Curtis lever i en liten stad där alla känner varandra. Han älskar sin fru och dotter och är uppskattad på sitt arbete. Visst, familjen har smärre ekonomiska problem och dottern har ett funktionshinder men på det stora hela skulle man kunna säga att Curtis har ett bra liv. När Curtis börjar plågas av fruktansvärda mardrömmar smulas hans vardag sönder och samman, mardrömmarna är så levande och verkliga att han börjar misstänka att de är en varning om en kommande katastrof. Curtis börjar förbereda sig på vad som ska komma men hans omgivning börjar dock tro att han fått ett nervsammanbrott.
Än en gång var det Henke som väckte min nyfikenhet på den här filmen. Jag hade hört talats om filmen tidigare men det var Henkes revy som gjorde att jag gick från tanke till handling när det rörde sig om att se Take shelter, något jag verkligen inte ångrar.
Det första som slår mig efter att jag har sett filmen var om oscarsjuryn överhuvudtaget tagit någon notis om Take shelter för både Michael Shannon och Jessica Chastain briljerar i huvudrollerna. Att paret inte nominerades är en smärre skandal. Shannons karaktär kämpar med att försöka förmedla sin ångest och oro till sin fru. Då Curtis är en fåordig man har han svårt att beskriva sina känslor för frun som i sin tur försöker förstå vad som plågar honom. Skådespeleri i världsklass! Jag känner verkligen för den här familjen och vill att det ska ordna sig för de tre.
Jag gillar även att jag som tittare hela tiden svävar i ovisshet om Curtis håller på att bli galen eller inte. Det skapar en nerv och ett intresse för berättelsen som gör att jag sitter som på helspänn trots att Take shelter har ett ganska långsamt tempo men filmen är absolut inte det minsta tråkig. Slutet kan möjligtvis göra en och annan tittare besviken men jag gillade det. Klart sevärd film och då främst för det fina skådespeleriet.
Regi: Jeff Nichols
Betyg: 8/10
FILMITCH 
Gillade också Take Shelter. Faktiskt så pass mycket att jag tyckte det var en av 2011-års bästa filmer.
Den skapade en elektrisk stämning och jag kan bara hålla med – både Michael Shannon och Jessica Chastain kunde/borde blivit Oscarsnominerade.
Jo den platsar nog in som en av 2011 års bästa filmer. Intensiv men samtidigt lågmäld.
Jag håller med om att det var obegripligt att de inte nominerades för sina prestationer. Obegripligt.
Personligen gillade jag slutet skarpt. Älskade det? Nej, men skarpt.
Tolkning? Spoiler, eller kan jag skriva in min här?
Tackar ödmjukast för omnämnandet och länkningen.
Gillar som sagt slutet men har alltid varit svag för slut som är tolkningsbara. Hoppas att man får se mer av dessa skådisar.
Jag tycker också det här är en av 2011:s absolut bästa filmer. Tyckte om den så mycket att jag såg om den dagen efter. Ett ganska ovanligt infall i min värld.
Sällan jag ser om en ”seriös” film på stört men den här kommer jag säkerligen se om ngn gång i framtiden.