Falling down (1993 USA)

Falling down har jag sett flera gånger och när FILMR tog med filmen i sitt sommartema blev jag sugen på att se den än en gång. Vid den här tittningen började jag dock fundera över vad regissören Joel Schumacher vill förmedla med sin film. Jag varnar redan här för spoilers för de som händelsevis inte har sett filmen. Om ni inte har sett Falling down rekommenderar jag att man gör det omgående då det är en mycket bra film.

Handlingen i korthet går att på att en man, William Foster får ett psykiskt sammanbrott när han sitter fast i en bilkö. Han bestämmer sig för att gå hem till sin exfru för att besöka sin dotter som fyller år. Under sin färd genom L.A råkar han ut för de förtretligheter som kan drabba oss människor i vardagen men Foster har iom sitt sammanbrott tröttnat på att ta emot skit från sina medmänniskor och slår tillbaka. Polisen Pendergast länkar samman de olika rapporterna om Fosters härjningar som kommer in under dagen och ser ett mönster där hans kollegor anser att anmälningarna inte har något samband. Pendergast försöker räkna ut vart Foster är på väg.

Till det yttre är Falling down en thriller om en man som brutit ihop och en polisjakt men samtidigt är det en film om det samhälle vi lever i och Schumachers vision av vår vardag och interaktion människor emellan är inte vacker.

Vid två tillfällen i filmen uppmärksammas den den amerikanska flaggan. När USA:s flagga hamnar i bild på film är det ofta i patriotiska sammanhang och tanken är att den ska inge hopp så är icke fallet i Falling down. Första gången flaggan kommer i bild är precis i filmens början där Foster sitter fast i en bilkö. Kameran klipper mellan frusterande människor, amerikanska flaggan och en vägskylt med budskapet delayed. Kan klippningen och bilderna tolkas som att det amerikanska samhällesbygget har stannat upp? Något som förstärker denna tolkning är nästa scen som innehåller den amerikanska flaggan. När Foster börjar brottas med en butiksinnehavare välter man ett ställ med små amerikanska flaggor som faller ned på golvet. Är filmens titel Falling down en metafor för ett USA i fritt fall?

Karaktären William Foster är intressant. Han är i Falling down sinnebilden av den amerikanska medelklassen: Vit, välklippt i vitskjorta. Nixon talade på 70-talet om ”the silent majority” jmf. Hägglunds ”vanlighetens folk” dvs de som stillasittande ser på när deras värld och samhälle förändras till oigennkännlighet. Var finns deras röst i den allmänna debatten? Douglas får här symbolisera dessa människor som knutit näven i byxfickan men när han tar upp näven resulterar det i en våldsam protest som snabbt urartar. Intressant är också det arbete som Foster har haft. Han har arbetat inom försvaret och han ställer sig till slut frågan om det samhälle han lever i överhuvudtaget var/är värt att försvara. Hans bild av samhället stämmer inte överrens med verkligheten.

Det samhälle som Foster konfronteras med under sin vandring genom staden är kallt och hårt. I stort sett alla människor Foster träffar på är mer eller mindre otrevliga och i en del fall t.om våldsamma. De enda som egentligen inte är otrevliga är personalen på hamburgerrestaurangen men de är å andra sidan så omänskliga i sitt rigida och robotaktiga beteende att man kan ställa sig frågan om de överhuvudtaget kan tänka själva. Bilden av ett samhälle där medmänsklighet och förståelse är sällsynt förstärks av skyltar med olika uppmaningar och förbud som kantar Fosters vandring. Känslan är att livet i staden är ett reglerat liv där man inte ska tänka och bara följa de uppmaningar som bjuds.

I början av sin promenad i staden råkar Foster i konflikt med olika minoriteter t.ex en koreansk affärsägare och latinska gängmedlemmar. Ju längre hans färd tar honom genom L.A desto mer komplexa blir problemen här visar Schumacher att problemen i det amerkanska samhället sträcker sig bortom fattigdomen och misären. Hela systemet är sjukt i sin omänsklighet och jakt på effektivitet. En del kritik har riktats mot filmen att den skulle vara dolt rasistisk då Foster kommer i konflikt med olika minoriteter. Jag anser att dessa kritiker helt missat poängen med filmen. Det skulle vara mycket märkligt om man vandrade genom L.A och bara träffade på vita personer. Samhällsproblematiken i filmen sträcker från kriminella gäng till överbetalda plastikkirurger något som filmens kritiker verkar ha missat. De verkar också ha missat att den enda person som Foster aktivt mördar i filmen är just en rasist.

Filmen blir än intressantare med karaktären Pendergast som är polisen som är Foster på spåren. Pendergast är i mångt och mycket en spegelbild av Foster. Han har problem i sitt privatliv, en dotter som har dött och efter ett skottdrama i arbetet har han hamnat bakom skrivbordet på stationen och han ses lite över axeln av en del kollegor. Hans chef ogillar honom och Pendergasts hysteriska fru har mer eller mindre tvingat honom att ta förtidspension. Till skillnad mot Foster möter Pendergast sina motgångar med viss mildhet och lugn. Här ger Schumacher en alternativ lösning av samhällets problem; med medmänsklighet och eftertänksamhet kan man lösa svårigheter istället för som Foster gå till attack. Tyvärr brister det mot slutet av filmen och Pendergast tvingas visa sig vara lite macho då han snäser av sin fru (vilket iofs är förståeligt då hon framställs mer eller mindre som galen och är den svagaste karaktären i dramat), knockar en påfrestande kollega och får visa att han minsann är en karl och kan svära. Jag anar att dessa eftergifter gjordes för att publiken skulle få en lite känslomässig payoff vilket är lite synd.

Jag tolkar Falling down som en intressant film som visar vilka stategier vi kan ta för att överleva i vårt systematiserade samhälle. Men å andra sidan är det min tolkning och kanske är Falling down en vanlig thriller med bra manus och skådespelare som jag övertolkat. Vad vet jag?

Regi: Joel Schumacher

Betyg: 8/10

Advertisements

4 thoughts on “Falling down (1993 USA)

  1. Bra skrivet och som vanligt intressanta funderingar från Filmitch ringhörna. Jag har inte sett Falling Down tillräckligt ofta eller tillräckligt nyss för att tydligt hålla med eller sätta emot. Dock tycker jag som du skriver mot slutet att det är lite synd att man känner sig tvungen att göra Pendergast lite mer macho i slutänden. Jag kan också tycka att det är lite synd att det visar sig att Foster inte är helt mentalt frisk, känns som att filmens impact hade blivit större utan den twisten.

  2. Mycket intressanta observationer! Och snygga pekanden på detaljerna, något som oftast tyvärr försvinner lite i filmer om man inte är uppmärksam..

    Att lägga till i betraktelserna skulle kanske också kunna vara att det är mer eller mindre lysande att förlägga handlingen till LA som mer än någon annan stad i USA känns som en helt egen värld med alla kulturer representerade i alla möjliga former…tycker jag dårå…

    • Tackar Steffo. Vanligtvis brukar jag inte analysera filmer utan föredrar att bara titta men vid den här titten började hjärnan att snurra….
      Stämmer bra ang. LA, New york hade nog också kunnat fungera. En annan sak med LA (har jag hört) är att det är en stad byggd för bilåkning och inte vandring mao Foster gör precis tvärtom och går mot strömmen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s