A life in music 2000 – 2006

Vi närmar oss slutet sakta men säkert på den här musikresan. Nu har vi kommit till 2000 talet som jag finner avsevärt intressantare än 90-talet. Vi flyttade från en trerumslägenhet till en villa och med ens blev det lättare att spela musik igen. Wicked game av Chris Isaak hade jag hört men det var när jag hörde den här melodin som jag fastnade för Isaak och hans musik.

I samband med att internet utvecklades hittade jag mycket ny musik över nätet men det första jag gjorde var att leta upp alla de bra låtarna jag hört här och där utan att riktigt veta vilken artist det var. Ny musik i all ära men det är de  gamla  godingarna som består.

Oasis splittrades härom året när bröderna Gallager slogs bakom scen innan en konsert. Jesus & Mary Chain splittrades efter att bröderna Reid började slåss PÅ scen under en konsert (om nu det ryktet stämmer). Deras två sista skivor var i alla fall bland det bästa bandet gjort; Stoned and dethroned samt Munki rekommenderas varmt. Madonna har jag aldrig varit överdrivet förtjust i men albumet Music gillade jag. En liten flört med rapmusiken hann jag också med, de artister jag lyssnat mest på är  Beastie Boys samt Eminem. Sakta men säkert började jag att acceptera U2 igen. I.om Achtung Baby började de skriva  intressant musik igen. Min favortitplatta med bandet efter nystarten är All That You Can’t Leave Behind.

Jag minns köpet än idag. Hade egentligen bara pengar till en skiva. Jag stod och valde mellan Exciter (Depeche Mode)  och Reveal (REM). Det slutade trots allt med att jag köpte båda. REM skivan är min sommarskiva som åker in i skivspelaren vid sommarlovets start och där ligger den till augusti. Den här låten hörde jag på radion när jag åkte bil och fastnade för artisten/gruppen på direkten. Tack till Sveriges radio som listar alla låtar de spelar på internet, det blir lättare att hitta ny musik. Till slut fick jag även erkänna för mig själv att Robbie Williams var en bra artist speciellt när han släppte en tre/fyra bra skivor på raken. Plötsligt låg även Blur i cd spelaren hur det gick till vet jag inte riktigt men bra är/var dom.

Håkan Hellström kände jag till och hade t.om sett honom live men det var med den här  låten jag fastnade för honom ordentligt. Även Kent gick det inte att värja sig emot speciellt inte efter deras skiva Vapen & ammunition. Deras bästa sång är däremot denna från skivan Isola. Då Marcus med fasa insåg att min musiksmak blev allt sämre med åren började han i ren desperation mixa cd-skivor i hopp om en kvaltetshöjning. Mestadels är det som att kasta pärlor till svin men han lyckades i alla fall få mig intresserad av Belle & Sebastian med den här lilla melodin.

Marcus gick och gifte sig och under bröllopsfesten där bla mina två morbröder hotade med stryk då jag uttryckte ett gillande för vargar hade Marcus mixat ihop lite musik som spelades under kvällen. Två låtar fastnade under kvällens gång. Jag hade halvt om halvt glömt bort Waterboys vid det här laget men så hörde jag den här sången  av Mike Scott och sedan dess har Scott och Waterboys fått följa med på musikfärden igen. Jag avslutar veckas ALIM med en låt av New Order som pressade fram två skivor under början av 2000 talet innan de splittrades.

Här finns  ALIM 2000 – 2006

Upptäckte att jag glömde förra veckans låtar de hittar ni här.ALIM 1993 – 2000

Annonser

13 thoughts on “A life in music 2000 – 2006

  1. Madonna är bra, desto senare desto bättre gäller dock.

    U2 är fortfarande inte förlåtna hos mig.

    Kul att du lyfter Robbie W. Jag har knappt lyssnat på honom, men sett lite intervjuer och sånt. Han är en true entertainer, och det gillar jag i alla lägen!

