Den Romerske befälhavaren Coriolanus har jagat stadens ärkefiende Aufidius på flykten. Fiender till Coriolanus lyckas baktala honom och den forne hjälten tvingas till landsflykt. Han finner en oväntad bundsförvant i sin gamla fiende Aufidius och tillsammans marscherar de mot Rom.
Under slutet av 80 talet och en bit in på 90-talet stod Shakespeareadaptionerna som spön i backen och kulminerade med Branaghs oavkortade version av Hamlet (såg den på bio och om någon undrar, det var en pärs). Fortfarande dyker det upp en och annan film som baseras på Shakespears verk vilket jag kan förstå då de flesta av hans pjäser står sig än idag. Coriolanus hör dock till en av Shakepspears mindre kända pjäser och efter att ha sett filmen förstår jag varför.
Det är inget fel på skådisarna som sköter sitt teatrala skådespeleri bra. Det är heller inget fel att Fiennes, som rott detta projekt i hamn, valt att förlägga handlingen i modern tid. I både Richard Loncraines Richard III och Akira Kurosawa Ran utspelar sig handlingen under en annan tid och plats än i pjäserna och det fungerar mycket bra. Det ska erkännas att det stör mig lite att man verkar ha bantat ned orginaltexten lite väl mycket men å andra sidan minns jag fortfarande hur jag halvlåg i biofåtöljerna under visningen av Hamlet med en djävulusisk träsmak så man kanske ska vara tacksam för bearbetningen. Mitt stora problem med Coriolanus är att storyn är trist och oengagerande. Jag kan inte sätta mig in i hur huvudpersonerna tänker och agerar iofs förklarligt då pjäsen bygger på en gammal romersk legend och har i transfereringen från legend till pjäs behållt en del av den romerska moralen och etiken. Känslat av att ”vad det här allt” är ganska påtaglig när eftertexterna rullar. Jag undrar lite vad det var Fiennes såg i storyn som gjorde att all han gick ”all in” i projektet, mig undgår det i alla fall. Fiennes kanske skulle ha funderat både en och två gånger varför pjäsen Coriolanus av Shakespeare är relativt okänd innan han kastade sig in i projektet. Kort sagt filmen känns lika död och ointressant som en kall sejfile.
Jessica tyckte annorlunda och filmen kan man se här om man vill bilda sig en egen uppfattning.
Regi: Ralph Fiennes
Betyg: 3/10
FILMITCH 
Som sagt – jag är av en annan uppfattning. Visst var det lite svårt att komma in i först, men jag tycker att filmen tog fart när han blev utslängd av pöbeln, precis som vilken kändis som helst idag. Kärleken från folket är så snabbt övergående. Ett enda feltsteg på facebook och du är ute i kylan. Den här är på min top 20 lista över filmerna hittills i år.
En av anledningarna till att jag länkade dig var att du är av en helt annan uppfattning vilket gör att åsikten om filmen blir lite mer spännande. Än mer intressant var att när du fick upp intresset för filmen så svalnade mitt. Jag rekommenderar verkligen Richard III om du inte sett den.
Detta var den klart sämsta filmen jag såg från 2011. Hade oerhört svårt för det teatraliska och det gick inte alls hem hos mig. Coriolanus var en given 1/5 för egen del.
Just det, det var hos dig jag läste om filmen först. Det teatrala klarar jag av, det var i storyn det brast för mig. Tror nog att jag såg sämre filmer under 2011 än den här tex Red riding Hood
Pingback: Richard III (1995) « Rörliga bilder och tryckta ord
Den här teatrala filmen framstår som mer och mer intressant. Efter M-Noirs sågning och Jessicas hyllning var jag lite nyfiken. Och nu skriver du att den finns på Voddler. Hmm, måste ju nästan bli en titt. För övrigt kan jag aldrig sluta att tänka på vilket betyg Filip & Fredrik skulle ge filmen. Bra eller Coriolanus?
Troligtvis skulle de dela ut en Coriolanus. Finns avsevärt bättre Shakespearefilmer att se: Köpmannen i Venedig, Richard III eller Othello alla teatrala så det stänker om det.