Månadens musikspecial

Att jag gillar syntmusik har knappast undgått någon och nu har turen kommit till OMD eller Orchestral  manoeuvres in the dark som de egentligen heter, men vem orkar med att säga hela det namnet. Det var någon gång i mitten på 80-talet jag kom i kontakt med gruppen för första gången. Jag hittade skivan Architecture & morality (var får de alla namn ifrån?) i en reaback på Åhlens och blev såld redan vid andra låten She´s leaving och resten är historia.

506342

Bandet startade 1978 och räckte fram till 1989 då sångaren McCluskey var ensam kvar. Han gav ut tre album under 90-talets första halva och lade sedan ned OMD. Vid mitten av 2000 talet återförenades bandlemmarna igen för en turné. Turnerande ledde till att man gick in i studion för att spela in en skiva. Till skillnad från många andra grupper som vägrar släppa taget  (läs Rolling stones) och har med råge passerat bäst före datum håller OMD bra än idag. De två senaste skivorna är bra, t.om mycket bra.

OMD levererar en ganska melankolisk känsla som även tränger fram på deras mer trallvänliga låtar. Omslaget till deras album Crush visualiserar ganska bra hur jag känner inför deras musik. Glättigt och färgglatt på ytan men med mörka drag och undertoner som gör att jag blir lite sorgsen när jag hör bandet.

omd_crush_v

Mina favoritskivor med gruppen är redan nämnda Crush som nog är gruppens mest lättillgängliga platta med glada poplåtar som dock har stråk av mörker inom sig – den avslutande The Lights are going out ger mig rysningar av oväbehag och är en fantastisk feel-bad låt. Skivan Architecture & morality innehåller Joan of Arc I+II, låtar som jag aldrig tröttnar på att höra och en hel del andra gobitar. Jag är aven mycket förtjust i den experimentella Dazzle ships, en skiva som vinner på att höras på från början till slut med alla ljudeffekter och korta låtsnuttar som länkar samman albumet. De korta ljudsessionerna är något gruppen återvänt till på sin senaste skiva English electric.

OMD Dazzle Ships

Här kommer mina favoriter med gruppen OMD låt er inte avskräckas av första låten som jag verkligen gillar även om en del personer i min bekantskapskrets har mage att påstå att det inte är musik.

4 tankar på “Månadens musikspecial

  1. Vadå inte musik? OMD är BRA musik! Fin musik! Härlig blippbloppmusik!
    OMD har även den goda smaken att få till skivomslag som är superfina att trycka upp som fotofondväggar 🙂

  2. Nu har jag äntligen hunnit mig igenom större delen av listan i alla fall. Måste tyvärr erkänna att jag tycker de blir lite tråkiga efter ett tag, inget jag lyssnar hela dagarna på. Däremot är det få saker som slår synthslingan i Enola Gay. Förekommer fö i Waltz for Bashir

    • Tråkigt men det är så med smaken ibland den enes guld den andres hå hå ja ja. Men klart att en ”ny” grupp kan bli lite trist om man serveras ett 20- 30 tal låtar på raken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s