    Hur gick det till egentligen???

    Håkan är väl ändå < Broder Daniel, tycker du inte?

    Vapen & ammunition är deras bästa, Sant. Jag har dock aldrig fångat magin med 747. Konstigt. Ska se dem live på Sjöhistoriska i augusti. Det ska bli kul. För att inte tala om då jag ser dem på Cirkus nu i maj…

    Belle & Sebastian kommer dyka upp på min resa också.

    Hahaha. Jag gillar också vargen. Har inga argsinta jägare i släkten men kusiner som "utmanar" med hembränt blandat med cc för att se om man är en man, läshuvud som jag är…

    • Du var hård mot U2.
      Stämmer precis att Robbie är en True entertainer. Han har dock tappat mkt på senare år. Tror Blur smög sig in via Park Life skivan men jag är inte helt säker.
      Det lustiga är att jag aldrig hört på Broder Daniel så jag vet inte.
      Ang. Kent nu blev jag avundssjuk riktigt avudssjuk hoppas du får trevliga konserter 🙂
      Hembränt Usch o brrrrr men jag känner igen det från mina morbröder.

  2. Jag måste också puffa för Broder Daniel. Mitt absoluta favoritband (egentligen i en helt egen division). Men så har jag ju vuxit upp med deras musik också.

    Om du någon gång blir sugen, här har du en lista med några lättillgängliga låtar att börja med:

    • Egen division! Det var inte illa. 😀

      Jag är bara en novis då det gäller BD, men jag tar mig friheten och approvar din lista ty du har tagit med When we were winning, Shoreline och No time for us.

      Saknar dock Underground.

  3. Egen division är ingen underdrift. Har tuggat deras musik åtminstone några gånger i månaden ända sedan jag var 12-13 år. Har fortfarande inte tröttnat.

    Kul att du också tittade på listan. Jag satt och ändrade lite i den precis. Försökte att ta med mina guldkorn, fast samtidigt göra den lättlyssnad. When We Were Winning var med från början, men även om det är en fantastisk låt så har jag alltid tyckt den låtit för lite BD, på något sätt. Fast vafan, den är ju en av de mer positiva låtarna i deras katalog. Den får avsluta festen!

  4. En av de mer positiva låtarna?? What? Jag har alltid hört den som väldigt sorglig, en lament över en förlorad ungdom då allt var möjligt, då vi vann, men nu, allt förlorat.

    • Ja, din tolkning är helt korrekt. Men de avslutande fraserna: ”Before tonight’s a memory, let’s go out, I am still young” har jag alltid tolkat som att Henrik trots allt ser positivt på nu- och framtiden. Med det ändras därför hela låtens innebörd.

      Sen så är ju inte deras övriga katalog direkt fylld av muntra låtar, så den har inte så stor konkurrens. 😉

  5. 00-talet artade sig bättre än 90-talet, men det var mycket tack vare de gamla godingarna så det kanske inte riktigt räknas? 😉

    Hellre Eminem än Beastie Boys i alla fall, men rap är verkligen inte min genre.

    Kan däremot vara med på både Madonna (även om Music inte är hennes bästa tycker jag), REM och inte minst Robbie. Dock var nog She’s Madonna på Rudebox den sista Robbie som jag aktivt uppmärksammade. Han var bättre innan känns det som.

    Det svenska är fortfarande tråkigt 😉

    Ja, varg-tycke ska man vara försiktig med…

    • Klart att gamla godingar ska räknas. Det är det som spelas överlägset mest nu för tiden hemma hos mig. Jag har ett par kvar till finalen. Rap kan vara svårt men jag gillar nog BB lite mer då musiken på både gott o ont är mer kreativ. Robbie har definitivt sett bättre dagar. Rudebox var sista jag aktivt lyssnade på men redan där hade bäst före datum passerats. Inte gilla Kent ack ack ack 😉 Får se om du gillar de få svenska band som dyker upp på söndag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s