The Amazing Spiderman (2012 USA)

Tanken var att jag och Marcus skulle kört en combo på denna film men jag hinner inte se filmen till veckan som det var tänkt så Marcus får köra på. Kanhända att jag återkommer efter jag sett filmen när nu det blir. Filmitch.

I dessa reboot-tider har turen då kommit till Spindelmannen. Många kan tycka att det är lite väl tidigt att ta sig an en nytolkning av nätsvingarens öden och äventyr då det känns som i förrgår Sam Raimis filmtrilogi avslutades. Frågan för dagen blir således huruvida Marc Webbs Spindelman tillräckligt annorlunda för att det ska vara värt att punga upp dryga hundralappen för ett biobesök. Personligen svarar jag ja på den frågan.

Historien i The Amazing Spiderman är (precis som i Raimis version) historien om hur Peter Parker blir biten av en genmanipulerad spindel och övertar spindelns förmågor. Det handlar också om hur Peter Parker lär sig att ta sitt moraliska ansvar och använda sina nuvunna talanger till allmänhetens gagn. Så visst det är det samma, skillnaden är hur man berättar. Först och främst har man fört in en plot som kretsar kring vad Peter Parkers föräldrar egentligen sysslade med och varför Peter bor med sin farbror och faster. Denna plot kopplar ihop hela händelseförloppet på ett sätt som gör att man känner att ingenting händer av en slump, vilket i sin tur skänker en lätt ödesdiger  ton till filmen. För det andra känns karaktärerna mycket mer mångfacetterade än i Raimis filmer. Man låter oss förstå varför karaktärer gör de val de gör och man kan hela tiden se psykologin bakom deras beteende. Ett jätteplus är hur man valt att verkligen separera Peter Parkers sinnestämning från Spidermans. Peter Parker (utomordentligt välspelad av Andrew Garfield) är så djupt bekymrad och frustrerad att det ibland är smärtsamt att se. När han får på sig dräkten blir han som en annan person. Spiderman framställs precis som så kaxig och vitsig som jag kommer ihåg honom från serietidningarna. Det är som om masken ger Peter Parker en möjlighet att vara slippa vara den utstötta, skygga person han är i vardagen.

Skurken i filmen Lizardman, hör väl inte till en av mina favvoskurkar men han funkar bra i sammanhanget även om han är lite flåsig. Slagsmålsscenerna är tack och lov varken i slowmotion eller sönderklippta i tiondelssekundfragment. Det går hiskligt snabbt men är ändå tydligt. Det bjuds även på en del hisnande nätsvingar-scener bland skyskraporna vilka torde vara det enda i filmen som motiverar 3D-glasögon.

Sammanfattningsvis kan man säga att The Amazing Spiderman är en bra mycket mörkare film än föregående versioner (exempelvis den här  http://youtu.be/JUcktiQxC9Q) , utan att för den skull vara humorlös. Flera gånger under filmen skrattar jag högt, bland annat i den scen där Spidermans upphovsmakare Stan Lee gör sin obligatoriska cameo.

Kort och gott en välgjord och stabil film.

Betyg 8/10

Jut det! Glöm inte extrascenen i eftertexterna.

Annonser

2 thoughts on “The Amazing Spiderman (2012 USA)

  1. Jag såg den här på i lördags på bio och inledningsvis så tyckte jag den var bättre än nån av Tobey-filmerna. Håller med om Garfield, han funkar förvånansvärt bra trots att ibland ser nästan efterbliven ut. Tyvärr sänks filmen en hel del det ganska värdelösa ödlemonsret och en tråkig standardmässig actiontransport mot slutet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s