ALIM: The Party (1968 USA)

The Party är det enda samarbetet mellan regissören Blake Edwards och Peter Sellers utöver filmerna om kommisarie Clouseau. Det var många år sedan jag såg den sist men jag ville minnas att jag fann filmen mycket rolig, frågan var bara om jag skulle uppskatta The Party i dagsläget?

The Party handlar om en misslyckad indisk skådespelare, Hrundi V. Bakshi, som på helt egen hand lyckas sänka en hel filmproduktion. Ödet gör att  Hrundi råkar bli inbjuden till en fest där värden är producent av tidigare nämnda film. Egentligen är det inget större fel på Hrundi. Han är bara lite småklantig, har otur och är kanske inte riktigt anspassad till den sociala situationen. En kombination som bådar för många pinsamma situationer.

Manuset var mycket kort och en stor del av filmens scener improviserades fram. Något jag inte tänkte på under filmens gång men så här i efterhand märks det. En del skämt dras ut i det oändliga känns det som, det kan bero på improvisationen eller att man blivit van vis dagens snabbare berättartakt.

The Party är tyvärr inte lika rolig som jag ville minnas. Sellers karaktär är inte speciellt rolig, ja han är på gränsen till småirriterande och larvig, tempot är tidvis småsegt och Edwards verkar tappa kontrollen över filmen under den sista halvtimmen. I ren desperation låter han folk trilla i husets pool. Har man sett en och annan film av Edwards vet man att just detta är lite av hans signum, troligen fann han folk som blev blöta vara otroligt roligt. När man sedan kastar in en elefant, lödder och en Sellers som ska spela full indier blir det bara fjantigt.

The Party får dock betyget godkänt pga en del bra scener samt en skön 60-tals känsla. Lite nostalgi får man unna sig ibland. Huset där festen hålls är en fest för ögat med eldstad, spiraltrappa, pool och heltäckningsmattor. Henry Mancini lyckas även peta in en trevlig liten låt som sjungs av Claudine Longet något som förstärker nostalgikänslan. Men i ärlighetens namn föredrar jag filmerna om kommisarie Clouseau.

Regi: Blake Edwards

Betyg: 5/10

8 tankar på “ALIM: The Party (1968 USA)

  1. Jag kommer ihåg att jag fann denna film hysteriskt rolig när jag var en liten, liten pôjk. Har inte sett om den med fullt utvecklad hjärna.

  2. Det är en väldigt rolig film, även när man ser om den nu. Men, precis som du är inne på tappar den det mesta sista halvtimmen eller så när cirkusen drar igång. Men innan dess är det en fröjd för ögat att skåda Peter Sellers och som du nämner huset där festen hålls.

    • Delar av filmen ÄR väldigt roliga men helheten gör att den falierar som film. Men huset jag skulle kunna flytta in vilken dag som helst

  3. Jag har nog bara sett den här i småsnuttar men det är något hos den som aldrig inbjudit till någon mer koncentrerad sittning. Jag tror att jag sannolikt skulle ha all invändningar som du har men utan den förlåtande nostalgikänslan.

  4. Sellers är ju alltid intressant att skåda, men den här låter inte så värst rolig.

    Relationen mellan Sellers och Edwards behandlas på ett rätt intressant sätt i The Life and Death of Peter Sellers. Det får en verkligen att vilja grotta (eller är det gotta?) ner sig Rosa pantern, en fiilmserie jag bara har sett fragment ur.

    • Rosa pantern kan jag rekommendera, kanske inte de två första filmerna med tre som földe efter den är mycket underhållande. Life and death… är det en bok eller film?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s