderas!

På svenska kan albumen vara svåra att få tag i och kostar skjortan men de har getts ut i engelska utgåvor som kan hittas på Bokus och Adlibris för en hundring. Det överlägset bästa albumet är Det gula tecknet som utspelar sig i ett regnigt London och tro det eller ej; stundtals är äventyret ganska fartfyllt.

10 tankar på “Världens tråkigaste serie?

  1. Jag dyrkar dessa album – även om de är ojämna. Som du säger: Det gula tecknet – tillsammans med SOS Metereorer samt Pyramidens hemlighet i en klass för sig. ”Svärdfiskens hemlighet” är också helt fantastiskt. Övriga tyvärr helt umbärliga. Tyvärr galet dåligt översatta till svenska. Dialog och rutor mycket utförligare på franska.

    • Jo om man nu bara kunde läsa franska 😦 Jag undrar även om det kan bli mer utförligare – medföljer förstoringsglas till de franska utgåvorna? 😉
      Svärdfiskens hemlighet har jag inte läst än väntar på att den tredje och avslutande delen ska komma på engelska – sedan är det bara Prof Satos formler som saknas.
      De nya albumen varierar i kvalité senaste dubbelalbumet var ingen höjdare desto bättre är The Francis Blake affair och The Volnorov plot. Nytt album är på gång 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s