Combo: The Intouchables/En oväntad vänskap (2011 Frankrike)

Håll i hatten! En combo som inte rör folk klädda i spandexdräkter så kom inte och säg att jag och Marcus inte vågar förnya oss. Marcus skriver i kursivt.

The Intouchables är en film man har sett många gånger tidigare.Två personer med olika bakgrund möts av en slump och mötet kommer att påverka deras liv. Men att man sett det förut behöver inte innebära att att det är dåligt, en bra historia tåls att berättas och ses flera gånger. Ja och jo det kan väl vara så men ofta när det gäller feelgood-filmer av den här sorten kan det kännas lite väl förutsägbart. Någon överaskning vill man nog ändå ha eller någon form av nytt grepp. 

Philippe är stenrik och totalförlamad efter en olycka, han är också i behov av en ny personlig assistent. Driss saknar jobb och bostad men behöver en underskrift som visar att han sökt ett jobb för att få a-kassa. Driss går på anställningsintervju hos Philippe som mot alla odds anställer honom. Vi som sett liknande filmer vet att både Driss och Philippe kommer växa som individer i.o.m mötet.

När det gäller karaktärerna så blir jag, trots att jag finner dem sympatiska, lite störd på hur  man valt att skildra dem. De blir helt enkelt lite för stereotypa ibland. Då filmen på olika sätt skildrar kulturkrocken mellan finsalongerna och förortskulturen har man valt att tydligt mejsla ut karaktärerna därefter. Jag finner det lite orättvist och fantasilöst att Driss ska framställas som själva sinnebilden för de  fördomar man ofta sett gällande färgade människor i framförallt film och litteratur. Främst att han framställs som så okultiverad vilket han ju såklart inte är, han är bara inte uppväxt med samma kultur som den franska överklassen men det är ganska tydligt vilken kultur vi i publiken skall värdera högst. Men visst, Phillipe får ju också lära sig något nytt. Han får lära sig uppskatta Earth Wind & Fire och får även en dansuppvisning (det där med rytmen i blodet ni vet) och där någonstans får jag en något sur smak i munnen. Jag kan iofs hålla med om att just dansscenen är lite ”over the top” men jämför Omar Sy med t.ex Chris Rock eller Eddie Murphy som oftast spelar karikatyrer på färgade så ger Sy ett relativt balanserat porträtt av sin karaktär.  För filmen tycks vilja säga att ”bara alla fattiga okultiverade människor i ghettot ville ta till sig  våran fina kultur och konst så skulle ju era förutsättningar på arbetsmarknaden förbättras lavinartat. (Jodå att prata om Dalis smältande klockor på jobbintervjun imponerar på personalchefen…PÅ ETT ÅKERI!)

Fransmännen backar inte för att kasta in lite svärta och allvar i sina historier trots att de marknadsförs som s.k feelgoodfilmer. I The Intouchables bjuds det på båda sakerna men aldrig i sådan mängd att svårmodet tar överhanden. Det är kanske tack vare att man tillåter lite mörker och allvar i filmen som gör att Driss och Philippe blir mer levande och däremed blir filmen avsevärt mer gripande och engagerande än vad man är van vid i denna genre.Jag tillskriver nog detta mer till dialogen och kemin mellan skådespelarna, även om svärtan i denna film ligger i det fruktansvärda att vara totalförlamad så tycker jag inte att det rent propotionsmässigt finns mer svärta än i feelgoodfilmer i allmänhet. PAH! Vilka s.k feelgoodfilmer HAR du sett?  Antichrist? Det är snarare så att Phillipes situation är så påtagligt tragisk. Man berör även Driss familjeproblem men jag tycker aldrig att man riktigt går in på djupet och gräver i det. Nu kanske låter det som att The Intouchables är ett allvarsamt drama men så är icke fallet. Jag önskar att så hade varit fallet. Nu är du ute och cycklar. Din argumentation blir lite som att se en Bergmanfilm och klaga på avsaknaden av rafflande biljakter. Köper icke detta argument.

Det finns gott om roliga episoder och jag skrattade gott flera gånger under filmen. Ja det ska erkännas att även jag gjorde. Dialogen innehåller en del oneliners som är klockrena och Driss vänliga men råa humor är underhållande. När eftertexterna rullar sitter jag med ett leende på läpparna och mådde helt enkelt ganska bra. Filmen är definitivt är sevärd, en liten feelgood pärla som trots att den har en och annan klyscha känns både fräsch och upplyftande. Vill man ha en trevlig stund ska man definitvt gå och se den.

