Enki Bilial: En smutsig och brungrå värld.

Avengers har premiär nästa vecka tänkte jag skriva lite kort om den serien men istället blev det något helt annat. Jag tror att filmen kommer klara sig utmärkt på egen hand och väljer att slå ett slag för europeisk seriekultur och tecknaren Enki Bilial.

Enki Bilial föddes i det forna Jugoslavien 1951 men flyttade i ung ålder till Frankrike. Under 70-talet började han arbeta som serietecknare och jag upptäckte han egensinniga tecknarstil i början av 80-talet då man i Sverige publicerade några få seriealbum av Bilial.

Han stil präglas av en surriealism och överdriven symbolik som tilltalar mig. Bilials bilder är kanske inte vackra och människorna ser lite stela och bleka ut. Hans främsta styrka ligger inte tecknandet av levande varelser utan det är miljön och omgivningarna där Bilial kommer till sin fördel. Allt i hans värld verkar vara småskitigt och slitet. Vare sig det är snötäckt landsbygd, stora futuristiska städer, rymdskepp eller tåg så får jag känslan av att det ligger ett kolkraftverk i närheten som täcker allt med ett tunt lager av smuts. Hans bilder går ofta i en grå/brun skala med färgen blå eller röd som bryter av monotomin. Det kanske inte låter så värst spännande men Bilial har en stil som gör honom till en av de mer intressanta tecknarna i mina ögon.

Det finns en del att läsa av Bilial på svenska men det kan vara svårt (och dyrt) att komma över. Har man tur kan man hitta hans i mitt tycke två bästa berättelser Jakten (Partie de chasse) och Terroristerna (Les Phalanges de l’Ordre Noir) på ett välsorterat bibliotek. Båda berättelserna är skrivna av Pierre Christin vilket är en fördel då Bilial i är en avsevärt bättre tecknare än manusförfattare.

Jakten handlar om ett gäng kommunistpampar med mycket blod på sina händer som  träffas på en herrgård i Polen. Varför de träffas avslöjas i slutet, det är en deprimerande historia som handlar mycket om svikna ideal och faran med att låta ändamålen helga medlen. Jakten lider en del av att den av och till övergår i en historielektion om kommunismen i öststaterna men Bilials smutsvita vinterlandskap  är utsökt.

Terroristerna var det många år sedan jag läste men det är en thriller som rör det spanska inbördeskriget. En fascistisk terrororganisation seglar upp efter Francos död och en grupp gamla frihetskämpar från inbördeskriget samlas en sista gång för att bekämpa facisterna.

Man kan även hitta Bilials kortare och mer humoristiska historier i de avsomnade tidningarna Epix och Tung metall men som sagt mitt tips är Jakten och Terroristerna.

6 tankar på “Enki Bilial: En smutsig och brungrå värld.

  1. Intressant att läsa om, även om jag inte själv är någon idog seriekonsument. Det verkar som om just Frankrike har ett gynnsamt serieklimat? Om det stämmer, vet du vad det kan bero på?

    • Svaret blir nog istället att Sverige har ett ogynnsamt serieklimat. Det är bara att åka till Danmark så märker man att inställningen är en helt annan. Skillnaden är nog att Sverige är ett av få länder i Europa där serier inte räknas som kultur. Tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s