Shutter island (2010 USA)

Det tog ett bra tag innan jag såg filmen Shutter island. En anledning var att jag hade läst boken (Patient 67 sv.) av David Lehane och kände att det räckte. Häromkvällen fick jag dock ett visst sug efter att se Scorseses film.

Shutter island är en isolerad ö som hyser ett mentalsjukhus där de mest svårbehandlade patienterna spärras in. Då en av mentalpatienterna försvinner spårlöst skickar man efter två poliser som ska utreda fallet.  Ju mer de två poliserna nystar i försvinnandet desto mer märklig ter sig hela historien. Patienten har verkligen gått upp i rök och sjukhusets ledning verkar dölja något.

Som bok fungerade Shutter island utmärkt men filmatiserad känner jag att storyn och speciellt upplösningen är både korkad och osannolik. Ett annat problem jag hade med Shutter island är att Scorese tar i så han nästan spricker för att skapa en ruggig stämning. Ödesdiger musik dånar ur tv-appraten, knepiga kameravinklar, skuggor, Scorsese vill verkligen visa oss tittare att här ligger det en hel kennel begraven. Skådisarna Max von Sydow, Ben Kingsley, Mark Ruffalo och Leonardo de Caprio brukar göra bra insatser men inte i den här filmen. Skådespeleriet funkar inte alls, repliker och agerande känns stelt och opersonligt. Ska jag vara ärlig så funkar inte filmen alls för mig, den känns överdriven och på ibland gränsen till parodisk. Mycket av det jag tagit upp kan jag både ana och förstå varför Scorsese väljer att göra och han gör nog så gott han kan med den historia som han beslutat sig för att filma. Jag skulle nog vilja påstå att han tagit sig vatten över huvudet. Det som fungerar i en bok blir kanske inte lika bra på vita duken. Jag kan tänka mig att man möjligtvis uppskattar filmen bättre om man inte läst boken.

Regi: Martin Scorsese

Betyg: 3/10

27 thoughts on “Shutter island (2010 USA)

  1. Boken är en av de bästa jag någonsin läst.
    Filmen är…okej.
    Naturligtvis försvinner ju mycket av magin och effekten när man redan kan storyn.
    Håller nog med dig lite om ”överspelet” på alla fronter…från skådisar till scenografin.

  2. Samma som Steffo, älskade boken men tyckte väl inte lika illa om filmen som du gjorde. Acceptabel, men långtifrån något mästerverk. Hallucination/drömscenerna tyckte jag inte alls funkade. Möjligen tyckte jag inte att filmen var tillräckligt bra för att bekymra mig överhövan om skådespeleriet.

      • Jag tror chansen åtminstone skulle kunna vara större, största problemet med filmen tyckte jag var att man aldrig fick till den ypperliga stämningen som fanns i boken.

      • Vid vissa ögonblick kommer känslan fram men det dränks oftast pga av att Scorsese överdriver i scenografi och musik.

  3. Man ska helt enkelt inte läsa böcker. Finns ingen mening om man vill se en film utan att veta hur det går😉 Jag gillade filmen, även andra gången. Skådespeleriet hade jag inga problem med. Dock tror jag Scorsese låtit skådespelarna ha ett lite 50-tals aktigt skådespeleri eftersom historien trots allt utspelar sig då. Och med tanke på hur filmen är gjord funkar det.

    Förstår dock om du inte gillar den efter att ha läst boken. Jag skrev så här.

    • Håller inte riktigt med dig där då jag har sett många filmer som varit bra efter att jag läst boken; Misery, The Shining, LOTR (som är avsevärt bättre som film än bok), Game of trones (iofs tv-serie) bara för att nämna några. Men bäst är förstår film först bok sedan.
      SPOILER SPOILER SPOILER
      Jag tolkade det stela skådespeleriet berodde på att karaktärerna skådespelade dvs hela storyn är iscensatt pga De caprios karaktärs psykiska hälsa. jag tolkar även den hotfulla stämningen i filmen som att det är så caprio upplever sin verklighet. Men det är min välvilliga tolkning av Scorseses misslyckade regi. rätt eller fel det vet bara Scorsese.

  4. Jag har inte läst boken. Min första reaktion av filmen var att det var en stark thriller, men det falnade väldigt fort. Jag börjar bli trött på Scorses-Di Caprio. De är så sablans gravallvarliga hela tiden. Filmen behållning var Mark Ruffalo. Jag gav den efter en natts sömn en trea, en helt ok film, men inget mästerverk. Min revy:
    http://fripp21.blogspot.se/2010/04/shutter-island-2010.html

  5. Så skönt med en recension som sågar filmen. Jag tycker annars att alla jag snackar med i min omgivning tycker den är så bra.

