Far from heaven (2002 USA)

Året är 1957 och Cathy Whitaker lever den amerikanska drömmen i den lilla staden Hartford, Connecticut. Hon är hemmafru, har två barn och hennes man Frank är en framgångsrik försäljningschef. Hemmet är tipp-top, dagarna ägnas åt att dricka daiquiri tillsammans med de andra hemmafruarna, skvallra samt förbereda en fest eller två. När hennes man en kväll jobbar över bestämmer sig Cathy för att överraska Frank med att komma med lite hemlagad mat, något hon bittert kommer att ångra. I samband med att paret Whitakers äktenskap är i gungning börjar Cathy av en händelse tala med trädgårdsmästaren och en vänskap växer fram. Då han är afro-amerikan startar detta naturligtvis en lavin av skvaller i det lilla samhället.

Julianne Moore gör här en av sina bästa roller. Trots att hennes karaktär är ganska trist och lågmäld formligen slukar hon all min uppmärksamhet när hon är i bild. Porträttet av en kvinna som lever i en skyddad verkstad och får ett brutalt uppvaknande är både gripande och intressant. I Oscarsracet 2003 tävlade hon visserligen mot Kidman i lösnäsa som vann Oscar för bästa kvinnliga huvudroll men jag tycker nog att Moores prestation är bättre. Sammanbiten med makeup, hem och frisyr i perfekt ordning finner hon hela sin värd krackelera. Moore jobbar här med små uttryck och jag drar paralleller till Anthony Hopkins butler i The Remains of the day. De små gesternas skådespeleri som uttrycker stora känslor är nog så effektivt (look and learn Al). Dennis Quaid och Dennis Haysbert sköter sig väl i sina roller speciellt Quaid är intressant att se i en lite mer lågmäld och allvarligare roll än vad man är van att se honom i.

Elmer Bernsteins sorgsna och vackra pianomusik förstärker den tragiska berättelsen som paradoxalt nog är en av de färggrannaste filmer jag sett. Färgerna och scenografin gör att det verkligen känns som man tittar på en film från 50/60 talet. Far from heaven hade varit än bättre om man bara jobbat lite mer med dialogen. Den känns lite ansträngd vid en del tillfällen speciellt när Moore och Haysbert spelar mot varandra, manusförfattaren verkar inte riktigt fått kläm på deras förhållande.

Regi: Todd Haynes

betyg: 8/10

8 tankar på “Far from heaven (2002 USA)

  1. Far from Heaven är en bra film, Julianne Moore är bra, fotot och musiken likaså. Trots det var det något som gjorde att jag inte riktigt kunde uppskatta den. I min text har jag skrivit att ett av problemen är att de försökt få dialogen att låta som de tror det lät på 50-talet. Tyvärr sänker detta, som jag minns det, känslan i filmen.

    Julianne Moore är annars en skådespelerska som verkligen förtjänar en Oscar och även om jag inte sett The Hours (mycket pga Kidman) så hade jag gärna sett Moore vinna det året.

    Bra text som sammanfattar filmen bra, och vi verkar överens om det mesta (även om jag var lite snålare med betyget).

    • Jag störde mig inte så mycket på sättet de agerade, istället förstärkte det bilden av en idyll som raseras. Kan jag ana att du har svårt för Kidman? Timmarna var hur som helst bra tyckte jag när jag såg den.

      • Haha, jag är inget stort fan av Kidman, det stämmer. Men hon är duktig och hon stör mig inte som vissa andra. Just den filmen (The Hours) har det inte blivit av att jag sett. Inte haft något sug efter den direkt.

  2. Vilket sammanträffande, det pratades om den här filmen i skolan idag. Och dess föregångarare All that heaven allows (1955) av Douglas Sirk.

  3. Hoppsan, där ser man. Kan hålla med om att Moore är bra och borde får mer uppmärksamhet överhuvudtaget, men filmen som sådan gjorde noll för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s