Grease (1978 USA)

tumblr_m8h9vnE8lG1qgpddwo1_1280För många år sedan frågade jag min far hur det var under det glada 50-talet. Svaret kom snabbt och utan vidare förklaring: ”Inte så jävla glatt om du nu trodde det”. Efter att ha sett Grease kan man kanske vara böjd att tro honom då ungdomarnas liv under denna tidsperiod verkar ha präglats av en ständigt närvarande sexuell frustration och förvirring.

På skolan Riverdale sjuder det av åtrå och förtryckta sexuella behov, åtminstone bland de manliga eleverna vars enda syfte med tillvaron verkar vara att få en möjlighet till att ha sex. Ynglingarna är införstådda med att det kan komma krävas både list, bilar och t.om våld för att nå sina drömmars mål.  ”Tell me more tell more did she put up a fight”  en strof ur låten Summer nights som åtminstone gör mig lite konfunderad över vilket budskap filmen vill förmedla till sin unga målgrupp.

Till pojkarnas stora frustration så nöjer sig de kvinnliga eleverna sig med pussar och den högsta drömmen för tjejerna verkar vara att få bära sin pojkväns skolring, ett bevis på att deras partner respekterar sin flickvän (tror dom). Den enda som inte håller igen på sexet är Betty ledaren av tjejgänget The Pink ladies men hon blir å andra sidan manusmässigt straffad för sin fysiska åtra med en graviditet och filmen sämsta sång.

I centrum för denna malström av återhållen sexualitet står Danny Zuko, ledaren för killgänget T-Birds och den inflyttade australienskan Sandy. De har ett av och på förhållande som är på då Danny står emot sina sexuella drifter men av de gånger han tappar kontrollen. Till slut inser paret att för att deras förhållande ska lyckas måste de kompromissa: I Dannys fall innebär det att han får släppa lite på sin tuffa attityd. Det gestaltas i filmen med att han går med i skolans friidrottslag och byter ut skinnjackan mot en jacka med skolans emblem. Sandys transformering innebär att hon uppenbarar sig på skolavslutningen i lycra(?)tights, snäv blus, permanent samt är lika hårt sminkad som medlemmarna i Kiss var på 70-talet sjungandes: ” I need a man
who can keep me satisfied”. Danny blir så upphetsad av detta vandrande (och sjungande)löfte om sex att han bokstavligen faller som en fura. Tydligen sprider sig upphetsningen då alla plötsligt har en partner och mitt i glädjen avslöjas det att Betty inte är gravid (falskt alarm). Att alla avgångselever är glada över att sluta skolan är något jag kan förstå då filmen utspelar sig på den tiden då det inte behövdes 200 högskolepoäng för att svabba golv. Arbetsmarkanden såg ljus ut, åtminstone för männen.

Ett annat sätt att se på filmen är att kanske inte tänka så förbannat mycket utan ta den för vad den är vid en ytlig titt. En lättsam kärlekshistoria med otroligt starka låtar och en underhållande koreografi. Det sistnämnda syftar jag dels på Travoltas något originella dansstil samt att filmens statister beter sig ganska märkligt i bakrunden under en del scener. Varför de håller på och grimaserar vilt och har konstiga rörelsemönster vet jag inte mer jag får känslan av att allt inte står rätt till bland statisterna, vare sig mentalt eller fysiskt. Jag har heller aldrig sett en film med så mycket koreograferat juckande (i alla fall där skådisarna har kläderna på sig (ouch!) ). Grease är också trogen en annan tradition som rör amerikanska skolfilmer – skolåret verkar vara otroligt kort, och de flesta skådisar som ska spela 18 åringar spelas av folk som närmar sig de trettio. Strunt samma, det är hur som helst otroligt underhållande och jag tröttnar aldrig på denna musikalpärla till nostalgichimär. Favoritlåtarna är Summer nights och den smått bisarra Beauty school dropout.

Vad Sofia valt för dagen hittar ni här.

Regi: Randal Kleiser

Betyg: 9/10

Annonser

10 thoughts on “Grease (1978 USA)

  1. Härligt med lite Grease på fredagsmorgonen. Det här är en film jag aldrig tröttnar på – konstigt nog. Den är ju skitfånig egentligen men jag kan inte värja mig. Och inte du heller ser jag. 9/10! 😉

  2. Scenversionen förändrade mitt liv för ett år sen (vem kunde tro det), det är kanske därför det tar emot att erkänna att jag ska vara på ett väldigt speciellt humör för att uppskatta filmen. Snygg koreografi, rätt bra musiknummer och mycket energi – ändå tycker jag den är ganska tråkig på nåt vis. Men som sagt, i den här genren kanske man inte ska ha så jäkla höga krav alltid.

  3. Alldeles underhållande recension som säger allt om vad Grease är och vad jag också tycker att den är! 🙂

    Sextemat du läser av är klockrent och hela skildrandet av skolan är på pricken. Det är ju så här den amerikanska skolan (framför allt) och deras ungdomar nästan alltid skildras fast i olika utsträckning bara – Grease ligger dock i toppen på den skalan. 🙂 Jag ger inte filmen riktigt samma betyg då jag hyser en hatkärlek till filmens naiva, spygulliga lättsmälthet på tillvaron den skildrar.

    Hade inte Grease varit en sån allmän favoritfilm hos folk i alla åldrar utan istället varit en bortglömd kultrulle som dyker upp på obskyra b-filmslistor så hade jag nog dock haft filmen som en av mina favoritfilmer!

    Nu har istället John Waters hysteriska Cry-Baby den ohotade platsen…

    • Tackar för de vänliga orden. Jag ska erkänna att jag hade mycket svårt för Grease till en början men någogongång började jag se förbi det käcka och ser den som en ofrivillig(?) komedi. Var länge sedan jag såg Cry-baby men Waters är om inte annat åtminstone intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s