Funderingar kring The Lord of the rings ( 2001 -2003 Nya Zeeland USA )

The Lord of the rings av Peter Jackson är ett imponerande filmprojekt det kan nog alla vara överrens om. Om det är en bra film kan det däremot råda delade meningar om. När jag såg om rubbet (ca 10 timmar) för fjärde eller femte gången började jag fundera en hel del på hantverket. Jag lade märke till en del detaljer som gör att jag blir tveksam till Jacksons kvaliteter som regissör. Jag varnar för spoilers redan här men jag antar att de flesta människor som läser filmbloggar har sett filmen f.ö en anledning till att jag inte ger någon resume av handlingen.

När Jackson filmatiserade Tolkiens saga om Midgård valde han likt författaren dela upp berättelsen i tre delar. Filmprojektet är gigantiskt och Jackson lyckas verkligen att levandegöra Midgård och dess myller av olika folkslag, gigantiska städer, monster och palats. Han har även nyttjat landskapet i Nya Zeeland väl. Landskapsbilderna i filmen är vidunderliga. Jackson har inte tagit några genvägar när det gäller detaljer, bakgrunder, kläder, rustningar ja allt är skildrat in i minsta detalj. Jag minns när jag såg den första filmen. Världen och varelserna som mötte mig gjorde att jag satt och fick gnugga mig i ögonen. Det var en omtumlande upplevelse och den första filmen i serien är också den bästa. En anledning till att filmen fungerar så bra är att Jackson förvaltar tempot i filmen väl. Trots en speltid på över tre timmar blir det aldrig tråkigt. Hela tiden händer det något nytt och karaktärerna känns intressanta. Dialogen flyter också på bra.

I andra delen, The Two towers, börjar dock Jacksons oförmåga som regissör att visa sig. Fortfarande är det hisnande bilder på ett fantastiskt landskap. Stridsscenerna är otroligt bra och slaget vid Helms klyfta är en höjdpunkt i hela filmserien. Gollum är otroligt välgjord, det är svårt att tänka på honom som delvis dataanimerad.

Jackson får däremot ganska snart problem med historien. Tempot faller kvick och stundtals händer det egentligen ingenting. Minuterna tickar iväg och folk pladdrar och värst pladdrar den talträngde kung Theoden. Även om orcher håller på att slå in slottets port passar han på att bränna av ett tal för den som vill lyssna. Jag vet inte varför men när mer mänskliga karaktärer tar plats i berättelsen blir dialogen plötsligt stel och högtravande. Jag ligger och pustar och stånkar i soffan av alla pekorala formuleringar som pressas fram. Aragons och Arwens kärlekshistoria står och stampar och Jackson verkar inte tro att tittarna förstår problematiken så han förklarar den för säkerhets skull två gånger. Jag upplever det som att Jackson får svårt att hantera den komplexa berättelsen och han blir överpedagogisk i sitt berättande. Känslan av att Jackson har svårt att hantera relationerna mellan karaktärerna och vill istället syssla med spännande monster, modeller och action stärks än mer i den sista delen av sagan.

I seriens final är det nya fältslag, spökarmeer, en jättespindel och annat smått och gott. Klättringen uppför trappan till honmonstrets håla är mycket bra likaså staden Minas Tirith och den halvgalne rikshovmästaren Denethor, ypperligt spelad av John Noble. Scenen där han skickar ut sin son Faramir på ett självmordsuppdrag är troligen en av de bästa scenerna i hela filmserien.  Men likt The Two towers får vi dras med ständiga återblickar samt får Arwens öde skildrat tre gånger. Vidare spoilerar den  talträngde Theoden  alla chanser till ett överrumplingsanfall vid fältslaget på Pellenors slätter då han måste hålla, ja just det – ett tal. När det inte är fart och fläkt i rutan är filmen ofta seg och tråkig trots att detta ska vara den storslagna finalen. Än en gång övertygas jag över Jacksons oförmåga att hantera mänskliga relationer. Det finns konfliker och relationer och de skildras men på ett sådant sätt att det känns påklistrat och gjort av någon som försöker gissa sig till hur människor interagerar men inte förstår sig på det. Kanske kan man skylla på att det varit fyra författare till dialogen, jag vet inte men illa är det. Att Elijah Wood gått med samma ansiktsuttryck sedan slutet av första filmen lämar jag därhän. Han ser ut som en Frodo men agera kan han inte.

Slutet är  för långdraget men jag anar att Jackson hade svårt att släppa sitt projekt. Det känns som att han klamrar sig fast vid historien in i det längsta och vill inte riktigt låta berättelsen sluta.

