Stephen King: 11/22/63

Likt sin förra roman Under the dome bygger 11/22/63 på en gammal ide som King haft i skrivbordslådan en sisådär 30-40 år. I fallet med Under the dome hade det inte spelat någon större roll om utkastet fått legat kvar i lådan men den här berättelsen är jag glad att King tog en extra titt på.

11/22/63, som f.ö är det datum som John.F.Kennedy mördades, har ungerfär samma handling som The Dead zone fast tvärtom. Jacob Epping, en frånskild lärare, intar sin sina måltider på samma ställe en halvt om halvt nedgången restaurang. En dag visar Art, restaurangens ägare, honom något märkligt, i förrådet finns det en tidsportal som leder till året 1958. Art som är döende cancer övertalar Jacob att resa tillbaka till 50-talet för att stoppa mordet på Kennedy. Efter att ha levt ett par år i det förgångena upptäcker Jacob att han trivs mycket bra med livet på 50-talet. Än bättre blir det när han inleder ett förhållande med en bibliotekarie, Sadie. Problemet för Jacob är nu att dölja sitt uppdrag för Sadie för det har han inte gett upp trots kärleken. Jacob upptäcker även att det förflutna aktivt försöker lägga krokben på den som försöker ändra historiens gång.

När jag läste om handlingen av Kings senaste bok blev jag inte speciellt upphetsad. Då jag känner King och hans författarskap relativt väl hade jag onda aningar redan innan jag började läsa. I sina sämsta stunder påminner nämligen King om Jan Guillou och med det menar jag att han kan bli omåttligt förtjust i att visa vilket arbete och research han har gjort till sin bok. Problemet med detta blir att storyn ibland glöms bort till förmån för att författaren vill briljera med sina kunskaper. Det jag väntade mig var en orgie i kunskaper om åren 1958 -1963 i sällskap med en akademiker, en karaktär jag träffat på så många gånger tidigare i Kings berättelser. Det jag glömde bort var att King kan fortfarande förvåna mig än idag när han verkligen lägger manken till för 11/22/63 hör till det bästa jag läst av karln på år och dag.

Visst har man träffat på Jacob Epping tidigare och visst är det en orgie av kunskap om 50 och 60 talen men King lyckas få mig att bry mig om karaktären Epping. All kunskap författaren samlat in kring tidsepoken används men på rätt sätt d.v.s för att förstärka känslan av att Epping är i 50-talet. Kulissbygget är övertygande och verkligheten Kingskapat känns levande. Anledningen till att jag bryr mig om Jacob Epping är nog att jag blir så förtjust i kärlekshistorien mellan Jacob och Sadie. King är kanske inte en stor romantisk författare och av och till är det lite Harlekinvarning med det var något i romansen mellan de två som grep tag i mig och efter en stunds läsande började jag tänka att Jacob skulle ta och skita i Kennedy och Oswald och bry sig om sig själv. Just mittenpartiet där Jacob träffar Sadie har kritiserats av en del som menar att historien stannar upp i men för mig var det en angenäm transportsträcka och King tappar aldrig fokus. Romanen kan nog bäst beskrivas som en romantisk sf-thriller. Boken är riktigt spännande på sina ställen. Finalen i Dallas är en nagelbitare och jag var osäker in i det sista hur det skulle gå. 11/22/63 är King när han är som bäst och romanens sista två sidor hör till det bästa han skrivit men då är jag å andra sidan en sucker för bitterljuva slut.

 

4 tankar på “Stephen King: 11/22/63

  1. Oj, vad kul! Och lite intressant att du tycker att King tenderar att showa lite mycket med sina fakta, för det är en av de saker som jag tycker han oftast gör allra bäst, att mejsla fram en miljö med väl valda och utplanterade detaljer och fakta.

    • Jo den här boken är definitivt läsvärd. Ibland lyckas han men av o till rabblas det fakta och han grottar in sig i detaljer. T.ex The Stand där han sida efter sida beskriver sociologi iofs i form av samtal men det blir lite overkill. The Cell är ett annat exempel där han blir för detaljrik.

      • The Cell har jag för lite minnen av, men eftersom jag gillar Glen Bateman så mycket som karaktär har jag inga som helt problem med hans utläggningar 😉

  2. Glen Bateman karaktären är en av mina återkommande favoritkaraktärer, ädre klok fadersfigur som man kan lita på i alla väder, i Kings universum.
    I The Cell syftade jag på dels sprängningen av ”zombisarna” och allt slafset efter smällen samt det oooootroligt uuuuutdragna slutet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s