Jag läser inte bara serier om superhjältar utan uppskattar det mesta som återfinns i seriernas värld. Extra roligt blir det om jag hittar något svenskt som är bra och Liv Strömsquists inlägg i samhällsdebatten hör till bland det roligare jag läst. Man kanske har lite svårt för hennes alster om man ligger lite till höger på den politiska skalan och/eller tycker att feminism är trams – det är bara att kolla på flashback där författarinnan ”förärats” en alldeles egen tråd. Själv finner jag hennes serier vara både roliga, tänkvärda och provocerande i ungefär den ordningen. Ja till liv behandlar så vitt skilda ämnen som en lustfylld slakt på moderater och deras arbetsmarknadspolitik, vad/vem Barbapappa egentligen är och svaret på frågan varför Robert Gustavsson aldrig kommer att få ligga. Strömquist drar olika frågeställningar och påståenden till sin spets på ett till ytan kanske naivt sätt med hjälp av seriemediet. Naturligtvis blir det överdrivet när saker dras till sin spets men i skrämmande många av serierna har hon ganska tunga argument som jag blir förundrad över att de inte diskuteras mer i samhällsdebatten.
I Prins Charles känsla är temat kärlek och även här drar Strömqvist undan mattan för mig när det rör mina tankar om tvåsamheten. En stor del av boken ägnas åt vad det är som gör att vi/samhället/kulturen kräver monogama förhållanden. Hon presenterar många teorier som stöds av fotnoter med hänvisningar till olika rapporter och forskare (om sedan det är seriösa forskare eller inte vet jag ej men hon har i alla fall inte plockat sina tankar och påståenden helt ur luften). Boken är provocerande men samtidigt tänkvärd och ställer en hel del begrepp på ända. Mao en klart läsvärd serie då den får åtminstone mig att tänka i nya banor även om jag inte håller med om allt som sägs men att läsa något som man bara sitter och håller med om kan ibland kännas lite själsdödande.
Att kalla dessa böcker för serier kanske vore kanske fel då en bättre beskrivning är inlägg i samhällsdebatten i serieform. Men genom att välja seriemediet tycker jag att Strömquist effektivt lyckas med att presentera sitt budskap det är enkelt men samtidigt träffsäkert.Turligt nog har jag ett par böcker kvar av Stömquist att läsa och hon dyker upp med ojämna mellanrum på Aftonbladets kultursidor b.la med serien månadens moderat, senast var Filippa Reinfeldt – mycket träffande och naturligtvis roligt.
FILMITCH 