De två sista filmerna är inte speciellt bra i jämförelse med den första delen. Kan hända att jag blivit mätt på alla storslagna scener och är lite bortskämd. Men Jacksons svårighet att få till ett bra berättartempo samt den stundtals usla dialogen gör att de två sista filmerna blir något man inte trodde – ganska tråkiga eller för att citera min kompis Lunkan som torrt konstaterade: ”De hade material till två filmer, men drog ut det till tre”.

Annonser

28 thoughts on “Funderingar kring The Lord of the rings ( 2001 -2003 Nya Zeeland USA )

  1. Håller med till 100%. Har länge anfört att del ett är överlägsen. Jag har samma syn på nr 2 som du. Trean är svagt bättre än tvåan, men de dödas armé förstör mycket. I boken är de som vanliga krigare och deras insats är mer tungan på vågen. I filmen är de en grön gegga som annihilerar allt den kommer i kontakt med. Gegga som flyter upp på murar osv. Skitdålig CGI helt enkelt.

    Dessutom är det dåligt, och inte lite skrattretande, hur många slut trean har. Jag halvt om halvt reste mig ur stolen, vad var det, sju gånger första gången jag såg filmen…

    Men du, vid omtittar ser du väl de förlängda versionerna, dvs 12 timmar av Midgård!

    • Japp det är de förlängda versionerna jag har och tittar på. Sluten är som att sitta i en tandläkarstol. Jag brukar om jag tittar själv ska tilläggas stänga av vid Aragons kröning – ett bra slut.
      Länge sedan jag läste böckerna gjorde ett försök att läsa om men fann de olidligt tråkiga. I detta fallet är filmerna bättre.

  2. Är det vanliga eller förlängda filmerna vi snackar om? Jag tycker nog att just hanteringen av karaktärer är bra mycket tydligare i de förlängda filmerna.

    Nu har jag inte sett filmerna på 2-3år, trots att de är mina favoriter. Men jag kan dem utan och innan så när det faller sig på numera ser jag helst filmer jag inte har sett tidigare. Däremot tycker jag nog att 2:an och speciellt 3:an känns sega när man ser alla filmerna på rad vilket jag haft en tendens att göra de senaste tittningarna. Filmerna är nog inte helt lämpade för maraton då man gärna spolar förbi scener med (förvisso sjukt snygga och) långsamma enter och ett evigt traskande med Frodo och Sam.

    Tyvärr så har nog även jag insett att Elijah tyvärr inte spelar alltför bra som Frodo i längden. Det går bäst i första filmen tycker jag.

    Jag skulle nog inte kunna tänka mig det här materialet i två filmer. Man skulle kunna lägga till lite mer och göra fyra stycken och finslipa flera av delarna för att få det att fungera bättre narrativt. Ekonomiskt å andra sidan är en helt annan femma.

    • Uj ännu mera speltid! Nej det vore allt för segt. Det är de långa versionerna jag tittar på men det hjälper inte. Tyvärr. Spolar gör jag inte det är filmerna för bra för att göra och enterna som du nämner är underhållande. Tycker jag 😉

      • Om man ser en film i taget så spolar jag självklart inte. Det blir så när man ser på alla i en stöt och oftast då är det vänner med som inte orkar allt. : >

  3. Jag håller såklart inte med om mycket angående de två sista filmerna. ”Sluten” som Henke nämner ser jag bara som positiva, och hade blivit besviken ifall filmen slutat för hastigt. Jag vill ju ha ordentliga farväl av karaktärerna, inte som i sista HP-filmen som slutade för snabbt. Men gillar man inte filmerna så mycket är det förståeligt om man tycker att slutet blir utdraget.

    • Min fru som älskar filmerna skakar oförstående på huvudet åt mig när jag klagar på det utdragna slutet så du är inte ensam Voldo 🙂
      Jag hoppas att det framgår i texten att jag gillar den första delen – fantastisk film det är synd att Jackson tappar greppet i efterföljande filmer.

  4. Här har ni ännu en anhängare till del 1!
    Den absolut bästa som lyckades skapa en skön stämning…vacker och olycksbådande på samma gång. Den sämsta är utan tvekan den sista som inte ger ett jota tillbaka till mig som åskådare. Nästan som ett karbonpapper på del 2 ju!

