A Life in music 1981 – 1985

Punken hängde kvar ett tag till speciellt efter att jag upptäckte den Nordirländska gruppen Stiff Little Fingers. Deras version av -Johnny Was gick varm på skivspelaren. Live eller studioversion? Svårt att välja men jag går på studioversionen. Ungefär samtidigt fastnade jag för  Ultravox! .som senare skulle bli mer kända som synthgrupp men deras tre första skivor med sångaren John Foxx är oöverträffade.  John Foxx . lämnade gruppen för en solokarriär som är avsevärt mer intressant än Ultravox vidare äventyr.

Jag har aldrig vara speciellt förtjust i vare sig Ebba Grön eller Thåström. I mina ögon är KSMB . det bästa svenska punkbandet. Deras skiva Rika barn leka bäst är mycket bra. En annan bra svensk grupp som iofs inte kan räknas till punken var Dag Vag .. Innan vi lämnar punken vill jag bara pusha en extra gång för The Clash . som nu utvecklats från punk till rockband.

Under början av 80-talet fanns det ett radioprogram som hette Nattkräm som jag ofta lyssnade på. De spelade lite annorlunda musik än hitlistorna och gillade de en låt eller artist kunde de gärna spela den flera gånger under samma program. Jag vet inget om artisten Steve Forbert .men låten är mycket bra.

Då har jag betat av symfonirock, punk och nu blev det dags för den tredje stora musikgenren nämligen synthen. Visst hade jag lyssnat på Kraftwerk men det var Tubeway army och låten Are friend electric? som verkligen ledde in mig på .synthspåret.  Kassetband var oumbärliga under den här tiden. Formatet som gällde var 90 minuter då fick man plats med en skiva samt en singel på var sida. Av min kompis Kent fick jag ett band med en grupp Lustans lakejer.Den bästa skivan är deras debutalbum men de har hållt en förvånansvärt hög klass genom åren. Bästa låten hittar man däremot på deras andra skiva?

Nu gick det undan i skivköpen. Bara det plippade och ploppade lite högg jag glatt både mer eller mindre bra grupper. OMD fastnade jag för ganska snabbt och de hör till favoriterna bland synthbanden då de alltid leverat skivor av hög kvalite. Att missa Human leaugue som hade en brottarhit med Don´t you want me vore nästan omöjligt vid den här tiden men jag håller deras två första skivor Reproduction samt Travelouge som gruppens bästa. Även Simple Minds slank med i bara farten och den här låten är en höjdare att inleda ett blandband med, något som även Henke håller med om.Hårdrocken slog även stort i början av 80-talet men jag har aldrig riktigt orkat sätta mig in i musikstilen men ett par sånger och grupper snappade jag upp.

Sommaren 1983 hälsade jag på en kompis som jobbade på Åhlens skivavdelning. Det var lugnt i affären så vi småpratade lite och han håvade fram en maxisingel, att låten tog mig med storm är en underdrift. Konstigt nog sökte jag mig bakåt i bandets skivkatalog och fastnade för gruppens tidigare inkarnation Joy Division. Det skulle dröja ett par år innan jag verkligen insåg New Orders storhet.

Om man nu var intresserad av musik på 80-talet fanns det inte många källor att gå till. Tidningen Okej som jag bara bläddrade förstrött i fastnade jag aldrig för. De tidningar som jag läste var Schlager och Engelska Smash Hits. När Kaj Kindvall äntligen började visa rock-videos på SVT var detta en video som jag fastnade för.

Kaj Kindvall

Kaj Kindvall

1984 – 1985 tillbringade jag ett år i USA där jag ganska snabbt konstaterade att den amerikanska hit-musiken var ganska trist men ett par  amerikanska artister dög att lyssna på. Rap hade jag hört hemma då min far spelat en del skivor av tvivelaktig karaktär. Jag fastnade aldrig riktigt då för musikgenren. Den här låten  var populär när jag var i USA och jag fann den ganska roande. Om man idag kanske klagar på att radio spelar samma låt om och om igen är det bara en liten fläkt mot hur det var i USA. Wham slog igenom och Wake me up before you go go spelades till förbannelse. Rekordet var när hitten spelade samtidigt på fyra olika radiokanaler. Jag hatar den av hela mitt hjärta

Nästa vecka blir det världens bästa låt och en tur till Ibiza.

Listan 1981 – 1985 finner ni här.ALIM 1981 -1985

Annonser

8 thoughts on “A Life in music 1981 – 1985

  1. Grym inledning på spellistan! Stiff little fingers säger du. Hade aldrig hört dem. Låter lite som äldre kusiner till Levellers.

  2. Punken är inte min grej, men jag håller med om att speciellt KSMB är underhållande. The Clash är inget för mig.

    Ibland upptäcker man nya låtar. Tack för Cellaphone City. Vem är denne Steve Forbert egentligen?? Sällsamt.

    Blandbanden var oumbärliga. Svunna tider. Konsten att göra ett perfekt blandband var den heliga graal. Jag tränade och tränade men resultatet blev aldrig fulländat aldrig även om jag kom nära några gånger. Ordningföljen av låtarna är sååå viktigt! Theme for great cities fick ligga som inledningslåt på några av försöken!
    Men önskar man inte lite att de satt text till låten?

    I blandbandet-andan gjorde jag egna radioprogram framför den lilla kassettradion med fast mikrofon. Senare under studietiden sände jag, Sir Per och Mr Magic studentradio i Upssala-natten.

    Lustans lakejer är coola.

    Tar andra halvan i em.

    • Det är inte så ofta jag lyssnar på punk nu för tiden men Clash och KSMB är de banden som hamnar på skivspelaren om så är fallet.
      Kan inte hjälpa dig så mycket med Forbert men det lilla jag hört på Spotify låter bra.
      Även jag har försökt att hitta det fulländade blandbandet, har varit nära några gånger men fallit på målsnöret. Bland cd:s har inte riktigt samma känsla.
      Gillar intrumentala låtar så TFGC låter bra som den är.
      Egna radioprogram? Roligt! Hade några kompisar som körde lite program i lokalradion minns att det var dyrt.

      • Japp, egna radioprogram. 🙂 Dvs att jag pratade in mellansnack och la in låtar på ett band. TDK eller Maxell brukade det vara. Maxell XL II-S var ”tunga”. De genomskinliga Sony-banden gillade jag inte alls.

  3. En maffig och varierande lista, minst sagt (jag har som synes först nu hunnit lyssna mig igenom den). Haha, tack vare High Fidelity kunde jag ju känna mig nästan välbekant med Stiff Little Fingers. Det var också först när jag såg den filmen som jag fattade att det här med blandband var viktiga saker…

    Här blev det mest återseende av gamla favoriter, The Clash och Queen. Och Wake Me Up kan jag bara inte hata eftersom den LP:n var det första riktigt pop-album jag fick i present. Intressant att höra en annan sorts Human League än jag är van vid. Några hårdrocksklassiker blev det ju också. Ser fram emot varmare breddgrader 😀

    • Blandband är inget att skoja om – mkt viktiga saker för oss musiknördar 🙂 Egentligen är inte Wake me up en dålig låt – det finns värre men då den under ett halvår formligen kördes ned i halsen på mig ….. ja usch!
      Human League första två plattor är mkt bra – den formationen splittrades och två av medlemmarna bildade Heaven 17.
      Jag breakar varje inlägg vid ca 20 låtar då fler låtar blir lite väl saftigt att ta till sig om man har ambitionen att lyssna igenom materialet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s