Assault on precinct 13: 1976 vs. 2005 (USA)

assault-on-precinct-13-1976John Carpenters andra film har en handling som regissören gärna återkommer till. En grupp isolerade personer som måste tampas mot ett yttre hot (The Prince of darkness, Ghosts of Mars m.fl). I dagens film är det en handfull poliser på en polisstation som ska läggas ned som belägras av kriminella gäng. Då stationen ligger isolerad och filmen utspelar sig innan internet och mobiltelefoner räcker det med att klippa av telefonledningarna för att poliserna ska vara helt avskurena från omvärden. Då stationen är underbemannad blir man tvungen att alliera sig med de få interner som av en händelse som finns på stationen för att överhuvudtaget ha en chans att överleva natten.

Assault on precinct 13 är lågbudget så det skriker om det men Carpenter lyckas verkligen att få valuta för pengarna. Historien är välskriven och filmen har ett bra tempo, jag minns att filmen var otroligt spännande när jag såg den första gången. Nu har den känslan svalnat efter att ha sett filmen ett antal gånger men jag uppskattar fortfarande hantverket.  Att Carpenter inte är någon dussinregissör märks då filmen har ett par scener som etsats fast i minnet. Glassbilsscenen är chockerande än i dag trots att jag vet vad som ska ske och episoden när polisstationen beskjuts med vapen utrustade med ljuddämpare är annan minnesvärd scen. Musiken är mycket bra men när Carpenter skriver sitt eget soundtrack brukar det vara av hög kvalite´. Om jag ska ha några invändningar skulle det vara den något torftiga dialogen samt att skådisarna kanske inte är de bästa men med tanke på att det är Carpenters andra film samt att budgeten bara uppgår till 150 000 $ kan detta ursäktas. Speciellt om man har i åtanke vad regissören skapat på senare år med en större budget.

31074-0-d5914f4dc68518add68cd78c88fc1a0aTrettio år senare kom det en remake med både större budget och fler kända skådisar. Historien utspelar sig nu på nyårsafton och man har flyttat polisstationen från Los Angeles till Detroit. Anledningen till att polisstationen attackeras är nu en helt annnan. 2005 är det korrupta poliser man ska vara rädd för.

Filmens tempo är högt och skådisarna som skrapats ihop är mycket bra. Ethan Hawke, legendaren Brian Dennehy och Gabriel Byrne för att nämna några. Just Dennhey är roligt att se, en skådis jag alltid haft ett gott öga till. Filmen från 2005 är absolut inte en dålig remake men Carpenters film har en del fördelar. I Carpenters version är skurkarna anonyma och då de är en ansktslös massa som attackerar stationen vet man aldrig riktigt vad det är för hot man ställs inför. Då skurkarna i remaken har både ett aniskte och dialog blir de mindre skrämmande. Carpenters film lyckas mer med att skapa en klaustrofobisk känsla och känns mer innovativ i sitt berättande. I remaken har man dock lyckats med utmejsla filmens karaktärer bättre och därmed bryr man sig mer om de klarar sig eller inte. Carpenters film lider lite av att i stort sett hela ensemblen är ganska anonym. Assault on precinct 13 i 2005 års tappning är en actionfilm/thriller man sett många gånger tidigare och den har ingen glassbilsscen. Orginalet känns lite piggare trots sin ålder.

Betyg: 1976 – 7/10

2005 – 6/10

Annonser

10 thoughts on “Assault on precinct 13: 1976 vs. 2005 (USA)

  1. Två trevliga filmer men vad jag minns håller jag med dig om skillnaderna. Även jag är ett fan av Dennehy och Hawke har växt under åren. Kanske dags för omtittar?

    • I många fall är det nog så. Instinktivt tycker man att orginalet är bäst. Oftast stämmer det men det finns undantag: Red dragon, Day of the living dead m.fl

  2. Först en liten notis. I slutet av din text där du betygsatt filmerna har du skrivit 1974 istället för 1976.

    Personligen är jag ett stort fan av originalet. Minns att jag såg den som ung innan det blev en film man hörde talas om. Det är lågbudget, men gjord på helt rätt sätt. Skådespelarna är ganska svaga, men det stör egentligen inte alls.

    Remaken är inte usel, men minns att den inte gav mig mycket. Ville egentligen inte se den då jag visste att den inte kunda mäta sig med originalet (det går inte att få till 70-tals känslan helt enkelt).

    Originalet är väl +4/5 på medan remaken får någon slags tvåa, kanske +2/5 (länge sen jag såg den).

  3. Ja, Movies – Noir sålde sannerligen in originalet till ett helt forum under Filmsnack-tiden (för ganska många år sedan nu). Jag såg den efter mycket om och men, och älskade den. I samma veva föddes min stora kärlek till Carpenter.

    Remaken har jag aldrig riktigt vågat ta mig an, men har alltid haft ett visst sug och kommer med största säkerhet ta mig an den någon gång i framtiden.

    Trevlig jämförelse också! 🙂

    • Remaken är helt ok tom med bra bara man inte jämför som jag gjorde, då förlorar den.
      Även jag har ett gott öga till Carpenter men numera är det nog mest av nostalgi som jag respekt för vad han en gång gjort som jag ser de nyare filmerna. Cigarette burns i tv-serien Masters of horror är dock definitivt rekommendabel.

  4. Jag har hört många lovord om remaken. Uppskattade originalet för vad den var, en enkel men charmig lågbudgetfilm, och skulle inte ha några problem att ta emot en remake. Får se den, helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s