Då var årets säsong av På spåret slut och paret Haag vann som bekant. Välförtjänta vinnare och, verkar det som, i det närmaste oslagbara. Det enda tråkiga är att det är nästan ett år kvar till nästa omgång men jag får trösta mig med; Game of thrones, Spartacus, Walking dead, Homocide och en massa andra tv-serier som ligger och bara väntar på att bli sedda (bla Buffy, The Wire, Six feet under och Boardwalk empire). Ja egentligen ska man vara glad att det är ett år kvar till nästa På spåret.
Igår satt jag som vanligt och glodde på melodifestivalen. Efter att ha harvat mig i igenom ett miserabelt pojkband, en tjejgrupp med fruktansvärda scenkläder, en handfull bedrövliga ballader samt en rip-off på The Beautiful ones så stannade tiden, jag slutade andas och chipsnäven som nyss placerats i munnen stelnade till cement då jag glömde bort att tugga. Björn Ranelid skrev igår tv-historia. Ställ in den sista deltävlingen, andra chansen och finalen. Ge karln en biljett till Baku. Om låten var bra? Oh nej, men sådant här måste bara uppmuntras. Bland alla idolkloner som är så erbarmligt strömlinjeformade och perfekta glider här in en solariebrun man med ett ego som trotsar all beskrivning. Underhållning på högsta nivå. Tack Björn vårt land skulle vara avsevärt tråkigare undan människor som dig. Nu vet jag att det var en duett men jag kan för mitt liv inte komma ihåg sångerskan hon slukades upp i svart hål i samma sekund som kameran hittade Björn. Att Björn inte alltid hittade kameran spelar mindre roll.
Att du ens orkar se eländet. Å andra sidan har du ju redan publicerat tillräckligt med bevis för att huvudet kanske inte alltid hänger med 😉
Under något decennium bojkottade jag spektaklet men numera tycker jag att det är helt ok underhållning som inte tål att analyseras. BR:s vinst höjde dock tempen 🙂