    SPOILER Jag läste boken först och gillade den verkligen, speciellt på grund av twisten i slutet. Men jag tyckte också att mysteriet upp till lösningen var oerhört spännande. I boken tror man ju att han är en ”vanlig detektiv” (dock med några egna problem, men det har ju alla huvudpersoner i kriminalromaner) mycket längre tid och blir överraskad när verkligheten avslöjas framåt slutet. I filmen spårar det ur alltför tidigt känns det som. Jag avskydde drömscenerna och tyckte att filmen tappade väldigt mycket spänning på att man snabbt förstod att det var huvudpersonen som hade kraftiga psykiska problem snarare än omgivningen. Usch vad besviken jag var på den.

    • Vad jag kan se så är vi överrens och jag är inte heller ensam om mitt tyckande. Synd dock på filmen för storyn har potential att bli bra.

  6. Jag tycks möjligen vara den enda som först läst boken, sedan sett film och tyckt att bägge varit bra!🙂

    Boken är den bästa roman jag läst (läser alltför lite romaner på grund av att filmer fyller liknande behov). Den är en sidvändare och jag minns precis känslan och platsen jag var på när jag läste de sista sidorna (i baksätet på en bil på väg till ÖoB, totalt avskärmad från det som försigick utanför min bubbla).

    Jag tolkar det tydliga skådespeleriet precis som Movie – Noir gör. Scorsese försöker (uppenbarligen om man ser bakom filmen-intervjuer med honom) skapa den känsla som sker i dialog i 50-tals-noir-filmer och hymlar inte om att boken är en ”pulp-story”, samt att han av förklarliga skäl vill skapa en opålitlig, nästan overklig känsla i luften.

    Jag tycker dessutom att filmen är en av de mest lyckade försöken att efterlikna en romanförlaga, då boken är väldigt direkt skriven och därför inte svårskildrad på film scen för scen, händelse för händelse. De tankar som sker inom huvudkaraktärens huvud är dock givetvis en dimension omöjlig att föra över till film och det som gör boken oöverträffad.

    Jag gillar framför allt Leonardo DiCaprio, som trots att han inte är det mest klockrena namnet att spela karaktären ändå gör allt jag hoppas på och har några av sin karriärs mest övertygande ögonblick.

    Jag gillar också drömscenerna – inte lika mycket första gången jag såg dem som andra gången dock, men de skapar en sällsam känsla de flesta andra filmer som har drömscener misslyckas med. Jag är väldigt överanalytisk när det kommer till att skildra drömmar på film, men drömmarna i Shutter Island är för mig intressanta just-för-att de bryter av filmens övriga tempo och det är något fler filmskapare borde ta fasta på mer genomtänkt.🙂

    Jag kanske ska publicera min gamla recension av Shutter Island nu på bloggen förresten, när den kommit på tal?🙂 Jag såg den två gånger på bio och jag tycker den är en 8/10, men betyget kom först efter några dagars betänktetid.

    • Ett långt och välskrivet försvarstal av Shutter island. Det som funkar dig passade inte mig alls. Men jag förstår dina upplevelser av filmen det rör sig nog helt enkelt om olika smak. Personligen tycker jag Scorsese tar i för mycket. Men vi kan vara överrens om att det är en otroligt bra roman. har du inte läst ngt annat av lehane så kan jag rekommendera hans övriga böcker äv om det kanske inte riktigt når upp i samma klass som Shutter Island.

      • Ja, det är ju en författare som föll mig (och många miljoner andra) i smaken så det borde jag göra. Gillar ju verkligen utvecklingen i filmen Mystic River också och önskar att jag hade läst boken där före, då det nog gjort filmupplevelsen ännu bättre åtminstone för mig, även om filmen är väldigt bra ändå givetvis.🙂

      • Mystic river gillade jag både film och bok. Nu var det ett tag sedan jag såg filmen men jag minns än Penns psykbryt när han för reda på dotterns död. Stark scen. Men jag kan tro att Mystic river lämpar sig bättre att filmas än Shutter island. M.R har rakare story och att berättarperspektivet i S.I ställer till det hela.

      • Ja, precis. Och Mystic River har framför allt typ fem skådisar som agerar på den absoluta toppen av deras förmåga.🙂 Tim Robbins och Sean Penn är extremt bra där. Hade en liten önskan om att Tim Robbins skulle spela Teddy i Shutter Island då jag såg typ en yngre Robbins framför mig när jag läste boken. DiCaprio var dock jävligt bra med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s