Jag får erkänna att även jag log i slutet särskilt över det faktum att detta är en sann historia som otroligt nog har utspelats i exakt samma händelseföljd och med samma dramaturgiska element som hundratals romcoms och feelgoodfilmer. För det vore ju lite löjligt att basera en film på att en rik chef blir bundis med sin fattige assistent, det känns ju lite väl vardagligt men å andra sidan kanske det är en extremt osannolik företeelse i Frankrike.

Om jag fick skulle jag byta ut den svenska titeln ”En oväntad vänskap” mot den mer passande titeln ” Två vänner som beter sig precis som förväntat”. Trots en ganska syrlig eftersmak så fann jag ändå stora delar av filmen underhållande. Den var välproducerad och dialog och skådespel var väldigt bra. Lite för mycket säkra kort dock, lika säkra som att en Amerikansk remake gissningsvis skulle ha Kevin Costner och Chris Rock i huvudrollerna. 🙂 Bevare oss väl!

Regi: Olivier Nakache, Eric Toledano

Filmitch Betyg: 8/10

Marcus Betyg: 5/10

 

Annonser

16 thoughts on “Combo: The Intouchables/En oväntad vänskap (2011 Frankrike)

  1. Haha — underbart! Det går inte att komma ifrån att ni är ännu mer underhållande i rollerna som Siskel & Ebert än när ni är överens (då ni iofs inte är o-underhållande). You should take this show on the road 😀 Så Markus fick äran av att skriva ut alla filmtitlarna? 😉 Det känns som att jag skulle vara böjd att gå mer på Markus linje om jag skulle se den här. Å andra sidan låter det som en fransk, manlig variant av Passion Fish och den är ju riktigt bra. Om Costner ska representera amerikansk highbrow — sannerligen bevare oss väl!

    • Tackar och trevligt att man kan underhålla i höstmörkret. Jo detta var nog första filmen vi var oöverrens om, en förklaring är nog att vi sällan ser filmer som den andre ogillar tillsammans. T.ex vägrar Marcus att se rena actionfilmer och jag kan dra mig undan om det blir för konstnärligt. En längre tid har vi haft planer på att göra en combo på There will be blood men det faller på min ovilja att se om eländet som f.ö är en av Marcus favoritfilmer men vi får se. Kan jag ta mig igeom Swmp shark borde jag kunna klara av Lewis i mustasch.

      • Det är iofs skönt att man känner sig själv ibland i alla fall… Och som sagt, en amerikansk remake eller snarare egen version finns ju redan i Passion Fish. Som faktiskt är bättre enligt min mening.

  2. Haha, er revy är nästan roligare än filmen. Filmen är helt ok, jag såg den igår. Men jag kommer nog hamna närmare Marcus ringhörna ändå, när den behandlats. Revy kommer inom kort på blogg nära er…

  3. Jag lutar mer åt filmitch håll då jag fann Intouchables både varm, rolig och för det mesta bra. Tyckte den lyckades trots att man kände igen historien sen tidigare, och det är ett gott betyg. En av 2011 års bättre filmer (även om den inte var bland de allra bästa).

    En fråga, är Marcus betyg 5/8 eller 5/10? Tror aldrig jag sett en åttasiffrig betygskala så blev lite nyfiken på den 🙂

      • Haha, ja för 5/8 tänkte jag lät som ett ganska bra betyg ändå. 5/10 känns som det inte ens är godkänt så det är viss skillnad. Den här typen av film jag jag störa mig på, men alltså inte här.

  4. Vi var och såg den igår och njöt av filmen, men …… innan slutexterna rullades upp skrevs det om vad som hade hänt med 2 av protagonisterna. En (Driss ?) had åkt till Marocko, gift sig och fått 2 döttrar – fine. Abdel (vem var det ?) had blivit chef och fått 3 söner (vill jag minnas). Var Abdel den struliga ”brodern” eller ……

    • Roligt att ni gillade filmen Michael 🙂 (Filmitch vs. Marcus 2 – 1). En snabb sökning på IMBD ger stort sett ingenting, det står att Abdel spelar sig själv så det kan inte vara den strulige brodern (för ung). Ett mysterium som någon kanske kan lösa?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s