    Nä, jag har alltid tyckt att LOTR-filmerna har gullats med lite för mycket. Var de verkligen värda alla sina Oscar…? Hrmmm…

    Gjorde ett försök att läsa Tolkien för många år sedan, men fastnade HELA tiden på typ sidan 7 eller något, det var ju så satans tråkigt och trist! Kanske beror det också på att jag har lite problem med för mycket doser av fantasy…. (Game of Thrones tex gav jag ett ärligt försök…men det blev bara för mycket smet med namn och fantasiländer och folk och fan vet allt….)

    Naturligtvis har jag aldrig sett de långa versionerna och att det ska ske är lika troligt som att Sverige kommer att börja göra bra polisfilmer…. 😉

    • Jag tror nog att de gav oscars till det gigantiska arbetet och inkomsterna inte för kvaliten. Boken är trist – makalöst trist men Game of Thrones gillar jag det känns inte alls lika stelt men visst är det många namn 😉
      De långa versionerna är lite bättre för av ngn märklig anledning var det en hel del action som fick stryka på foten vid klippningen och inte meningslöst pladder.

      • Ja det är naturligtvis så att tekniken bakom bakom belönades både hit och dit, men pris för årets bästa Film!?! Hell no!
        Och Regi…. kom igen…

        Hela filmsagan är mäktig, givetvis. Men aningens överskattad har jag alltid känt….

  5. Håller med, men kanske bara till 75% 😉 Som många andra har sagt, ettan är överlägset bäst eftersom det är den som håller ihop bäst rent story-mässigt. Det finns en tydlig början, mitten och slut. Jag har läst böckerna både en och två gånger och hör till dem som tycker att Jackson gjorde ett riktigt bra jobb med att plocka ut godbitarna och lämna ffallt lyriken därhän.

    Sedan börjar det dra iväg och inte är någon av filmerna egentligen riktigt helgjutna (Elijah, comic relief i tvåan, splittrade, högtravande på sina ställen, enter) men som en trilogi blir jag fortfarande fullkomligt trollbunden när jag ser dem. Dock stänger jag helst av trean innan ens örnarna dyker upp, det tycker jag är lagom.

    En bra och tänkvärd text!

    • Tackar för berömmet 🙂 Jacksons filmer är överlägsna böckerna anser jag. Just att Gimli fick agera comic relief stör mig, en gång är helt ok men inte så fort tillfälle ges. Enterna tyckte jag var ganska roande men vad jag förstår är det en o annan som ogillar dessa stillsamma varelser.

  6. Håller verkligen inte med Steffo heller om att trean inte var värd Oscarsvinsterna för film och regi. Hade den inte vunnit så hade jag garanterat aldrig brytt mig om Oscarsgalan det minsta i fortsättningen. I mina ögon var den totalt överlägsen de övriga nominerade som är mediokra och väldigt typiska Oscarsfilmer. Året 2003 kryllade dock av fantastiska filmer annars.

      • man kan nog anta att det vara hela filmserien som fick oscarsutdelningen men det känns lite knepigt att den sämsta filmen i serien kammade hem flest oscars.

  7. Det här är ju en filmtrilogi som i princip alla sett och de flesta hyllar. Jag har endast sett filmerna en gång, på bio. Vill påpeka att jag inte läst böckerna och inte är särskilt förtjust i fantasy-genren. Den första filmen var bra, en svag fyra har jag för mig att jag gav den. Men resten var inte på samma nivå och det blev, precis som du nämner, alldeles för utdraget, särskilt slutstriden i den tredje filmen.

    Har aldrig haft ett sug att se om filmerna, men den första kan jag tänka mig se en dag. Dock känner man sig tvungen att se resten också och det tror jag inte jag orkar.

  8. Jag har faktiskt inte ens sett den tredje filmen. Har alla filmerna i de förlängda utgåvorna och har sett den första två-tre gånger, samtliga gånger med goda minnen, men sen tar det slut. Tvåan har jag sett en gång och även om den också var rätt trevlig, så tar den ju aldrig slut. Av samma anledning har jag varit så oerhört osugen på den sista delen, just eftersom jag i princip måste avsätta en halv dag för att se den.

    Längden är dock en småsak, främst är det för att jag, precis som Steffo, har svårt att engagera mig när det gäller fantasy. Påhittade städer hit och dit, konstiga varelser och pratande träd – det är knepigt nog att hålla koll på min egna, högst verkliga, värld. Då tycker jag Harry Potter är bättre eftersom det går att relatera till verkligheten, vilket filmerna utnyttjar.

    Intressanta tankar dock. Kul att det finns folk som vågar sätta sig upp mot denna älskade serie, även om man inte nödvändigtvis behöver tycka så illa om filmerna.

