Harpers island (2009 USA)

Det blivande bröllopsparet Trish och Henry åker till hans barndomsö Harpers island för att gifta sig. Trish pappa är svinrik så det knusslas inte med kostnaderna till festen däremot är han kanske inte överförtjust i dotterns val av blivande man så intrigerandet har startat redan innan båten lämnat hamn. Valet av platsen för giftemålet är kanske inte den mest romantiska då en massmördare härjade på ön för sju år sedan och slaktade folk till kors och tvärs innan öns sheriff satte stopp för honom med ett par kulor. Eller gjorde han det? Festen har knappt börjat innan någon börja expidera gästerna på de mest gruvliga sätt. takt.

Steffo var i det närmaste lyrisk över den här miniserien och till viss mån kan jag hålla med honom men jag har en del invändningar tjurig som jag är. Ända sedan jag stötte på det här konceptet (en grupp människor som är isolerade och en i sällskapet är en  mördare) för första gången i Agatha Christies Tio små negerpojkar har det fascinerat mig. Harpers island startar mycket bra, de tre – fyra första avsnitten är riktigt spännande och jag sitter och funderar över vem av gästerna som blir nästa offer och vem i sällskapet som kan vara mördaren. Någonstans i mitten av serien börjar dock berättelsen sega sig rejält trots att folk mördas till både höger och vänster. Ju längre historien lider desto mer ointressant blir den och jag lessnar rejält på alla repliker och händelser som går ut på att man ska ta sig hit eller dit, folk som ska vänta då någon ”bara ska kolla en sak”. Efter ett tag känns tyvärr det mesta som konstgjord andning för att man ska få berättelsen att räcka i tretton avsnitt. Däremot är jag ganska överetygad om att serien hade kunnat behållt både spänningen och mitt intresse om jag sett ett avsnitt i veckan. Vid en mer intensiv tittning gör sig nämligen tv-mediets inbygda repetivitet påmint.

Trots dessa invändningar tycker jag att serien är sevärd om man gillar konceptet. Miljöerna är mycket bra med redwood(?) skogar, klippor och ett småruskigt hotell. Skådisarna är helt ok och trots att de flesta har bländvita pepsodentleenden och är amerikanskt fotomodellssygga lyckas jag med viss möda skilja de åt. Slutresultat blir godkänt till detta blodiga deckarmysterium.

Tanken var att det faktiskt skulle bli en fortsättning av serien med nya karaktärer i en liknande situation men då tittarsiffrorna inte var till finansiärernas belåtenhet skrotade man den tanken. Lite synd för jag hade gärna sett en åtminstone på säsong till av detta koncept.

Betyg: 5/10

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s