Filmitch filosoferar: Remakes, reeboots, sequels och allt däremellan.

Jag hittade de här siffrorna på nätet och blev en aning förvånad. Naturligtvis vet jag att många storfilmer idag är nyinspelninger, uppföljare eller något liknande men att dessa filmer dominerade så stort visste jag inte. Jag började fundera på hur detta kommer sig. Jag undrade också över varför vi har sådan avesion mot uppföljare och remakes. Inom annan konst är det sällan man ondgör sig över detta fenomen. Deckare med otaliga uppföljare och covers på kända låtar är det ingen som protesterar högljutt mot men i filmens värld är det bästa sättet att få dålig publicitet är att ge sig in i uppföljar/remake branschen. Paradoxalt nog verkar det också vara det säkraste sättet att tjäna sig en hacka.

Frågan är hur filmbranschen påverkas av dessa siffror?  Det är ganska troligt att filmproducenter tvekar att satsa stora pengar på en ny och orginell ide. Vi får inte glömma bort att filmer som görs av de stora bolagen är investeringar och produktionen drivs främst av att man vill tjäna pengar och inte av konstnärliga ambitioner. Med tanke på ovanstående siffror är det otroligt att folk än idag är villiga att hosta upp flera miljoner för ett oprövat koncept. Det är naturligtvis lättare att få igenom en orginell ide om man är en känd och framgångsrik regissör eller skådis så det finns undantag t.ex Inception av Nolan som kom härom året. Det intressanta är att en av de säkraste satsningarna är billiga independentfilmer. Risken för stor förlust är liten och de spelar ofta in sin omkostnader. Varför är då inte biograferna fyllda med independentfilmer kanske någon frågar sig? Dels är inte förtjänsten så stor (om man inte har turen att göra en Halloween eller Blair Witch project ) och dels vill inte folk se dem på bio.

Och häri kommer vi till pudelns kärna. Vi som konsumenter är lata. Vi ser hellre en dålig film som vi känner till än något okänt som kanske kan vara bra,för hur kan man annars förklara att Transformers 2 spelade in över 1 miljard dollar? När den genomsnittlige biobesökaren går på bio verkar han eller hon helt enkelt vilja bli underhållen med så lite metalt tuggmotstånd som möjligt. Även jag sällar mig till den skaran. T.ex har jag haft  ”nöjet” att avnjuta alla Pirates of the Carribiean på bio, sett Pearl harbor och Transformers 2 på stor duk trots att jag anat att filmen jag ska se troligtvis är ren skit. Det är sällan jag går på s.k svårare filmer på bio de sparar jag till dvd-spelaren. Varför det är så vet jag inte riktigt. Det kan vara så att jag vill ha ”valuta” för pengarna när jag går på bio dvs det ska vara storslaget och bombastiskt. En annan förklaring är att långsammare filmer kräver ett visst engagemang av tittaren något som åtminstone jag har svårt att uppbringa när jag delar tittningen med andra människor som slafsar i sig popcorn i biografen. Så innan man startar att gnälla på alla remakes, prequels och sequels kanske man (jag) skulle ta och se över sin egen filmkonsumtion.

Personligen har jag egentligen inget emot filmserier, remakes och allt vad det heter. De kan ha något att ge även om remakes oftast inte är lika bra som orginalet och uppföljare ofta lider av att de inte längre har nyhetens behag. Men varför man har en sådan motvilja mot dessa företeelser i filmens värld vet jag inte riktigt. Kan det bero på att en film kostar så mycket mer att göra än en bok eller låt och vi konsumenter tycker att det är slöseri med pengar. Dvs man tycker att pengarna skulle användas till något bättre och mer orginellt istället för t.ex Texas chainsaw massacre 3D eller Cars 2. Men som jag redan sagt vi människor gillar det som är tryggt och bekvämt och vi springer benen av oss efter filmer som Skyfall och en å annan har nog redan planerat in ett biobesök för att se Bilbo. Innan vi biobesökare ändrar våra val av film på bio lär vi nog få uppleva både Transformers 5 och 6 samt än en remake på Friday the 13 vare sig vi vill eller inte.

7 tankar på “Filmitch filosoferar: Remakes, reeboots, sequels och allt däremellan.

  1. Känner mig lyckligtvis inte så träffad eftersom jag faktiskt försöker undvika att se dåliga filmer, även på bio.

    Men visst, jag satt ju där på The Expendables 2 för inte så länge sen. Så lite skyldig är jag.

    Jag hade gärna gått på bio oftare om fler indiefilmer visades. Jag bor numera en bit utanför Göteborg där det rullar förhållandevis intressanta indiefilmer och övrigt intressant regelbundet, något som helt saknas på min nuvarande ort. Därför är det väldigt sällan jag går på bio över huvud taget.

    När det gäller uppföljare/remakes, så är jag inte per automatik skeptisk. Det är alltid intressant med en nytolkning. Det är när remakesen bara är upprepning som jag tröttnar (vilket det alltför ofta är).

    • Jag och dåliga filmer går hand i hand men det är nog ingen större nyhet 😉 Biodistrubitionen är en fråga i sig men visst om utbudet hade varit mer varierat hade nog både en och annan film fått större uppmärksamhet.
      Upprepning är trist. Värsta exemplet är väl Van Saints Psycho. Minns att han försvarade det hela med att han ville att filmen skulle hitta en ny publik ngt han iofs har rätt i.

  2. Just den här frågan tycks bli mer och mer uppe på dagordningen. Kanske hänger ihop med den statistik som du visade? 😉 Bara en kommentar till den, tycker Planet of the Apes-exemplet var aningens orättvist eftersom det faktiskt inte förekommit en enda ytterligare film mellan de två… Och hur definierar de egentligen ”orginal story”?

    Möjligen kan jag i ett sådant här läge känna mig lite nöjd över att jag så sällan går på bio, men jag är absolut inte oskyldig till att konsumera film som jag på förhand vet kommer att vara usel. På samma sätt som jag läser deckarserier, trots att kanske inte ens det första försöket var särskilt bra. Och i just de fallen (bokdeckare, alltså) finns det väl ändå en del invändningar mot alla evighetsserier? Detsamma i fantasy?

    Visst finns det förstås en hel del trygghetspsykologi i det hela, men tror du inte att det också helt enkelt handlar om marknadsföring? Skulle man pusha andra filmer lika hårt tror jag folk skulle kunna tänka sig att gå på dem också — mindre filmer behöver ju inte per definition vara svåra.

    • Håller med om Planet of the apes. Men om man jämför de tre tio i topparna med varandra är den en halvtrist utveckling. Hur en O.S definieras förtäljer inte webplatsen men det är nog en fråga vidöppen för tolkningar.
      Nog finns det invändningar mot bokserier men jag upplever det att filmer utsätts för mer kritik eller egentligen avsaknad av debatt. Man kontaterar torrt att det är dåligt innan filmen ens har setts.
      Marknadsföring visst är det så men man är nog ovillig att satsa för mycket pengar på ”billiga” filmer då man måste låte de dyra få sälja in sig.

      • Ja, du har rätt i att böcker lättare kommer undan det där närmast automatiska ogillandet (möjligen nutida deckare undantagna). Kan det ha att göra med terminologin. Böcker bli serier, filmer blir uppföljare? Det är inte heller lika ”enkelt” att göra remakes på böcker, då blir det väl mer det-andra-perspektivet-varianten, typ Marion Zimmer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s