    • Jag har också svårt för fantasy på bok men på film går det oftast bättre. Däremot gillar jag s.k urbanfantasy bättre dvs övernaturligheter i vår vanliga värld. Jag ogillar inte filmerna men de inte så bra som många vill påskina tycker åtminstone jag.

  9. Trevlig läsning. Själv är jag inte jätteförtjust i tvåan då jag tyckte det blev jobbigt med hoppandet mellan de olika historierna (”Frodo och Sam”, ”Merry och Pippin”, ”Aragorn, Gimli och Legolas”). Och trean, ja, den är föööör utdragen men jag gillar den ändå. Och nånstans förstår jag Voldo, om man gillar filmerna så vill man liksom inte att de ska ta slut. Om man däremot tycker filmerna är ok så fattar man inte vad Jackson håller på med i sista filmen. Nån gång ska jag ta köra ett maraton och se om alla tre förlängda. Inför tvåan och trean såg jag om de föregående förlängda filmerna men har inte sett trean förlängd (som om den skulle behöva förlängas).

    • Det som är förlängt i 3:an är mest actionscener så den kan kännas lite kvickare men som sagt sista halvtimmen kunde gott ha klippts bort. Jackson gjorde likadant i King Kong han behöll tjatet o det pekorala men lät bla en hel actionsekvens klippas bort. Även jag undrar vad han sysslar med.

  10. Jag har under LÅÅÅNG tid undanhållit mig från att kommentera recensionerna här men nu måste dumheterna få ett slut. Älskar denna Saga: ja, gillar man inte sagor lär man inte gilla fantasy heller. Har läst (eller snarare lyssnat) på böckerna, de är sega..men ändå intressanta. Kan dock nästan aldrig bli mätt på filmerna. Nu körde vi ett maraton så nu lär det dröja till nästa gång. Ja, första filmen är bäst. I alla filmer Gillar jag myllret av varelser, växlingen mellan parallellhistorierna och jag har sällan tråkigt. Så klart ska man se HELA slutet av trean, otroligt sorgligt…. Blir inte helt annars… Men är väl en känslomänniska av rang… Så visst är trilogin ett ”masterpiece” enligt mig. Vi har inte sett något liknande sedan första filmen visades o troligtvis lär det dröja till nästa gång (ja, förstås Bilbo). Älskar Även allt extramaterial…..

    • Jag får väl i sedvanlig ordning hälsa dig välkommen hit min kära hustru. Det skulle till att jag klagade skriftligt på din favoritfilm för att du skulle tvingas till en kommentar 😉 Vi kan vara överens om att vi är oöverens när det rör sig om den här filmen och Die hard och skräckfilmer och…..

  11. En serie som väcker många känslor uppenbarligen, så till den grad att vi till och med får ett meningsutbyte mellan äkta makar. Fight, fight, fight 😉

    Intressant att det i det här sammanhanget tycks finnas fler ogillare än gillare. Något av en förutsättning är förstås att man gillar den här typen av episk sword and sorcery-fantasy, annars blir det svårt.

    Funnes det någon rättvisa i världen skulle Fellowship av vunnit de priserna som Return nu fick, men man vågade väl inte satsa på en sådan ”lätt” film inledningsvis. Jag kan förstå logiken i att ge sista filmen alla utmärkelser men tycker fortfarande att det blir lite knepigt. Men det är ju inte första gången Oscars delats ut för långochtrogentjänst, snarare än den prestation som belönas för tillfället.

    När det gäller enterna är det iofs inga favoriter i böckerna, men i filmerna blev det alldeles för mycket Disney över dem när man fick dem i närbild (men deras förstörelse av Isengard är jäkligt häftig) och jag verkligen hatade att Rhys-Davies fick göra Treebeard också. Herregud, några hundra tusen måste det väl ha funnits över till en ny röst?!

    • Vill nog inte kalla det en fight utan mer kallt krig 😉 De där låga och trogna oscarspriserna är inte mycket att hänga i julgranen tycker jag.
      Jag hade nog ingen egentlig bild av enterna så de störde mig inte men i boken var de trista kanske därför jag blev positivt överraskad.

  12. Hann inte läsa ordentligt då du publicerade, men har läst igenom igen. Intressant o träffsäker analys! ”I andra delen, The Two towers, börjar dock Jacksons oförmåga som regissör att visa sig.” Absolut han är inte en lysande regissör, framförallt inte personinstruktör. Därför är jag mycket bedrövad över att Del Toro hoppade av ”The Hobbit”. Det skulle bli en bättre film med honom vid rodret. Helt säkert!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s