A life in music: 1988 – 1992

Året var 1988 och jag hade flyttat till Stockholm. En varm sommardag slank jag in på kulturhuset för att bara sitta och lyssna på lite musik. Chansade på en grupp som jag läst en positv recension om. Redan vid de första tonerna blev det med ens kyligare i sommarhettan och jag hade hittat ett nytt band.

Pet shop boys kom ut med albumet Introsptective där öppningsspåret är en av deras bästa låtar. Men det ska var fullängdsversionen där Tennant rappar om Che Guevara. En textstrof som sorgligt nog är bortplockad från singelversionen. Hösten 1988 träffade jag min blivande fru, fast det visste jag inte då. I hennes skivsamling hittade jag en och annan ny artist . Guldkornet i hennes samling var den för mig då helt okände  Lloyd Cole.

Under vintern köpte vi ett gäng klassika skivor, en av våra favoriter blev Nötknäpparen och speciellt detta parti av baletten. En skiva som tyvärr gått förlorad då vi bytt från lp till cd. Synd då vi låg i många timmar och lyssnade på snöflingornas vals vintern 88/89. Efter  lång väntan (besökte Pet sounds dagligen i en veckas tid) dök även New Order upp med sin bästa skiva Technique som innehåller ett pärlband av suveräna låtar. Köpte även Springsteens Born to run vid den här tiden och Jungeland  är det bästa han gjort anser jag.

På fryshuset (tror jag) gav The The konsert .  Då jag nyss köpt hans debutalbum Soul mining blev jag mycket glad då han spelade större delan av den  plattan som jag håller högt.  Annars var det väl Orup som var stekhet de här åren personligen var jag mer förtjust i Scoccos Sarah och Kindes soloalbum .

När vi fått vårt första barn flyttade vi till Karlstad och köpte även vår första cd-spelare. Första cd:n jag köpte var Webstrarna. Till min frus fasa visade det sig att jag har en böjning (något jag länge förnekade men nu accepterat) till eurodisco något hon anser att man bara dansar till och inte lyssnar på. Jag anser motsatsen och får spela skivorna när jag är ensam  hemma tillsammans med Jarre och Kraftwerk som också ogillas å det grövsta. KLF får bli musikvideo då de inte var spotifyande.

Kring det tidiga 90-talet hittade jag ett gäng  sköna  sommarlåtar  som  aldrig är fel att lyssna på vinter som sommar. Det började röra på sig i Storbritannien och flera intressanta grupper började ploppa upp. Två favoriter var The Farm och och Happy mondays.

Tyvärr måste man arbeta för brödfödan och jag började köra truck. En arbetskamrat, Ronny, riggade upp en radio åt mig i trucken så jag kunde få tiden att gå lite snabbare. Något som verkligen behövdes, de enda två jobb jag haft som varit värre var vid löpande bandet samt att bära kaffesäckar. Tack vare radion hittade jag The Lightning seeds

Köpte samlingsplattan Glöd med Kjell Höglund. En mild och trevlig man som jag haft turen att få träffa fast jag vet inte om han tyckte det var så roligt. Min kompis Kent sa att han såg ganska rädd och besvärad ut vid tillfället. Han bästa låt är den här. Via en kompis upptäckte jag The Blue nile. Gruppen har inte gett ut speciellt många skivor men de är alltid värda att lyssna på.

Hela listan finns ALIM 1988 – 1992 här.

About these ads

6 reaktioner på “A life in music: 1988 – 1992

  1. Det är fascinerande hur mycket av ens liv som går att beskriva bara med hjälp av musik, precis så som du gör. Mycket bra musik dessutom, Jesus och Mary Chain i synnerhet. Håller även med om Jungelands storhet.

    Utöver det ser jag många akter jag ska lyssna igenom när tillfälle ges.

    • Musik o livet går hand i hand åtminstone för mig. Musik bygger mkt på känslor som komprimeras till några korta minuter därmed tror jag att det är lättre att minnas och sätta det hela i ett sammanhang. Usch det här lät pretto men låt gå ;)

  2. Mycket kul inlägg.

    Pet Shop Boys var överraskande bra. Ska kolla in den skivan. Kate Bush vet du att jag gillar.

    Lloyd Cole har jag aldrig fastnat för. Behöver kanske träffa den rätta tjejen först? Han har en schysste röst i alla fall.

    Nötknäpparen var den allra första balett jag såg på riktigt (London). Har i och för sig bara sett två (Svansjön i Köpenhamn).

    Technique! Se mitt inlägg för 1989.

    Bruuuuce är inget för mig, trots hans melankoniska anslag.

    SNAP! Jag håller med dig! Går att dansa till, men bra att bara lyssna på åsså. Den låten var med på en 3cd dansblandning jag gjorde till min 35-årsfest.

    Vad gjorde du med Kjell Höglund? Körde på honom med trucken? :-) Mitt värsta jobb genom tiderna var på löpande bandet på Volvo, Skövde. Svintrist. :-{

    The Blue Nile låter som en blandning av The Fixx och Sting…

    • PSB skivan tror jag du skulle gilla speciellt då Domino Dancing är med. Min version var från deras live men studioversionen är lika bra.
      Får hoppas du hittar rätt tjej Henke :)
      Nu blev jag avundsjuk ang. nötknäpparen. Var det bra?

      Kjelle är ganska liten och jag är ganska stor och var vid det tillfället överglad att se karln så han kände sig kanske lite obekväm – vilket jag kan förstå.

  3. Jättekul att både läsa och lyssna på.

    Jesus and Mary Chain har jag aldrig riktigt fastnat för och de inledande nybekantskaperna var inga höjdare för min del. PSB har jag ju redan nämnt, de är alltid trevlig att lyssna på.

    Sett-balett är nog bara Svansjön vad jag kan påminna mig men jag är i perioder en rätt stor konsument av klassisk musik, både Tjajkovskij och balettmusik är alltid säkra kort. Testa Giselle, det är en väldig trevlig lite komposition.

    Johan Kinde hade jag hunnit glömma bort och när jag lyssnade lite insåg jag varför. Inte för mig ;)

    Eurodisco kan vara rent lyssningsbart om inte annat för rena nostalgiskäl och ditt smakprov av KLF var roligt eftersom jag inte tror att jag någonsin lyssnat på något annat än Justified and Ancient.

    Mja, dina sommarlåtar är nog inte mina sommarlåtar. Inte heller Kjelle finner riktigt sin plats.

    Däremot ska jag försöka lyssna lite mer på både Happy Mondays och The Lightning Seeds, det gav mersmak.

    • Tackar för balett tipset. Åhhh du gillade inte Kjelle men å andra sidan är det kanske inte så många som finner denna lite märkliga man bra.
      Lightning seeds är lättsam trevlig brittpop som säkert kan passa.
      Vill se mer av happy Mondays rekommenderas filmen 24 hour party people :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s